Debatt

Nya apostoliska reformationen är en dålig källa till andlig förnyelse

ANDLIGA PRAKTIKER. Om våra läror om vem Gud är kommer från lovsången, som ofta hämtas från NAR-rörelsen, bör vi tyvärr vara oroliga, skriver Veronica Söderlund.

Under en period har Dagen publicerat debattartiklar i ämnet karismatik och andlig förnyelse. Innehållet i artiklarna har fått mig att fundera kring frågan: Vem driver frågan om Nya apostoliska reformationen (NAR) i Sverige? Hur vi talar om andlig förnyelse i dag har tyvärr en hel del med NAR att göra.

Om NAR är ett obekant begrepp, känner du nog snart igen några av dess förtecken. NAR är en rörelse som vuxit fram främst i USA där Bethel Church i Redding, Kalifornien är dess mest inflytelserika och tongivande församling i dag. Bethels sånger sjungs flitigt i församlingar runt om i Sverige och många känner kanhända igen sånger som No longer slaves, Goodness of God och This is amazing grace.

Begreppet NAR myntades av den amerikanska förkunnaren och församlingsledaren Peter Wagner. NAR är inte ett samfund utan en samlingsterm för församlingar som karaktäriseras av likartade läror och praktiker, många främmande för klassisk kristen tro. Begreppet är visserligen omstritt och få, om ens någon, erkänner sig öppet vara en del av NAR, men jag menar att det ändå är relevant.

NAR främjar läror och praktiker såsom:

  • Att församlingen bör ”återta” praktiker såsom kristen tarot eller ”grave soaking” (att hämta andlig kraft ur gravar tillhörande kristna förebilder) in i kyrkan där de anses höra hemma – trots att de kommer från new age.
  • En omdefinition av innebörden av bön – från att vara ödmjuka förfrågningar inför en allsmäktig Gud till att innebära att människor med sina ord kan diktera Guds handlande.
  • Att helande här och nu alltid är Guds vilja.
  • Att vara ”full i anden” (ett slags känsloläge orsakat av anden så att personen kan bli matt, yr, skratta, gråta eller tappa kontroll över sin kropp).
  • Att alla kristna kan lära sig andens gåvor.
  • Att nya profeter och apostlar ska ha auktoritet över den globala kyrkan.
  • Att mirakler i praktiken kan komma av våra gärningar snarare än av enbart Guds nåd. Jesu relation till Gud utgör grunden för hans mirakeltjänst och är på så sätt, menar man, vårt exempel på hur vi kan utföra samma, och större, mirakler än han.
  • Att Gud är ”större än sin bok”, vilket öppnar för nya uppenbarelser och sanningar utanför Guds ord.
  • Att Guds närvaro kan manifesteras genom svävande fjädrar eller guldmoln.

Min gissning är att tankarna kring andlig förnyelse hos kyrkobesökare mellan 20 och 40 år i dag går till exempelvis Hillsong, Bethel, Elevation Church, eller kanske Jesus Culture som alla genom bland annat sin musik sprider osunda praktiker rotade i NAR.

Hur har det blivit så? Jag tror att en av anledningarna är en generell minskad undervisning av grundläggande kristna läror i församlingar. Det finns även en tendens i dag att inte tydligt definiera kristna begrepp. Detta gör en del, främst unga, kristna sårbara för NAR:s undervisning. Utan en stadig grund och fast andlig föda är det svårt att skilja mellan sann och falsk andlighet. Vi är därför i behov av tydliga gränsdragningar och definitioner.

Om våra läror om vem Gud är kommer från lovsången, som ofta hämtas från NAR-rörelsen, bör vi tyvärr vara oroliga.

—  Veronica Söderlund

I ett reportage i Dagen den 2 mars 2024 berättas om en växande församling i Stockholm samt om forskningsrapporten ”Kristen tro på glid?” som visar att lovsången i dag är det mest betydelsefulla för ungas tro. I artikeln uttrycker en av de intervjuade att:

”För mig handlar lovsång om bön. Det är ett sätt att kommunicera med Gud, men det är också ett sätt att proklamera vem Gud är.”

Om våra läror om vem Gud är kommer från lovsången, som ofta hämtas från NAR-rörelsen, bör vi tyvärr vara oroliga. Musiken är NAR:s mest kraftfulla instrument för spridandet av dess praktiker.

Under en gudstjänst på årets Nyhemsvecka uppmanades gudstjänstbesökarna att bilda en ”bönetunnel” som barnen skulle gå igenom på vägen till sin gudstjänst. I mina ögon påminde bönetunneln om en ”eldstunnel”, vilket gjorde mig orolig. Eldstunneln är nämligen en praktik hämtad från NAR där de som bildar tunneln genom bön förväntas förmedla andens kraft till dem som går igenom den. Andens kraft förväntas då synliggöras genom att de som går igenom tappar sin kroppskontroll, skrattar eller gråter på ett, för den som sett detta, mycket skakande och oroväckande sätt.

Även om bönetunneln under Nyhemsveckan bara var just ett sätt att be för barnen, vilket i sig inte är något problematiskt, är däremot eldstunnlar något jag inte önskar att ett barn ska behöva uppleva. Vare sig man är medveten om det eller ej är detta för mig ett tydligt exempel på att man hämtar problematiska praktiker från NAR.

Ska vi tala om andlig förnyelse behöver vi också tala om NAR och dess inflytande på svensk kristenhet. Verklig andlig förnyelse är, som Rom 12:2 uttrycker det, att inte anpassa sig efter den här världen utan att låta oss förvandlas genom förnyelsen av våra sinnen så att vi kan pröva vad som är Guds vilja: ”Det som är gott och fullkomligt och behagar honom.” Jag längtar efter att unga kristna ska få fast föda i form av en god teologisk grund att stå på som ett livsviktigt alternativ till ett kraftlöst och evangeliefrånvänt NAR.

För mer information om NAR rekommenderar jag boken Counterfeit Kingdom av Holly Pivec och Douglas Geivett, vilken använts som faktaunderlag i den här debattartikeln.

Fler artiklar för dig