Genom åren har jag som pastor inom Equmeniakyrkan märkt ett skifte i samfundet, där en liberal syn på Bibeln gällande sex, sexualitet och äktenskap fått ta alltmer plats. Det har skett gradvis och gränsen har förskjutits lite i taget. Denna utveckling skapar en del problem och friktion. Jag är inte ensam om att känna så och jag skulle vilja ge två konkreta exempel på hur det kan te sig, samt ett förslag på lösning.
Det första exemplet är från Stockholm Pride, som precis ägt rum. Denna festival är en vattendelare i många sammanhang, både religiösa och icke-religiösa.
Festivalens syfte är att synliggöra hbtq-personer och alla människors lika värde. Men vi vet också att Pride står för mycket mer. Festivalen står också för en extremt liberal syn på sex och relationer, där man menar att vem som helst ska få ha sex med vem eller hur många som helst och på vilket sätt man önskar så länge det finns samtycke, är mellan vuxna människor och ingen kommer till skada.
En absolut majoritet av Equmeniakyrkans församlingar och medlemmar går inte i Pride. Ändå verkar det så för allmänheten.
— Hemen Derki
Har Equmeniakyrkans ledning reflekterat över vad konsekvensen av en sådan ideologi är? I mina ögon leder den till att, förutom homosexuellt sex, så ses exempelvis polyamori, sexorgier, chemsex (sex i samband med droger), swinging (sex med andra par) och BDSM (sex där den ena parten dominerar över den andra) som helt okej och något som ska normaliseras. Det är inte långsökt att tänka så eftersom flera av dessa praktiker lyfts fram på seminarier under Pride.
När man går i Pride-tåget och viftar med flaggan blir det väldigt svårt att hävda att man inte samtidigt står bakom en ideologi som bejakar dessa former av sex och relationer. Även en liberalteolog borde kunna ställa sig ytterst tveksam (milt sagt) till detta.
[ Frida Park: Stormen inom Equmeniakyrkan gäller mer än bara hbtq ]
Jag reagerade därför när jag i sociala medier såg att en mindre grupp som representerar Equmeniakyrkan centralt, återigen valt att delta i paraden under Equmeniakyrkans flagg. Jag kan tänka mig att det är kärleken och omsorgen om människor som är drivkraften. Jag delar den kärleken och omsorgen. Men för mig som förstår Bibeln utifrån ett konservativt perspektiv blir detta väldigt märkligt och faktiskt provocerande.
En absolut majoritet av Equmeniakyrkans församlingar och medlemmar går inte i Pride. Ändå verkar det så för allmänheten, eftersom den lilla gruppens deltagande kommuniceras från Equmeniakyrkans hemsida och officiella konton.
Det andra exemplet är från just en sida på Equmeniakyrkans hemsida vars syfte är att hjälpa församlingar att samtala kring hbtq-frågor. Där kan man bland annat läsa om att olika församlingar i samfundet har ”olika hållningar i hbtq-frågor”. Och precis så är det. Equmeniakyrkan består både av konservativa och liberala.
Där finns också rekommendationer av böcker för den som vill fördjupa sig i dessa frågor. Samtliga böcker som behandlar hbtq-frågan leder läsaren i en liberal riktning. Varför det? Om syftet verkligen är att stödja samtal där man kan landa olika, borde det då inte finnas material som förespråkar båda synsätten?
[ Kritik och entusiasm inför kyrkor på Pride ]
Jag och många med mig känner inte att vi blir representerade när det blir så här och vi kan inte ställa oss bakom detta. Jag har pratat med många pastorer och lekmän som känner just så, och gemensamt för samtliga är att det finns en rädsla för att yttra sig, och jag måste erkänna att det inte är utan ett mått av oro som jag skriver detta. Så ska det inte behöva vara!
Dessa två exempel skapar även utmaningar i det lokala arbetet. Jag får ofta frågor kring var jag och vi som församling egentligen står. Den vanligaste frågan vi får när vi tar in nya medlemmar och medarbetare är något i stil med ”hur ställer ni er kring hbtq-frågor, för jag har förstått att Equmeniakyrkan är bejakande?”. Jag har flera gånger också fått frågan ”varför är ni med i Equmeniakyrkan när ni inte tycker som dem?”
Detta är symptomatiskt för att Equmeniakyrkan förknippas med bibelliberalism och Pride-vänlighet. En trötthet börjar infinna sig i att så ofta behöva försvara och förklara att det inte är så, åtminstone inte överallt.
[ Så hanterar kyrkorna hbtq-frågorna just nu ]
På frågan varför vi är med i Equmeniakyrkan är mitt svar att
- Jag tror på visionen om mötet med Jesus som förvandlar,
- Jag har mina rötter där, och
- Jag tror att vi tillsammans kan få se frälsningsbeslut, helanden, dop, församlingsplantering, omsorg om de svaga i samhället och allt det som vi kan läsa om i den första kyrkan i Nya testamentet.
Eftersom samfundet består av både konservativa och liberala i hbtq-frågor, och eftersom samfundet dessutom vill ha det så, föreslår jag en lösning som skulle vara bra för alla parter – liberala, konservativa och även hbtq-personer:
- Erbjud fördjupningsmaterial på Equmeniakyrkans hemsida som representerar båda perspektiven.
- Låt samfundet centralt vara neutralt i frågor där det råder olika synsätt – gå alltså inte i Pride och gör inga uttalanden som inte hela rörelsen kan säga amen på – så kan enskilda personer och församlingar som vill gå i Pride och engagera sig i hbtq-frågor göra det.
Jag ber och hoppas att min kärlek och välvilja – både gentemot samfundet och hbtq-personer – får lysa igenom i det jag skriver.
[ Jenny Dobers: Equmeniakyrkans närvaro på Pride är en fantastisk möjlighet ]
