Precis som pingstpastorerna Emil Gillsberg, Manuel Henriquez och Daniel Holmgren skriver i en debattartikel i Dagen är vi som rörelse mitt inne i en process av dialog och samtal kring ”Pingströrelsen och Framtiden”, som vi valt att kalla den. I Pingst, med dess 431 församlingar och cirka 84 000 medlemmar, finns mycket hjärta, passion, engagemang, kompetens och kreativitet. Detta vill vi på bästa sätt ta tillvara i vårt uppdrag att ge budskapet om Jesus till Sverige och världen.
Därför har vi tagit fram en enkätundersökning där man har möjlighet att dela tankar och idéer. Denna presenterades på konferensen Pingst ledare och i pingströrelsens egen tidning Pingst. Vi har arrangerat regionala samlingar där öppna och ärliga samtal förts mellan pastorer och ledare. Till detta samtal i pingststyrelsen, pingst referens, staben och övriga verksamheter.
Beklagligt om måttstocken för delaktighet, inflytande och påverkan avgörs av en församlings storlek.
— Pelle Hörnmark och Richard Svensson
Den ton vi hör i artikeln från Gillsberg, Henriques och Holmgren speglar Pingst när det är som bäst. Engagemanget för rörelsen, viljan att vara med påverka, och tron på att man har något att bidra med. Det är precis detta som gör Pingst till den rörelse den är. Pingst till sin struktur är ett trossamfund bestående av fria församlingar i samverkan, Pingst FFS. Vi tror på samverkan. Centralt, för de gemensamma verksamheter vi har, men också nationellt, församlingar, pastorer och ledare emellan.
De tre debattörerna skriver: ”När Pingst – Fria församlingar i samverkan bildades var ett av argumenten att stärka de små församlingarna. Det är dags att reflektera över om detta uppnåtts.” Detta är en klok uppmaning. Det är sunt med reflektion och utvärdering.
Flera sådana viktiga reflektioner gör Mattias Sennehed i sin replik Vad är det som styr vem som får en position i pingströrelsen?. Han lyfter bland annat vikten av att skydda kyrkan från att präglas av marknadskrafternas ideal och sätt att mäta framgång och tillväxt än de värden och ideal som springer ur den kristna värdegrunden. Detta behöver vi ständigt vaka över.
Ett av de områden vi aktivt jobbar med är hur Pingst på ett bättre och mer effektivt sätt kan stötta och stärka de mindre församlingarna på olika sätt genom nätverk, utbildning och ledarträning. Vi säger inte att vi nått fram men vi är angelägna om att skjuta in mer kraft här.
På vår pastorskonferens i januari var den gemensamma feedbacken från deltagarna att man uppskattade den variation av röster som hördes i de olika samlingarna och sessionerna. Dessa röster kom både från större och mindre församlingar. På vårt gemensamma Rådslag i maj är det öppet för varje församling, oavsett storlek, att göra sin röst hörd och därigenom vara med och påverka rörelsens riktning framåt. Här har alla samma förutsättningar.
Detta är tre exempel som visar på att pingströrelsen har en miljö där röster hörs och kan få höras. Sedan behöver vi kontinuerligt se över att det på våra nationella konferenser, i styrelserum och arbetsgrupper finns en bredd som tillför kompetens, kraft och kreativitet. Då vore det beklagligt om måttstocken för delaktighet, inflytande och påverkan avgörs av en församlings storlek.
Pingströrelsen behöver en kultur där pastorer, ledare och församlingar uppmuntrar, stöttar och berikar varandra, oberoende av storlek. Vi menar att kulturen finns, men den behöver förädlas.
Vi lever i en orolig tid. Behoven är enorma och nöden stor. Vårt land behöver, precis som författarna skriver, evangelium. Här är varje röst och varje församling enormt viktig och betydelsefull.
”Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ … de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd” (Apostlagärningarna 4:32–33)
