Än en gång har vi nåtts av nyheten om ett svenskt slakteri som bryter mot lagen i sin behandling av djur – denna gång grisar – och därför riskerar att tvingas betala vite på 800 000 kronor. Grisarnas enorma lidande är inte olycksfall i arbetet i kött- och grisfabrikerna, utan en integrerad och systematisk del av den lagliga verksamheten inom köttproduktionen. Som kristna medmänniskor bör vi ifrågasätta och motverka detta systematiska lidande.
Grisar är fascinerande djur, som liksom alla djur förtjänar vår respekt. De har en imponerande intelligens och känslomässig komplexitet samt är naturligt nyfikna och sociala i sin natur. Tyvärr utsätts dessa känsliga individer för grymma förhållanden inom djurindustrin. I enlighet med minimikraven i svensk lagstiftning tvingas de ofta leva på mindre än en kvadratmeter per gris, tio grisar i en betongbox på 9 kvadratmeter, vilket gör att de kissar och bajsar på varandra.
Trots en potentiell livslängd på 15–20 år slaktas de vid endast sex månaders ålder, efter att ha utsatts för en plågsam transport och en brutal slaktprocess som involverar smärtsam gasning, för att göra grisarna medvetslösa, och därefter upphängning, fortfarande levande, i bakbenen innan de tappas på blod och därmed avlivas.
Från början var tanken aldrig att människan skulle plåga och döda djur. I begynnelsen skapade Gud himmel och jord, och gav människan en tydlig matinstruktion: ”Se, jag ger er alla fröbärande örter på hela jorden och alla träd med frö i sin frukt; detta skall ni ha till föda.” (1 Mosebok 1:29). I Edens lustgård, innan synden kom in i världen, var människan skapad som vegan. Guds första bud om vår kost var kristallklart – vi skulle leva av växtrikets gåvor.
Det är dags att ifrågasätta vårt behov av att äta gris. I en tid då vi har tillgång till många näringsrika och etiska växtbaserade alternativ, kan vi inte längre rättfärdiga denna grymma behandling av kännande varelser. Låt oss en gång för alla låta grisar leva, för deras egen skull som Guds älskade skapelser, som har unika och individuella själar.
