Alla vill till himlen – eller? Det beror nog på hur man föreställer sig den. De flesta kanske inte lockas av tanken på att sitta på moln och spela harpa dygnen igenom. Jag tror vi behöver återuppliva samtalet om det himmelska. Det är ju det eviga livet som är vårt hopp, inte vårt korta jordeliv!
Bibeln säger förvånansvärt lite om himlen, desto mer om Guds rikes upprättande. En sak kan vi konstatera: Vi kommer inte tillbringa evigheten bland molen. Även om mycket är fördolt ännu är det tydligt att den framtid som väntar oss är en där Guds rike är fullt ut manifesterat. Det stora dragplåstret är naturligtvis att vi får vara nära Herren. Tänk att få tillbe honom i timmar utan att bli trött!
Den som tror på Jesus har ett himmelskt medborgarskap, säger Filipperbrevet, och för en troende är himlen ”hemma” i ordets djupaste bemärkelse. Vi behöver påminna oss om att vi redan här är kallade att leva som de medborgare av himlen som vi de facto är. Det är så lätt att fokusera på det jordiska, men ett rätt fokus på himlen gör att vi kan prioritera rätt för evigheten.
Så vad vet vi om evigheten? En del kanske tror att himlen är vårt slutmål, men den andliga tillvaro dit vi välkomnas efter vår vandrings slut och som vi brukar benämna himlen är bara en tillfällig anhalt. Slutmålet är när Gud skapar en ny himmel och en ny jord där vi får bo i fullkomlig gemenskap med Gud så som det var tänkt från allra första början – före syndafallet.
Vi som förkunnar behöver förkunna också detta om himlen.
— Madeleine Wallgren
En uppfattning är att jorden är en avbild av denna eviga himmelska plats, om än förvanskad på grund av syndafallet. I tidens fullbordan ska himlen ta form på jorden. Det som väntar är inte en främmande tillvaro, men en fulländad tillvaro.
Även om den första tiden utgörs av vila efter den mödosamma vandringen på jorden kommer livet i evigheten vara fyllt av aktiviteter. Himlen är inte lyxsemester i en hel evighet – vi människor behöver utmaningar. Minns att Adam fick uppdraget att arbeta i Edens lustgård redan före syndafallet. Oavsett vad som väntar kommer det att överträffa vår vildaste fantasi!
I allmänhet förutsätter vi nog att ”alla vill komma till himlen”. Men är det så? Alla är välkomna dit utan prestation av något slag, men att komma nära Gud innebär att man blir avklädd allt. Det finns inga hemligheter i himlen. Allt orent bränner som eld i samvetet, tänt av den eld som flyter ut från Guds tron (Dan 7:10). När Guds helighet kommer nära blir vi plågsamt medvetna om vår synd och många drar sig undan Guds gemenskap. På Sinai berg ville Gud tala till sina barn, men priset kändes för högt. De fegade ur och bad att Mose skulle förmedla Guds tilltal i stället (2 Mos 20).
Om Guds heliga närvaro var stark på Sinai, hur stark är den inte då i himlen?
[ Jack-Tommy Ardenfors om livet nära döden: ”Himlen har blivit mer naturlig för mig” ]
Sadhu Sundar Singh, indisk missionär som även besökte Sverige inbjuden av ärkebiskop Nathan Söderblom, såg i en syn en ond man som fick tillåtelse att komma till himlen. Men när han nådde himlens port och såg den ljusinsvepta platsen med de välsignade invånarna började han känna sig obekväm. När han tittade in genom dörren och Rättfärdighetens Sol uppenbarade orenheterna i hans liv störtade han sig snabbt tillbaka in i mörkret.
Jesus säger: ”Och detta är domen: ljuset kom till världen och människorna älskade mörkret och inte ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Ty var och en som gör det onda hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte ska avslöjas” (Joh 3:19-20). Vi som förkunnar behöver förkunna också detta om himlen.
I jordelivet förbereder vi oss för kommande tidsåldrar. I denna tidsålder byggs Guds rike invärtes i oss. Är vi trogna kan vi få regera med Kristus, säger Ordet. Liknelsen om talenterna, där de som förstår utmaningen blir satta (exousia, får auktoritet) över tio respektive fem städer, säger oss att vi gör klokt i att vara trogna och utveckla de gåvor vi besitter.
För jo, Nya testamentet talar mycket om förvaltarskap och belöningar. De heliga ska döma både änglar och världen. De som troget verkat utan själviska motiv och betjänat sina medmänniskor i stället för att uppträda som herrar, kommer att belönas genom att få sitta på troner som domare (Upp 20:4). Domartjänsten innebär att klargöra för skapelsen vad som är rätt och fel och så hjälpa alla att växa. Men det ger ingen position att fördöma någon.
[ ”Vem skulle vilja vara ett svävande lovsångsteam i himlen för evigt? Ingen!” ]
De som byggt sin tron här kan komma att snopet få inta de nedersta platserna i Riket, medan de som föraktades kan återfinnas på tronerna. Allt beror på om Kristus tagit gestalt i oss. Det är bara när han är aktiv genom oss som vi samlar skatter i himlen, skatter som vi kan använda i kommande tidsåldrar.
Jordelivet innebär en fantastisk möjlighet att växa och mogna genom de utmaningar vi möter. Man kan växa i kunskap även i himlen, men prövningarna vi genomgår här har en ojämförlig förmåga att forma oss till Kristuslikhet, om vi bara tar vara på dem. I himlen finns ingen ondska att bekämpa. Jordelivet däremot är fyllt av möjligheter till karaktärsdaning, att lära oss visdom, avslöja lögner och samla skatter som aldrig förgås.
För att fler ska, i likhet med Paulus, vilja underkasta sig den hårda träningen och springa för att vinna segerkransen behöver vi förstå vad himlen är och innebär – och börja vänja oss vid Guds heliga närvaro redan här och nu.
