Enligt patientsäkerhetslagen ska hälso- och sjukvårdspersonal utföra sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet. Socialutskottets lagförslag om förbättrade möjligheter att ändra kön vilar inte på vetenskap och beprövad erfarenhet. Slutsatsen borde vara att lagförslaget aldrig skulle ha lagts i riksdagen.
Nu har Sveriges riksdag hamnat i en prekär återvändsgränd. En lagstiftning föreslås på föråldrade premisser. Socialstyrelsen har tvärvänt i behandlingen av könsdysfori hos barn och unga. Statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) menar att det vetenskapliga underlaget inte finns för att utvärdera effekterna av könskonträr hormonbehandling hos barn och ungdomar med könsdysfori.
I medier har professionen av inte minst psykiatriker och experter på hormonsystemet på vetenskapliga grunder varnat för lagstiftningen och dess konsekvenser. Lagen riskerar att legitimera ett snabbspår till könskonträr hormonbehandling och oåterkalleliga kirurgiska ingrepp i könsorganen.
Lagen riskerar att legitimera ett snabbspår till könskonträr hormonbehandling och oåterkalleliga kirurgiska ingrepp i könsorganen.
— Per Landgren
Psykiatriprofessor Mikael Landén har i SvD:s podd Ledarredaktionen den 19 mars sagt att han ”tror att vi står inför seklets medicinska skandal”. Andra skandaler som kariesexperimenten på Vipeholm, lobotomi som psykiatrisk behandling och Macchiarini-fallet saknade också stöd av vetenskaplig forskning. De kännetecknas av ideologi och manipulation av vetenskaplig verksamhet. Vi har sedan 2020 en myndighet som ska hantera sådant: Nämnden för prövning av oredlighet i forskning.
Den politiska majoriteten i Socialutskottet har hamnat fel. Men de har inte bara hamnat fel utan de har också brutit mot lagen. Och just detta faktum kan vara riksdagens räddning.
Utskottsbetänkandet justerades den 4 april. En minoritet i Socialutskottet ville enligt riksdagsordningen – dvs. lagstiftningen om hur riksdagens arbete ska gå till – aktivera ett så kallat minoritetsskydd i utskottens arbete, där en minoritet av fem ledamöter kan yrka på att inhämta ytterligare information, till exempel genom en remissrunda.
För att en majoritet ska ha rätt att neka detta krävs ”synnerliga skäl” och att ”åtgärden skulle fördröja ärendets behandling så att avsevärt men skulle uppkomma”. Remissyrkandet omfattades av minoritetsskyddet i riksdagsordningen men utskottets majoritet avslog begäran.
I betänkandet hänvisas till att ”ärendet är väl berett” och att ”den föreslagna lagstiftningen är betydelsefull för en utsatt grupps liv och välmående.” Men båda dessa påståenden är tomma på relevant innehåll. Socialstyrelsen har bytt fot, SBU visar att det inte finns någon vetenskaplig evidens, och vilket ”avsevärt men” skulle det kunna vara om läkarprofessionen varnar för konsekvenserna av lagstiftningsförslaget?
[ Mats Reimer: Lagförslaget om ingrepp i könsorganen har flugit under radarn ]
En vetenskaplig artikel av en holländsk forskargrupp från 2024 visar att missnöje med sitt kön (gender non-contentedness) är vanlig hos tonåringar. Den visade sig höra samman med en dålig självkänsla och psykisk ohälsa, men hos de allra flesta har det gått över vid 25-årsåldern. Artikeln talar för att man snarare borde höja åldersgränsen på byte av juridiskt kön. Och så här kommer det bli. Vetenskaplig forskning kommer ständigt påminna riksdagen om att det lagstiftningsförslag som ligger på kammarens bord att debatteras och beslutas den 17 april var redan överspelat. Det är redan nu en omodern lagstiftning som inte går tillbaka på vetenskap och beprövad erfarenhet.
Hur kan då riksdagen komma till rätta med detta? Konstitutionsutskottet granskar regeringen, men vem granskar riksdagens utskott? Rent rättsligt är svaret ingen annan än riksdagen själv. En författningsdomstol kunde ha värnat konstitutionen och riksdagsordningen genom att granska att ny lagstiftning inte strider mot annan lagstiftning.
För närvarande är det talmannen som värnar lagligheten i riksdagens arbete. När nu riksdagens partier är låsta i frågan kan talmannen ingripa. Enligt riksdagsordningen kan talmannen vägra att ställa proposition på förslaget. Talmannen kan hänvisa till minoritetsskyddet i riksdagsordningen och minoritetens yrkande om en remissrunda i utskottet.
[ Stefan Werme: Håller en ny religion på att skapas i det queeras spår? ]
Om kammaren ändå skulle yrka på att besluta om förslaget, ”ska saken hänvisas till konstitutionsutskottet för avgörande.” Om konstitutionsutskottet sedan förklarar att ”ett yrkande inte strider mot grundlag eller mot denna lag, ska talmannen ställa proposition.” Den logiska slutsatsen är att betänkandet inte ska tas upp till beslut i kammaren.
Talmannen Andreas Norlén bör återremittera det till Socialutskottet eller, om kammarens majoritet vill fatta beslut, hänvisa det till Konstitutionsutskottet för prövning. Det kan rädda riksdagen från att lagstifta mot såväl riksdagsordningen som mot lag om vetenskap och beprövad erfarenhet.
[ Frida Park: Lagen ska skydda barn - inte experimentera med dem ]
