Det finns två aspekter som jag har saknat i det som tidigare skrivits om dekonstruktion i Dagen och som jag vill lyfta upp. Den första handlar om Guds sätt att kalla oss, att ”dra” i oss. När Gud kallar oss använder han ofta vår längtan. En otillfredsställelse över livet, tron eller församlingen kan vara Guds sätt att kalla oss till innerligare gemenskap med Honom. Då är det vi kallar dekonstruktion vägen framåt för att hitta en tro som är förankrad och livsnära. Att inte skapa utrymme för frågor, omprövningar och reflektion skulle då innebära att man motarbetar Guds kallelse till den enskilda människan.
Den andra aspekten är vikten av omprövning av kyrkans lära och praxis. Det är en stor självgodhet att anse att vi i våra nutida kyrkliga sammanhang har förstått allt rätt. Jesus lämnade ingen färdig lära efter sig. Han uppenbarade vem Gud är. Det finns många som är djupt sårade både av kyrkans bemötande och av kyrkans förkunnelse. Det räcker att påminna om alla som blivit vettskrämda av orden om Jesu återkomst, vilket Bibeln säger ska vara ord av tröst, inte ord av skräck. Jag tror att många har mött en förkunnelse som inte ”luktar Jesus” i gudsbilder och i människosyn. Det räcker därför inte att som kyrka bara lyssna till den som är i en process av dekonstruktion. Man måste också vara ödmjuk och beredd att ompröva sin förståelse av kristen tro.
Jesus lämnade ingen färdig lära efter sig. Han uppenbarade vem Gud är.
— P-O Ängegärd
Paulus ber att vi ska ”fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap”. Jag har väldigt svårt att tänka mig att det kan ske utan att vi reflekterar, omprövar, förnyas och fördjupas i vår förståelse och erfarenhet av livet med Gud. Det innebär att dekonstruktion mycket väl kan vara en väg till att lära känna Gud bättre, och på ett mer personligt sätt.
Med en lyhördhet för hur Gud kallar oss och en öppenhet för en djupare förståelse av vem Gud är kan dekonstruktion leda till att fler kan älska Gud med hela sitt hjärta, med hela sin själ och med hela sitt förstånd.
[ Tidigare inlägg | Roland Stahre: Själavård ska inte användas för att tala människor till rätta ]
