För femte året i rad uppvaktade vi den 12 juli Utrikesdepartementets enhet för nedrustning och icke-spridning för att vädja till regeringen att skriva under FN:s konvention om förbud mot kärnvapen.
Varför har vi valt den 12 juli? Denna dag år 2019 höll dåvarande utrikesminister Margot Wallström en presskonferens. En rutinhändelse kan tyckas, men när Sveriges nutida historia skrivs kan dagen komma att tillmätas stor symbolisk betydelse. Ty den markerar ett offentligt startskott på en process som på fyra år har omvandlat Sverige från respekterad förkämpe för kärnvapennedrustning till en öppen anhängare av kärnvapen.
Processen hade dock ett förspel som inleddes nästan på dagen två år tidigare. Den 7 juli 2017 röstade Sverige, som ett av få europeiska länder, i FN:s generalförsamling för en konvention om förbud mot kärnvapen (TPNW).
Utrikesministern Margot Wallström, som deltagit i FN-förhandlingarna, lovade att Sverige skulle fullfölja uppdraget och skriva under konventionen. Men ett hemligt brev från USA:s dåvarande försvarsminister, som hotade Sverige med repressalier om Sverige ställde sig bakom konvention, gjorde att Sverige i stället valde att utreda frågan.
Sverige tackade alltså förbehållslöst ”ja” till kärnvapen.
— Debattörerna
Ett och ett halvt år senare, den 12 juli 2019, meddelade Wallström att Sverige tills vidare inte skulle ansluta sig till konventionen. Samtidigt underströk hon att Sverige inte skulle överge sitt internationellt erkända arbete för kärnvapennedrustning. Tvärtom. Landet skulle oförtrutet fortsätta att verka för kärnvapnens avskaffande, bland annat genom sitt orubbliga stöd för nedrustnings- och icke-spridningsavtalet (NPT) från 1970, samt sin medverkan som observatör vid TPNW:s kommande statspartsmöten.
Sverige deltog i TPNW:s första statspartsmöte i juni 2022. Sedan tog det stopp. Den 5 juli 2022 fick Sverige nämligen status som officiellt inbjuden medlem i kärnvapenalliansen Nato. I samband med detta överlämnade dåvarande utrikesminister Ann Linde ett brev till Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg. Där stod det att ”Sverige accepterar Natos inställning till försvar och säkerhet, inklusive kärnvapens avgörande roll, och har för avsikt att fullt ut delta i Natos militära struktur och försvarsplaneringsprocesser”. Sverige tackade alltså förbehållslöst ”ja” till kärnvapen.
Hur har det gått med det ”orubbliga” stödet för NPT? I dag är Sverige i full färd med att vända detta globala nedrustnings- och icke-spridningsavtal ryggen. Sverige har nämligen öppnat dörren för kärnvapen i Sverige genom ett försvarsavtal med USA som ratificerades den 18 juni i år – det så kallade Defence Cooperation Agreement (DCA). Detta avtal ger det amerikanska försvaret tillstånd att på svensk mark etablera 17 av Sverige helt fristående militäranläggningar.
Enligt avtalet förnekas Sverige insyn i vad som görs och förvaras på dessa anläggningar. Inte heller får Sverige kontrollera vad som transporteras i luften, på vatten eller på vägarna. Eftersom Sverige inte har ingått något avtal med USA om att kärnvapen inte får föras in eller förvaras i landet finns det inget som förhindrar att Sverige inom en närliggande framtid kan bli värdland för kärnvapenmissiler. Men det kommer vi inte att få veta.
Det kommer inte heller en eventuellt fientlig kärnvapenmakt. Vid skarpt läge skulle denna kunna välja att ta det osäkra för det säkra, trycka på en knapp och utplåna landet Sverige och alla dess invånare.
Från att ha varit en internationellt respekterad förkämpe för nedrustning och icke-spridning av kärnvapen kan Sverige – genom eget val – reduceras till att bli en måltavla i ett kommande krig, ett krig som löper stor risk att bli ett kärnvapenkrig.
Mot detta måste vi protestera! Vi fortsätter att kräva att Sverige tar upp kampen för vår framtid. Vi fortsätter att kräva att regeringen skriver under FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen!
Folkkampanjen mot kärnkraft & kärnvapen, Thordis Samuelsson, ordförande
Förbundet kristen humanism, Bo Forsberg, ordförande
Kristna fredsrörelsen, Lotta Sjöström Becker, generalsekreterare
Kvinnor för fred, Susanne Gerstenberg
Mariavall, Jesu moder Marias kloster, Christa Claesson, abbedissa
Svenska freds- och skiljedomsförening, Kerstin Bergeå, ordförande
Svenska läkare mot kärnvapen, Vendela Englund Burnett, ordförande
Svenska präster och pastorer mot kärnvapen, Fredrika Gårdfeldt
Vännernas samfund, kväkarna, Ulrika Mars, t f ombud
K.G. Hammar, fd Ärkebiskop
Thage G Peterson, Teolog. Fd talman i Sveriges riksdag. Statsråd i flera regeringar, bland annat försvarsminister
