Vi i Pingst har långt att gå i att bemyndiga fler kvinnor till pastorer och föreståndare. Bara 16 procent kvinnor är föreståndare i Pingst jämfört med 24 procent i Evangeliska frikyrkan, 27 procent i Svenska alliansmissionen, 41 procent i Equmeniakyrkan och 52 procent i Frälsningsarmén.
Ser vi tillbaka på våra rötter märker vi att dessa tendenser går emot vad som hände när pingstväckelsen bröt igenom.
Vi lyfter ofta fram att Azusa-väckelsen startades av den afroamerikanske slavsonen William J. Seymour, men det var faktiskt en kvinna som först blev andedöpt: Agnes Ozman. Dessutom var den som bad med Seymour till Andens dop också en kvinna: afroamerikanska före detta slavinnan, pastor Lucy F. Farrow. Seymour ledde sedan Azusa-missionen tillsammans med sin fru Jenny Evans Moore Seymour, som efter makens död ledde rörelsen vidare.
[ Listan: Här är frikyrkorna med flest och minst andel kvinnliga föreståndare ]
Om Gud bemyndigar och utrustar kvinnor in i tjänst, vilka är då vi att neka dem?
— Elisabet Åström och Christian Mölk
I över 100 år har pingstväckelsen utrustat och bemyndigat kvinnor för tjänst i Guds rike. Ända sedan Azusa Street har kvinnor predikat, grundat församlingar och sänts ut som missionärer.
Självklart startade inte pingstväckelsen i Los Angeles för hundra år sedan utan i Jerusalem för 2000 år sedan. Då uppfylldes profeten Joels ord om den nya tidsåldern: ”Och det ska ske därefter att jag utgjuter min Ande över allt kött. Era söner och era döttrar ska profetera, era gamla ska ha drömmar och era unga ska se syner” (Joel 2:28).
Ett tecken på att det nya förbundets tidsålder har kommit är att Guds Ande utgjuts över både män och kvinnor. Det är inte tack vare att man är en rik, vit man som man kan bli ledare i Guds rike. I det nya förbundets tid utrustar och bemyndigar Gud både män och kvinnor in i tjänst genom Andens dop, och Jesus skapar många exempel i Bibeln för oss att läsa om. Kvinnor blir Guds döttrar som han använder för att både predika och profetera.
När Guds Ande föll över lärjungarna i Jerusalem på den första pingstdagen föll Anden över både män och kvinnor. När Guds Ande föll över lärjungarna på Azusa Street på den andra pingstdagen föll Anden över både män och kvinnor, svarta och vita, fattiga och rika.
Om Gud bemyndigar och utrustar kvinnor in i tjänst, vilka är då vi att neka dem? Samma Ande som uppfyllde och utrustade männen för tjänst uppfyllde också kvinnorna. Detta har varit pingströrelsens devis i över 100 år.
I ett av de första numren av Azusa-väckelsens tidskrift The Apostolic Faith kan man läsa: ”Inget verktyg som Gud kan bruka förskjuts på grund av hudfärg, klädsel eller brist på utbildning”. I detta citat syftar ”klädsel” specifikt på ”kön”, vilket visar att Guds Ande bemyndigade svarta, kvinnor och fattiga. Helt i linje med hur Guds Ande bemyndigar hedningar, slavar och kvinnor i Nya testamentet: ”Här är inte jude eller grek, slav eller fri, man och kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.” (Gal 3:28).
Detta visade sig i praktiken på Azusa Street, och i den kommitté som utfärdade rekommendationsbrev för pastorer, evangelister och missionärer ser vi en salig blandning av män och kvinnor, svarta och vita, gamla och unga.
De som tidigare skuffats undan blir i och med Andens dop till stor välsignelse för hela världen. I dag är den världsvida pingstkarismatiska kristenheten världens snabbast växande form av kristendom.
[ ”Jag blev bortmotad från min egen församling” ]
Vi vill nämna tre faror mot den pentekostala teologin om kvinnors jämlika roll i Guds rike:
- Varthelst Andens vind blåser följer de som vill stänga dörrarna som Anden öppnat. På senare tid har det allt oftare hörts tvivelaktiga teologiska argument för att begränsa kvinnors roll i Guds rike. Vi behöver fortsätta stå upp för den bibliska synen i att Gud bemyndigar kvinnor, på samma sätt som männen, genom Andens dop.
- När Andens eld falnar visar historien att det tyvärr är lätt att återigen övergå till att ge män med pondus fina ledarpositioner. När struktur, organisation och institutionella problem kommer högre upp på agendan bleknar den pragmatiska acceptansen av pionjära kvinnor i ledarskap. Vi behöver fortsätta leva i Andens eld och fokusera mer på uppdraget än på organisationen.
- När vi gång på gång ser ledare falla i synd reagerar de flesta på samma sätt: med rädsla för att själva falla. De dåliga berättelserna tenderar att förstoras upp mer än de goda och rädsla för misstag blir det som styr oss. Vi blir reaktionära i stället för att agera utifrån vår tro på Gud och att han kan bevara oss från fall. Principer som ”the Billy Graham Rule”, etcetera får leda i stället för Andens röst. De som förlorar på detta är kvinnor som blir bortvalda från goda samarbeten med män, på grund av att det skulle kunna vara alltför riskabelt. Det blir ett ”glastak” som är svårt att bryta igenom – statistiken om det yttersta ledarskapet i pingströrelsen skvallrar om detta.
Vi efterlyser de goda exemplen. Det finns ett sätt att förhålla sig som manliga och kvinnliga kollegor i Guds rike – om vi vandrar i Anden. Gud vill bevara oss från fall och det finns en väg där vi kan se varandra som bröder och systrar och gå tillsammans i tro och tjänst. Hur kan män och kvinnor samarbeta och vad är vishet och sunda förhållningssätt här? Låt oss börja berätta om detta i stället för att skräckslås av de dåliga rapporterna.
[ Dokument: 10 kvinnor som gick först och banade väg för kvinnliga ledare i dag ]
