Kvinnor har ofta långa ”kravlistor” när det gäller män. Fenomenet är inget nytt, men uppmärksammades nyligen i en artikel av Ann Heberlein i Svenska Dagbladet. Hon lyfte fram hur vi kvinnor gärna vill ha en man som är längre än oss själva, tjänar bättre, är händig och praktisk, en god lyssnare och på samma gång verbal och kommunikativ. Han ska ha humor, vara omtänksam, snygg, gilla att resa, helst hantera alla fem kärleksspråk, köpa presenter, skicka gulliga meddelanden, vara duktig på att kramas, vara ambitiös på sitt jobb och tillgänglig för oss 24/7. Såklart ska han också kunna fickparkera och backa med släp.
Jag kan själv skriva under på mycket av ovanstående. Jag har ägnat många år åt att febrilt leta efter den perfekte mannen. Det har inte lyckats så väl.
En del av förväntningarna vi har på vår framtida man är rent biologiska. Det ligger i kvinnors biologi att vilja bli omhändertagna och beskyddade, vilket kan förklara varför kvinnor – på gruppnivå – föredrar män som är längre än vi själva. Medan män på gruppnivå har ett större behov av att vara den som beskyddar om någon typ av fara skulle uppkomma.
Rent socioekonomiskt tenderar kvinnor välja en man med liknande utbildning och karriärbakgrund som de själva, gärna snäppet högre.
[ "I dag känner jag ingen skam över att vara singel" ]
För ett tag sedan var jag på dejt. Vi hade käkat middag ute och notan kommer in. Jag som kristen, lätt konservativ högerkvinna förväntade mig givetvis att han skulle ta notan. Men så blev inte fallet. I stället ville han splitta notan. Jag kände hur attraktionen mellan oss långsamt började dö.
Varför är det ett problem att en man vill splitta en nota? Därför att det jag primärt letar efter i en relation med en man är trygghet. En man som splittar en nota kommunicerar indirekt att ”jag kan inte ta hand om dig”. Det har ingenting med status eller girighet att göra utan handlar om biologi.
Så långt det rent biologiska. Men som kristen vill jag också lyssna på vad Bibeln har att säga om val av livsparter, och det är en hel del.
[ "Jag blev överraskad av männens behov att prata känslor" ]
Vilka kvaliteter bör vi leta efter hos en partner som vi ska dela vårt liv med? Rick Warren, pastor i Saddleback Church i USA, tar upp väldigt bra saker i en välkänd predikan. Det första han lyfter är ”andlig enhet”, alltså att det bör vara en person som delar ens tro, mål och syften i livet.
En annan sak han nämner är känslomässig hälsa, alltså att personen inte bör ha okontrollerad ilska, inga beroenden och ingen bitterhet. Vidare bör han eller hon inte vara självisk, girig eller snål. Den vi väljer som partner behöver vara en generös och vänlig person, alltid ärlig och tala sanning.
Warren bygger denna ”kvalitetslista” på bibelord. Ingenstans nämns utseende, karriär, pengar, praktiska förmågor eller liknande. Men att rent andligt kunna mötas och dela de kristna värderingarna, liksom att vara på väg åt samma håll i livet, är en förutsättning för att få en relation att fungera. Om den ena vill flytta till Grönland och jobba på en forskningsstation och den andra vill jobba som missionär i Afrika, ja, då blir det svårt.
Att ens partner är känslomässigt hälsosam är för mig kanske det allra viktigaste. Någon som är känslomässigt ohälsosam går inte att bygga en relation med. Finns det för stora sår, brist på självkärlek, bitterhet, rädsla eller ilska bör man vara försiktig. Sådant är ibland initialt svårt att upptäcka, men ack så viktigt det är att en person har jobbat med sitt känsloliv.
Jag talar av erfarenhet. Jag har fastnat när det kommer till relationer och jag är så tacksam och glad att jag nu får den hjälp jag behöver.
— Cilla Eriksson
Jag vill påstå att hos alla som passerat 30–35-årsstrecket och vill träffa någon men inte gjort det ligger problemet inte utanför dem själva. Långa ”kravlistor” står för någonting annat. Sannolikt finns det någon sårbarhet aktiverad inom en själv som man faktiskt behöver se och ta ansvar för att fixa. Det är inget som kommer lösa sig av sig självt genom att man ber och lägger det i Guds händer.
Missförstå mig inte – det är jättebra att be, men ibland behöver vi göra mera än att be. Vi behöver investera i professionell hjälp. På samma sätt som vi tar hjälp av en jobbcoach för att få jobb eller en personlig tränare för att bli mera vältränade behöver vi ibland ta hjälp av en professionell psykolog för att komma vidare i livet.
Jag talar av erfarenhet. Jag har fastnat när det gäller relationer och jag är så tacksam och glad att jag nu får den hjälp jag behöver. Samtidigt önskar jag att jag hade sett vari mitt problem låg och tagit hjälp för länge sedan.
[ Experten: Att ni bara umgås med varandra håller inte i längden ]
För en person som varit arbetslös i ett antal år är det lätt att slänga fram en kommentar om att något kanske behöver göras annorlunda. Kanske ta hjälp av en jobbcoach. Men det är inte lika okej att påpeka det när det gäller en person som är singel men vill träffa någon. Ändå tror jag att det är precis det vi behöver göra.
Så mitt råd är: Riv orimliga kravlistor och blicka i stället inåt. Kanske råder det inte brist på bra män eller kvinnor. Kanske är det i stället du som behöver förändra något. För att du ska kunna bli den rätta för din framtida man eller fru.
Vad är det som håller mig singel? Är jag känslomässigt hälsosam? Har jag obearbetade sår som står i vägen för en fungerande relation? Vi har alla blinda fläckar och de är svåra att se på egen hand. Våga ta hjälp, det är ibland enda vägen framåt.
