I en debattartikel den 7 augusti lyfte jag problematiken med att en liberal syn på Bibeln gällande sex, sexualitet och äktenskap har tagit allt mer plats i Equmeniakyrkan. Jag visade detta genom Equmeniakyrkans deltagande i Pride samt det material som samfundet har tagit fram för att stötta församlingar i samtal om hbtq. Jag gav också två konkreta förslag som borde vara enkla att tacka ja till för att konservativa och liberala ska kunna leva sida vid sida och under samma tak i det långa loppet.
Jag är tacksam för att den regionala kyrkoledaren i Equmeniakyrkans Stockholmsregion Jenny Dobers har tagit sig tiden och svarat på min artikel, men noterar samtidigt att cirka 80 procent av hennes svar handlar om att berätta om hur fantastiskt Pride är och varför hon tycker att man ska delta i festivalen. Därmed lämnas inte mycket utrymme till att reflektera över mina förslag eller att bemöta problematiken som jag lyfter, med undantag från en paragraf på slutet som jag återkommer till.
Jag påminner också om att min frågeställning var riktad till Equmeniakyrkans ledning, och tolkar därför Dobers svar som representativt för ledningens åsikter. Om detta inte stämmer ber jag ledningen återkomma med en rättelse.
Jag vill börja med att lyfta några saker som kanske inte är uppenbara för alla som läser Dobers artikel.
Kyrkorna på Pride beskrivs som ett ekumeniskt samarbete. Det kan därför låta som att många samfund deltar i detta samarbete, men i själva verket är det endast två (Equmeniakyrkan och Svenska kyrkan) av de 27 samfunden i SKR som gör detta.
För att sätta saker i en kontext så skulle till exempel inte någon kunna gå i en rasistisk, antisemitisk eller homofobisk demonstration med en banderoll med Equmeniakyrkans namn och logga.
— Hemen Derki
Dobers lyfter fram att ”kristna som deltar i Kyrkorna på Pride inte ser hbtq-personers sexuella läggning eller identitet som synd”. Men jag känner faktiskt inte till någon som tror det. Däremot tror jag att Bibeln är väldigt tydlig med att äktenskapet är mellan en man och en kvinna (Jesus egna ord). Det är alltså ytterst få som tror att läggningen är synd, men däremot många som ställer sig tveksamma till handlingen. Där tycker vi som bekant olika och syftet med artikeln var inte att få någon att ändra åsikt.
Dobers skriver vidare att hon inspireras av Jesus och hans möte med människor när hon väljer att gå i Pride. Här är det viktigt att påminna om att Jesus i mötet med människor aldrig ändrade sin egen åsikt till förmån för någon annans. I stället var det Han som fick andra att ändra åsikt – både om sig själva och om Honom. ”Omvänd er! Himmelriket är nära,” var Jesus budskap.
[ Läs tidigare inlägg | Jenny Dobers: Equmeniakyrkans närvaro på Pride är en fantastisk möjlighet ]
Det lyfts också fram dels att det är orättvist när jag säger att Pride står för mycket mer än alla människors lika värde, och dels att man inte behöver hålla med om andra arrangörers åsikter. Observera då att jag inte främst lyfter andra arrangörers åsikter som det problematiska, utan själva den ideologi som Pride står för och som jag för fram i min artikel. Detta är en ideologi som jag menar strider mot Bibelns syn på sex och relationer och som synliggörs genom det som huvudarrangören tolererar och skapar plattform för. När man deltar i festivalen och går i samma tåg ger man ju någon form av sanktionering till detta.
Observera också att jag inte vill begränsa Jenny Dobers eller någon annan persons eller församlings möjlighet att gå i Pride om man så önskar. Mitt förslag – som alltså inte bemöttes – handlar i stället om att vi som tycker annorlunda inte ska behöva förknippas med detta, och därmed slippa den friktion som detta skapar för oss i församlingslivet.
För att sätta saker i en kontext så skulle till exempel inte någon kunna gå i en rasistisk, antisemitisk eller homofobisk demonstration med en banderoll med Equmeniakyrkans namn och logga. Jag jämför absolut inte Pride med något av de ovan nämnda exemplen, men vill bara göra ännu ett försök att få Dobers med flera att se saker från mitt och andras perspektiv.
Så till paragrafen i slutet av Dobers artikel. I min artikel undrar jag varför materialet som Equmeniakyrkan erbjuder för att stötta församlingar att samtala om hbtq-frågor endast leder i en liberal riktning. Min förståelse av Dobers svar är att anledningen till detta är 1) att våra församlingar ska bli icke-diskriminerande miljöer för hbtq-personer, och 2) att samtidigt stärka enheten och skapa respekt för olika hållningar.
För det första tolkar jag detta som att Dobers anser att det inte går att vara en icke-diskriminerande församling om man är teologiskt konservativ. Om det verkligen är det Dobers menar ser jag det som väldigt problematiskt. Frågan kvarstår dessutom hur Equmeniakyrkans ledning tänker sig kunna ”skapa respekt för olika hållningar” när endast den ena hållningen ges plats och blir representerad i materialet.
Slutligen vill jag från mitt innersta vädja till Equmeniakyrkans ledning att överväga mina två förslag, eller åtminstone bemöta varför man inte tycker att de är gångbara.
[ Läs tidigare inlägg | Hemen Derki: Equmeniakyrkans medverkan på Pride skapar onödig friktion ]
