Den senaste tiden har det skrivits mycket i Dagen om prästbristen i Svenska kyrkan. Jag är själv ung vuxen och upplever att det i min närhet finns flera unga som hade kunnat tänka sig att bli präster i Svenska kyrkan, om de fick.
De är ofta kristna sedan barnsben och har gått i kyrkan hela livet. De har en personlig tro och relation med Jesus, de kan kyrkans liturgi framlänges och baklänges, de är väl bevandrade i Bibeln och är ofta mycket engagerade i sina kristna sammanhang och församlingar. De arrangerar kristna läger, är konfirmandledare, ungdomsledare, driver kristna skolgrupper och berättar om Jesus för andra.
De brinner för Jesus, älskar att läsa Bibeln och skulle egentligen gärna läsa teologi och bli präster. Trots detta väljer många av dem bort den vägen. Varför? Jo, de vet att de aldrig skulle få bli präster i Svenska kyrkan.
Vill biskoparna i Svenska kyrkan viga fler präster, när det är brist, kan de börja med att ta vara på de aktiva unga kristna som finns.
— Edit Vennberg
Det här är unga som aldrig kommer till antagningskonferenserna för de vet, eller åtminstone antar, att det är kört redan på förhand. Många av dem har växt upp i levande församlingar i Svenska kyrkan, men kommer aldrig själva att kunna arbeta i en sådan församling. Detta är en sorg både för dem och för oss andra som har växt upp i Svenska kyrkan.
För vilka ska betjäna oss när vi blir äldre, när våra egna inte får bli präster? Hur ska det finnas plats för oss unga lekmän i Svenska kyrkan, om det inte finns plats i prästämbetet för dem som liknar oss?
Varför får de inte bli präster? Deras problem är att de tror att Bibeln är Guds ord och drar konsekvenserna av det, vilket kan resultera i ståndpunkter som en traditionell ämbets- och/eller äktenskapssyn.
Även om det i dagsläget inte finns något krav på präster att viga samkönade är det ändå en fråga som ställs och flera biskopar väljer bort kandidater som inte kan tänka sig att göra det. Dessutom finns det självklart en oro för hur det ska bli på den punkten i framtiden. När det gäller ämbetsfrågan brukar kandidaterna frågas ut och alla måste skriva under papper på att de är beredda på att samarbeta med kvinnliga präster.
Utöver dessa konkreta frågor tror jag även att många unga inte känner igen sig i den bild av kyrkan, Bibeln och kristen tro som Svenska kyrkan centralt målar upp i sin kommunikation. I viljan att nå sekulariserade ”Medelsvensson” tappas unga brinnande kristna bort och flitiga kyrkobesökare kallas ibland nedsättande för ”elitkristna”.
Därmed skapas en känsla av främlingskap gentemot Svenska kyrkan som organisation hos oss yngre aktivt kristna, vilket också kan påverka känslan av hur möjligt det är att bli präst, diakon eller anställd på annat sätt. Vi får helt enkelt bilden av att det är svårt att vara troende över huvud taget inom Svenska kyrkan.
I stället för att dra ner utbildningskraven kan man ta vara på de engagerade och aktiva ungdomar som man har, även om dessa inte är så där ”lagom” som den ideala kandidat man verkar söka. Vi unga är ofta radikala. Den som inte är radikal i sin kristna tro kanske inte har så stort intresse av att viga sitt liv till att tjäna Kristus i Svenska kyrkan? Kan det vara så att prästbristen beror på att de som vill bli präster, vill man inte ha och de som man vill ha, vill inte bli präster?
[ Fem präster om prästbristen: Kyrkan har brustit i att tala med unga om kallelse ]
För den som vill följa Jesus, för såväl lekman som präst, gäller Jesu ord: ”Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det. För vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa ge till lösen för sin själ?” (Matt 16:24b–26)
Jesus står inte för någon mellanmjölkskristendom, han är radikal och det kostar att vara en Jesu lärjunge. Det kostar också på att vara präst, inte minst om man vill leva i lydnad till Herren. Vi behöver präster med djupa rötter som är beredda att stå fast trots motstånd, förföljelse och lidande. I dag väljer många som skulle passa in på en sådan beskrivning bort prästämbetet eftersom de upplever att de inte kan lyda både Gud och kyrkan.
Vill biskoparna i Svenska kyrkan viga fler präster, när det är brist, kan de börja med att ta vara på de aktiva unga kristna som finns. Ställ inte krav på att alla måste vara villiga att viga samkönade, låt en traditionell ämbetssyn vara tillåten igen och sortera inte bort kandidater som tydligt tror att Bibeln är Guds ord.
Sker dessa förändringar är jag övertygad om att många som i dag inte ger uttryck för att vilja bli präster kommer att dyka upp.
