För några år sedan satt jag på en buss på väg från Jönköping till lägergården Flahult. När jag tittade ut genom fönstret såg jag en skog, eller ja, en större samling träd. Träden var olika långa, några hade stått där i många år, andra var nytillkomna. Vissa var tallar, andra var granar. Några var långa, andra korta och en del alldeles mittemellan.
När jag såg skogen insåg jag att det är precis så en församling ska vara. En salig blandning. Men liksom träden i skogen alla har det gemensamt att de är träd, har alla vi något gemensamt. Vi har Jesus.
I en församling ska det finnas äldre, sådana som gått med Jesus länge och som vet att han är någon som håller i livets alla omständigheter. Det ska finnas de nyfrälsta, som med sin passion får i gång hela församlingen på att ”det här med Jesus, det är bra grejer det”.
En fråga som jag skulle vilja att du [...] funderar över i dag är hur du kan bidra till att alla – oavsett ålder, livssituation eller arbete – känner sig lika inkluderade, delaktiga och uppskattade.
— Ellen Fhager
För några veckor sedan hade vi dop i min församling, personen som skulle döpas berättade, väldigt exalterat, om att Jesus hade tagit bort hans ångest och hjälpt honom. När man som gudstjänstbesökare sitter i kyrkbänken och får höra sådana vittnesbörd blir man påmind om hur bra Jesus är och vilken skatt det är att få tillhöra honom.
I en församling ska det finnas de som är mitt i livet och de som har småbarn, det ska finnas unga vuxna och det ska finnas ungdomar. Det ska finnas de vars barn har flyttat hemifrån och det ska finnas de som aldrig fick några barn. En församling behöver en biologisk mångfald.
De äldre bidrar till församlingen, de unga bidrar till församlingen och de medelålders bidrar till församlingen. Du är viktig!
Jag har på den senaste tiden tänkt på vilken välsignelse det är att det finns äldre personer i en församling. De kanske inte har samma uttryckssätt på gudstjänsterna som de yngre, men vilka bedjare de är!
Jag ser en risk att dessa personer tänker att de inte har något att bidra med längre eller att de inte är viktiga för församlingen, men det är inte sant. Ni äldre sitter på så mycket kunskap, både om livet och om tron. Luras inte att tro att den inte är värd någonting.
En fråga som jag skulle vilja att du som är medlem i en församling, eller ledare för en församling, funderar över i dag är hur du kan bidra till att alla – oavsett ålder, livssituation eller arbete – känner sig lika inkluderade, delaktiga och uppskattade.
Hur en församling som värnar om sin biologiska mångfald ser ut i praktiken, kan skilja sig åt från församling till församling. Kanske är det dags att skapa en mötesplats för medelålders, på liknande sätt som vi har ungdomsgrupper och seniorträffar? Eller så behöver vi rumstera om runt fikaborden så att man inte alltid sitter med ”sin klubb”? Varje gudstjänst kanske ska innehålla ett vittnesbörd från någon församlingsmedlem i varierande ålder och nationalitet?
[ Katrina Simonsson: När ungdomar samlas i kyrkan på kvällarna vågar inte äldre ta sig dit ]
Men om församlingen ska kunna värna om sin biologiska mångfald är det inte bara strukturella och organisatoriska förändringar som ska ske – vi som individer har också en uppgift.
Vem kan du hälsa på på söndag? Vem kan du uppmuntra? Vem kan du se i ögonen? Vem kan du lyssna på? Vem kan du dela evangeliet med?
Jag säger som det står i Johannesevangeliet 13:35 (NUB): ”Genom att ni älskar varandra ska människorna förstå att ni är mina lärjungar.”
