Varför har så många så svårt att hitta någon att älska och dela livet med, trots alla dejtingappar med många valmöjligheter? Har kvinnor alldeles för höga krav, som författaren och teologie doktorn i etik Ann Heberlein påstod i Svenska Dagbladet? Har entreprenören och evangelisten Cilla Eriksson rätt när hon skriver att om vi inte hittat någon när vi fyllt 30 är det kanske vårt eget fel? Då har vi en sårbarhet som vi behöver gå i terapi för att upptäcka och fixa, som hon själv gör. Eller är problemet i frikyrkan den stora bristen på kristna män som psykologen Hanna Holmin skriver?
Jag instämmer med Ann Heberlein när hon säger att vi och i synnerhet kvinnor ofta ställer för höga krav. Har vi en lång kravlista tror jag det räcker att vår blivande man eller fru lever upp till hälften av alla krav. Jag är inte heller alltid den man min fru Kerstin drömt om och också behöver, eller den man jag innerst inne vill vara. Trots det har vi det för det mesta riktigt bra tillsammans.
Givetvis är det viktigt att vi har krav om vi ska få ett lyckligt äktenskap och barnen ska slippa vara med om en jobbig skilsmässa. Men det gäller att ha rätt krav. På nätet är vi som varor på en marknad. Den som inte har rätta utseendet och utstrålningen blir på ett par sekunder ratad inte bara på Tinder utan också på Kristendate – trots att många skulle kunna bli fina och kärleksfulla livskamrater. Kanske har också Eriksson ställt för höga och ibland också fel krav eftersom hon trots flera år av letande inte hittat den rätta mannen. En av de senaste männen verkar hon dissat bara för att han splittade notan på restaurangen.
Att jag inte lyckats hjälpa en del par beror på att de gift sig med fel person. När vi är drogade av förälskelsehormonerna kan vi inte tänka klart. Vi ser de positiva sidorna men är blinda för de negativa. Innan vi fattar ett så livsavgörande beslut som att dela resten av livet med varandra bör vi ha nyktrat till och vara drogfria.
Vi måste också ha kollat upp insidan. Vi blir förälskade i utsidan men sedan betyder insidan mest. Det vi attraheras av är kanske inte det som gör att äktenskapet håller. Att han har goda värderingar och en bra karaktär betyder mer än att han är rik, rolig och vältränad. Att hon är kärleksfull och omtänksam är viktigare än att hon är snygg, smal och sexig.
När jag växte upp i Ljungby fanns det bara fem eller sex kristna tjejer i lämplig ålder att välja på. Kerstin var en av dem.
— Alf B Svensson
Det skapar ofta problem när vi har många att välja på. Vi satsar inte helhjärtat för vi hittar säkert någon som är ännu bättre om vi testar några till. När jag växte upp i Ljungby fanns det bara fem eller sex kristna tjejer i lämplig ålder att välja på. Kerstin var en av dem. Vi håller fortfarande ihop och älskar varandra kanske mer än någonsin tidigare. Är det en maximal tur eller kanske en följd av Guds välsignelse och beskydd? Eller beror det också på att vi jobbat en hel del för att hålla kärleken levande?
Problemet för många kristna kvinnor är precis som Hanna Holmin skriver att det i frikyrkan finns för få kristna män att välja på. Men vi måste inte ha så bråttom, för de bästa går inte alltid åt först. Hittar vi inte någon är det ofta bättre att vara singel. Man kan känna sig mer ensam i ett halvbra eller dåligt äktenskap än inget alls.
Det är viktigare att vi har gemensamma värderingar om vad som är viktigt på riktigt i livet än att vi har samma personlighet. Min mamma delade inte pappas tro. De bråkade aldrig men hade ingen djupare gemenskap. Pappa kunde aldrig be, läsa Bibeln och samtala om andliga frågor med mamma. Hon ville inte heller följa med till kyrkan och träffa hans kristna vänner. Något han sörjde över. Det kan fungera även med någon som från början inte delar tron som i Hanna Holmins äktenskap. Men det är vanligare att den som har en tro sedan lämnar kyrkan och ibland också tron, än att den andre finner en tro.
Jag håller med Cilla Eriksson när hon skriver att en del skulle behöva gå i terapi för att hitta den rätte. Men fler borde göra det för att bli medvetna om vilka sidor vi har som gör att vi ibland är svåra att leva med. Som Jesus sa – vi ser bara flisan i den andres öga men inte bjälken i vårt eget. Den största utmaningen för de flesta är inte att hitta någon att älska utan att älska den vi hittat. Därför behöver vi lära oss att hålla kärleken levande och hantera de konflikter som uppstår i alla äktenskap. Det räcker inte att läsa böcker eller gå äktenskapskurser. Vi behöver också praktisera det vi lär oss.
[ Hanna Holmin: Det är inte fel på alla singlar över 30 - däremot råder brist på män i frikyrkan ]
