Eleonore Gustafsson skriver tankeväckande i sin gästkrönika (8/8) om att ordet ”tro” i Bibelns grundtext (’pistis’) också betyder trohet eller trofasthet och att det är Jesus Kristi trohet och lydnad som frälser oss. Vi får av nåd sätta vår tro och tilltro till Jesu trohet för oss. Det kristna livet handlar alltså om att vara trogen och trofast Herren Jesus, även när frestelser och prövningar kommer.
Icke desto mindre har det sedan flera decennier varit mer eller mindre vanligt i kristna sammanhang (främst med ursprung från trosförkunnare som Kenyon, Hagin och Copeland) att likna den andliga kampen som en kraftmätning mellan Gud och djävulen, ett pågående krig.
Med denna krigsliknelse menar jag att djävulen får en makt och uppmärksamhet som den onde varken har eller förtjänar, eftersom Gud då inte är allsmäktig – för krig handlar alltid om vem som ska ha makten.
Problemet med krigsliknelsen är att vi frestas ge djävulen en upphöjdhet som han inte har, vilket kan leda till att vi tror att det är djävulen som är problemet och inte vi själva. Resultatet kan bli att vi gör oss oberoende av Andens ledning, och i övermod börjar kriga mot djävulen. Bönen förskjuts till att bli krävande i stället för den uthålliga, ödmjuka och vädjande bön som Paulus undervisar om är vårt vapen (Ef 6:18).
Trots all undervisning om andlig krigföring har kristenheten tappat mark. Förkunnelsen verkar i stället ha bränt marken för evangeliet genom dess många osunda yttringar.
— Mats Olofsson
Orsaken till denna förkunnelse är kanske att vi inte tror på vad Herren Jesus Kristus själv har sagt: ”Mig är given all makt i himmel och på jord” (Matt 28:8). Djävulen har alltså ingen makt.
Jakob skriver att också de onda andarna tror att Gud är en och bävar (Jak 2:19). Och Paulus skriver att allt är lagt under Jesu fötter (Ef 1:19-21). Satan får dock locka oss med frestelser till synd och kan med Guds tillåtelse därigenom få makt över oss. I Jobs bok kan vi läsa att Satan inte fick röra Job utan Guds tillåtelse (Job 1:12, 2:6).
[ Eleonore Gustafsson: Dagar när jag tvivlar finner jag tröst i trohetseden ]
Det är alltså vår synd och trolöshet som är problemet, inte djävulen i första hand. Vi vill ju så gärna älska det skapade i stället för Skaparen. Frizonen finns i våra hjärtan, där Gud ger oss frihet att välja.
I Hosea bok i Bibeln liknas vår trolöshet med en prostituerad kvinna som profeten Hosea får gifta sig med för att på så sätt illustrera förhållandet mellan sitt folk och Herren. Det är tron och troheten i vår relation med Herren det handlar om, inte en konflikt där vi ska hjälpa Gud besegra djävulen.
Nu efter ungefär 40 år med den så kallade trosförkunnelsen kan man konstatera att den kristna trons ställning i Sverige inte har stärkts utan försvagats ytterligare. Trots all undervisning om andlig krigföring har kristenheten tappat mark. Trenden har inte vänts. Förkunnelsen verkar i stället ha bränt marken för evangeliet om Jesus Kristus genom dess många osunda yttringar. Kan det vara lögnens fader som har lurat oss med allt tal om andlig krigföring?
[ Talar vi för lite om demoner i svenska församlingar? ]
Den kristnes kamp är framför allt en kamp mot frestelser och prövningar. Det som prövas i frestelser och lidanden är vår trohet mot Herren, inte hur vi ska bekriga Satan och hans onda andar. Vi kämpar en kamp där det handlar om vår trohet. Om vi ger vår kärlek till det skapade eller till Herren Jesus. När vi med Herrens hjälp står emot frestelser och prövningar vinner vi seger.
Vi får be om frimodighet att vittna och följa Jesus Kristi missionsbefallning. Om Herrens Ande leder oss att be om befrielse eller helande för medmänniskor på vägen ger Herren oss den auktoriteten att få vara ett redskap för honom. När vi är beroende av Andens ledning behöver vi inte bekymra oss över vilka furstar som ska drivas ut. Om Herren ber oss att hälsa att ett ”berg” ska flyttas så gör vi det Herren säger och får auktoritet från Herren.
Jesus säger i Matteus kapitel 24 att den sista tiden kommer bli en lurig tid med många falska läror och profeter. Vi ska vara väl medvetna om djävulens existens och att han är en lögnare från begynnelsen, som Jesus säger. Men vi behöver inte och ska inte kartlägga den andliga världen för att vandra med Herren.
Satan kan locka oss bort från Herrens nåd, tacksamheten och glädjen i Gud genom förkunnelsen av så kallad andlig krigföring. Är det inte det Jesus varnar oss för när han tillrättavisar de sjuttio som återvänder och är så glada – eller kanske snarare maktberusade – i sig själva och att de fått makt över andar (Luk 10:17-20)?
När allt är sagt och gjort finns det två sorters människor som vandrar på jorden. Syndare eller benådade syndare, helt beroende av Guds nåd som är ny var morgon!
