Efter det hänsynslösa mordet i Skärholmen i april uttalade sig polismästare Carin Göthblad till Dagens Nyheter: ”Vi måste marinera barnen i hur man är mot varandra och träna dem i empati och moral”. Hon efterlyste samtidigt etik och moral som ett obligatoriskt ämne i skolan.
Vad som inte nämndes i artikeln var att etik och moral redan finns på schemat i många kristna friskolor. Eleverna undervisas på de lektionerna utifrån värderingarna som byggt vårt land under tusen år.
Detta är bara ett av många argument som synliggör det positiva bidrag som kristna skolor ger till vårt utbildningssystem, men som sällan lyfts fram i de stora mediernas nyhetsrapportering. Tvärtom ligger fokus oftast på enskilda konfessionella skolor som misskött sig. På Dagens debattsida pågår emellertid en välgörande diskussion om de kristna friskolornas roll och positiva bidrag (30/5) och jag vill utifrån min roll ge ytterligare dimension och djup i frågan.
Också den politiska debatten utgår ofta från enskilda exempel, vilket leder till förslag om generella förbud mot alla konfessionella skolor.
Kristdemokraternas politik är tydlig: Skolor som missköts och bryter mot lagen ska naturligtvis inte få fortsätta sin verksamhet. De ska mötas av inspektion, konsekvenser och vid behov stängas ner, vilket för övrigt redan har skett på flera muslimska skolor de senaste åren. Huvudmän som driver trygga och välfungerande skolor måste däremot få fortsätta sin verksamhet under goda förutsättningar.
Det är så vi garanterar att alla föräldrar, enligt Europakonventionen, har rätten att välja en kristen skola för sina barn.
I den här balansgången, där varje skola måste bedömas individuellt, spelar Skolinspektionen en avgörande roll. När myndigheten fungerar och gör sitt jobb, får dåliga skolor de anmärkningar de förtjänar, och skolor som inte följer lagen eller som misslyckas med sitt uppdrag stängs. Därmed elimineras behovet av ett generellt förbud mot en viss typ av skolform, eftersom det endast skulle leda till att uppskattade och välfungerande skolor tvingas lägga ner.
För oss som ivrigt försvarar rätten att bedriva kristna skolor är Skolinspektionens roll det centrala argumentet.
— Mathias Bengtsson
För oss som ivrigt försvarar rätten att bedriva kristna skolor är Skolinspektionens roll det centrala argumentet. Varje gång någon föreslår att alla konfessionella skolor ska förbjudas på grund av enstaka misskötsel, kan vi svara att det är bättre att låta skolinspektionen göra sitt jobb och bara stänga den skolan som missköts.
Det är därför av yttersta vikt att Skolinspektionen fungerar effektivt och har högt förtroende av alla aktörer i skolväsendet. Granskningarna måste ske på ett sådant sätt så att förtroendet för myndigheten inte äventyras. Tyvärr är detta inte alltid fallet.
I mina kontakter med kristna friskolor, utifrån min roll som ledamot i Riksdagens utbildningsutskott, så framkommer en blandad bild av Skolinspektionens tillsyn. I bästa fall upplevs granskningen som en hjälp att bli en ännu bättre skola, men det finns också exempel där tillsynen upplevs som grundad i en allmän misstro mot religion.
[ Läs tidigare inlägg | Timoteus Lind: Har kristenheten gett upp striden om den svenska skolan? ]
En återkommande bild är att elever känner sig ifrågasatta under Skolinspektionens intervjuer. I ett samtalsprotokoll ställdes frågan ”vill du tillägga något?” till en elev, som svarade: ”det är inte fel att vara kristen”. Svaret är en allvarlig indikation på att eleven kände sig ifrågasatt i sin tro.
I ett annat fall ställde inspektören frågor om lärares församlingstillhörighet. Ett uppenbart övertramp, som Skolinspektionen senare på ett föredömligt sätt bad om ursäkt för och vidtog åtgärder för att det inte skulle hända igen.
Myndigheten har också i en granskning angett att lärare ska bemöta elever som tror på ”bibliska myter” på samma sätt som de bemöter ”uppfattningar om att jorden är platt eller att Förintelsen inte ägt rum.” Sådana uttalanden vittnar om en misstro mot religion från Skolinspektionen, vilket påverkar granskningen. Det är allvarligt.
Det är både positivt och nödvändigt att Skolinspektionen granskar konfessionella skolor, men tillsynen måste ske med logik och rättssäkerhet, där övertramp undviks och en hög professionalitet upprätthålls. Myndigheten bör utgå från att skolan gör rätt tills motsatsen är bevisad. När skolor känner sig misstänkliggjorda från början skadas förtroendet för Skolinspektionen.
Svensk skola har stora problem. Bara 75 procent av eleverna går ut grundskolan med godkända betyg och 72 procent slutför gymnasieskolan med grundläggande behörighet till högskoleutbildning. Dessutom känner sig varannan elev otrygg i skolan och många har svårt att koncentrera sig.
När debatten då fokuserar på de 1,2 procent av Sveriges elever som går i en konfessionella skolor så missar vi de verkliga problemen. Att det finns skolor med extra mycket fokus på etik, moral och värdegrundsarbete är ingen nackdel – tvärtom, det är en tillgång för skolsystemet. Nästan alla kristna skolor klarar sig helt utan kritik från skolinspektionen, vilket sällan framkommer i debatten.
Skolinspektionens arbete behöver fortsätta följas för att förtroendet ska upprätthållas. Det är så vi kan fortsätta försvara föräldrars rätt att välja skola för sina barn, låta skoldebatten utgå från korrekta fakta och förflytta fokus till de verkliga problemen i svensk skola.
[ Elever i Arjeplog gör uppror - vill fira skolavslutning i kyrkan ]
