Equmeniakyrkan har under många år varit närvarande under Prideveckan genom flera av våra församlingar i Stockholm och vår region Stockholm. Genom det varma ekumeniska samarbetet i Kyrkorna på Pride får vi en unik möjlighet att möta människor på ett sätt som annars inte hade varit möjligt. Stockholm Pride är en av stadens största folkfester, en vecka fylld av både glädje och allvar. Jag är så tacksam för våra församlingar som öppnar sina dörrar för både inåtvänd och utåtvänd rörelse.
Equmeniakyrkopastorn Hemen Derki skrev nyligen en debattartikel där han på ett bra sätt fångade Pridefestivalens syfte – att synliggöra hbtq-personers och alla människors lika värde. Men han uttrycker också oro över att Equmeniakyrkan deltar i Pride, eftersom han menar att festivalen representerar en ”extremt liberal syn på sex och relationer”. Jag har hört liknande farhågor tidigare och vill gärna bemöta dem, eftersom jag tror att det är viktigt att skapa förståelse för varför kyrkorna är där.
Först och främst vill jag klargöra att kristna som deltar i Kyrkorna på Pride inte ser hbtq-personers sexuella läggning eller identitet som synd, inte heller samkönade relationer eller könstransitioner. Vi är inte där för att erbjuda omvändelse från detta, utan för att stötta människor i att se sig själva med Guds kärleksfulla blick. Om någon har en annan syn på detta får vi konstatera att vi ser olika på saken.
Det är viktigt att förstå vad Stockholm Pride står för. Föreningen arbetar för att förbättra hbtq-personers livssituation och rättigheter. Det är orättvist att som Derki svepande säga att ”vi vet också att Stockholm Pride står för mycket mer”. Stockholm Pride har några få grundvärderingar som handlar om att stödja mänskliga rättigheter, stå emot all form av diskriminering och skapa mötesplatser där hbtq-personer kan vara sig själva utan att ifrågasättas. Trots att Pride är politiskt och religiöst obundet ger de exempelvis politiska partier och trossamfund som delar deras värderingar en plattform. Detta betyder inte att alla som deltar håller med om andra arrangörers åsikter.
Det ger oss en unik möjlighet att dela tron på Gud som har skapat oss och Jesus som befriar oss. Jag tänker att vi inspireras av Jesus, som inte behövde kontrollera människors moraliska status innan han vistades i samma rum som dem. Evangeliet håller i mötet med varenda människa.
Vi inspireras av Jesus, som inte behövde kontrollera människors moraliska status innan han vistades i samma rum som dem. Evangeliet håller i mötet med varenda människa.
— Jenny Dobers
Det erbjuds en betydligt större mångfald av seminarier under Prideveckan än de Derki nämner. Jag har själv deltagit i seminarier som behandlat ämnen som transpersoners utsatthet och hbtq-flyktingars asylsituationer. När hbtq-personer utvisas till länder där de riskerar dödsstraff och när högerextremism skapar allvarliga hotbilder mot transpersoner ser jag det som viktigt att öka vår förståelse och medkänsla. Men för Kyrkorna på Pride handlar veckan inte bara om utbildning. Vi firar också gudstjänster, sjunger lovsång och erbjuder bön. Människor som annars inte vågar sig in i en kyrka får här uppleva Guds kärlek i en trygg miljö. Hbtq-personer som har hittat kristna gemenskaper delar sina berättelser. Det är fantastiskt att ta del av det.
Så går också några av oss med i Prideparaden. Jag anar att det är just paraden som för Derki är extra problematisk – och jag vet att fler tycker så. Jag har stor respekt för att paraderandet inte passar alla – inklusive hbtq-personer som helst av allt bara vill leva i fred. I en stor manifestation uttrycks naturligtvis många åsikter, även sådana jag inte delar och helst inte förknippas med. Ändå går jag själv med glädje och ödmjukhet i Pridefestivalens parad år efter år. Många människor i vår värld skulle riskera livet eller sitt sociala sammanhang om de gjorde det. Jag går för deras skull som inte kan. Och jag går för att det är fantastiskt att synliggöra kristen tro inför hundratusentals människor längs Stockholms gator.
[ Läs tidigare inlägg | Hemen Derki: Equmeniakyrkans medverkan på Pride skapar onödig friktion ]
Equmeniakyrkans närvaro på Pride är en fantastisk möjlighet för oss att lyssna, lära, dela, sörja och lovsjunga tillsammans. Det är ett av många sätt vi har funnit för att dela evangeliet och visa stöd för utsatta människor. Till alla er som inte kommer till Pride, men som på andra sätt arbetar för att kyrkan ska ta vara på den gåva hbtq-personer är – all välsignelse till er. Och välsignelse till er som delar evangeliet med andra målgrupper. Låt oss stötta varandra, be för och glädjas med varandra när mötet med Jesus får förvandla mig, dig och världen.
När det gäller det material som Equmeniakyrkan har tagit fram för att stötta församlingar i samtal om hbtq: det är inte tänkt att användas för att urskilja ”båda perspektiven” (Derkis ord). Det vill vara bredare än att antyda att det skulle finnas två konkurrerande perspektiv. Materialet är framtaget för att stötta församlingar av olika slag att bli icke-diskriminerande miljöer för hbtq-personer, samtidigt som det vill stärka enheten och skapa respekt för olika hållningar. Detta utgår från Equmeniakyrkans konferensbeslut att tydligt ta avstånd från all form av diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, samt viljan att vara en inkluderande kyrka.
[ Inte konstigt med legitima frågor om Equmeniakyrkan och Pride ]
