Det inte är fel på alla singlar över 30, däremot att det råder brist på kristna män, skriver Hanna Holmin i en replik på min debattartikel Har du inte träffat nån efter 30 är det kanske du som bör ändra på dig. Jag håller med om att det inte är ”fel” på alla över 30 om de inte har träffat någon. Men det finns många, upplever jag, som behöver slänga en blick inåt och faktiskt ta itu med det de eventuellt upptäcker om sig själva som håller dem ensamma.
Nu känner jag många män som är kristna men singlar, så om det enbart hade handlat om att det behöver finnas ett utbud borde ju de killarna ha träffat någon. Tjejer finns det gott om i kyrkorna.
Holmin tar dessutom för givet att om man är kristen så är för de flesta enda alternativet att träffa en kristen man. Så tror jag inte att det är. Jag vet många med mig som varit, eller är, öppna för att träffa en icke-kristen man just på grund av problematiken med underskottet av män i våra kyrkor som Holmin lyfter.
Att det finns ett underskott på män i kyrkan är ett vedertaget problem och något som till och med kan leda till att män lämnar kyrkan, något som bland annat Bibeln idag lyft i sin studie Här för att stanna. I storstadsregionerna går det tre kvinnor på en man.
Febe Lann, som är katolik, lyfter i sin replik frågan om det kan vara så att män är för ömtåliga för att trivas i jämställda miljöer. Hon menar att könsfördelningen i Katolska kyrkan är rätt jämn mellan kvinnor och män. Kan det vara så att män har svårare att ställa sig under ett kvinnligt ledarskap och att det är därför vi ser färre män i frikyrkan? Kanske, jag har inget bra svar.
För flera år sedan landade jag i att det bara var att ge upp det här med en kristen man om man vill bli gift. Men inte blev det lättare ändå. Just på grund av att problemet inte låg utanför mig själv. Jag ser alla dessa män och kvinnor som är ensamma och i många fall, jag säger inte att det är så i alla situationer, är det en sårbarhet vi har inom oss som vi behöver ta tag i och jobba med som är det största problemet.
Vi behöver bli så pass hela och trygga att vi kan bygga en intim relation med en annan människa.
— Cilla Eriksson
Helt hela och klara blir vi så klart aldrig, men vi behöver bli så pass hela och trygga att vi kan bygga en intim relation med en annan människa. Sedan huruvida det ska ske med en kristen person eller inte kan naturligtvis diskuteras. Självklart hade det optimala varit om det fanns kristna män till alla kristna kvinnor. Men trots att det är vad jag önskar och vill för egen del, tänker jag nog som Holmin att jag hellre gifter mig med en icke-kristen man än lever själv resten av livet. Men jag har förståelse för om alla inte tänker så.
Alf B Svensson menar i sin replik att en del personer har gift sig med fel person för att de inte kunnat se klart när förälskelsehormonerna har kickat in. Han menar att gemensamma värderingar är det viktigaste och det som får en relation att hålla på sikt. Även Lann lyfter vikten av nödvändigheten av att vår livspartner är kristen.
Jag håller med om att det är viktigt och eftersträvansvärt. Givetvis är det viktigt att man bygger sitt liv på samma värderingar – i min första artikel tog jag upp precis det när jag citerade vad pastorn i Saddleback church, Rick Warren, sagt om kvaliteter man bör leta efter hos en partner. Men, vill jag tillägga, gemensamma värderingar är inte allt.
Bara för att två kristna personer gifter sig med varandra betyder inte det att det behöver vara rätt eller ens hålla i längden. Något som också Lann påpekar. Faktum är att en sekulär person kan ha bättre värderingar än en kristen person. Och bara för att en person är kristen betyder inte det att den kommer behandla dig väl. De mest trygga och lojala män jag träffat som behandlat mig mest kärleksfullt har inte varit kristna. Och någonstans är det för min del något av det viktigaste – att den person jag ska leva med är någon som jag känner mig trygg med och som behandlar mig väl.
Svensson lyfter också problematiken med att utbudet i dag, bland annat på grund av alla dejtingappar, är så stort och att skapar problem. Jag håller med om att det blir svårare att välja eftersom vi erbjuds så många möjligheter. Svajpar jag några gånger till kanske det dyker upp någon som är lite snyggare och roligare.
Det är inte lätt att hantera det stora utbudet vi möts av på alla appar. Jag tror helt enkelt att vi behöver ha ett öppet sinne både när det kommer till oss själva – att vara öppna för att blicka inåt, ödmjuka inför att vi eventuellt har en resa vi behöver göra inåt innan vi är redo, och att vara öppna för att det vi tror vi letar efter kanske inte behöver vara precis det vi behöver.
Sedan är det inte alltid lätt att veta hur högt man ska lägga ribban. Men jag tror inte att vi ska sänka den för lågt, då är det nog bättre att leva själv. Det handlar ju trots allt om en människa vi ska spendera resten av vårt liv tillsammans med. Då behöver vi hålla ribban hyfsat högt – vilket Bibeln också är rätt tydlig med.
Men oavsett om vi träffar någon eller förblir singlar; en person vi alltid måste leva med är oss själva. Därför är det bra att gå i terapi, och kanske bli en helare person att leva med.
[ Läs tidigare inlägg | Febe Lann: Är vissa män för ömtåliga för att trivas i jämställda miljöer? ]
