Som troende vill vi normalt lyda Gud, vara ett vittne, bistå i församlingens aktiviteter – dra vårt strå till stacken” som man säger. Men, lyder vi under piskrapp eller i glädje där Jesus för oss fram hand i hand? Frågan är också, varför ska vi lyda Gud? Vilket motiv eller drivkraft har vi för att lyda och följa Jesus, för att engagera oss i församlingen och ge bort vår dyrbara tid och ork?
Det uppenbara svaret borde vara dels kärlek och dels den kraft som den helige Ande ger. De andra alternativen heter förmodligen plikt, ansvar och förväntningar från andra troende, vänner och inte minst pastorn. Men dessa alternativ tycks ge utbrändhet, en nedåtgående spiral där folk lämnar kyrkliga engagemang i missmod och i värsta fall överger de själva tron och Gud.
Alla religioner förutom kristendomen har en inbyggd drivkraft till lydnad genom att den troende ska försöka förtjäna frälsning – liksom få poäng hos sin gud. Syftet är att man ska blidka guden genom gärningar och hoppas hamna i himlen till slut.
Men, vi Jesu lärjungar har egentligen – eller borde ha – helt annorlunda drivkrafter. Jesus säger i Johannes 14:23: ”Om någon älskar mig, håller han fast vid mitt ord, och min Fader skall älska honom, och vi skall komma till honom och ta vår boning hos honom.”
Kärlek och lydnad tycks alltså höra ihop. Men om vi stapplar in i kyrkan slutkörda av vardagslivets pressande krav, de problem som vältras över oss av tillvaron, ska kyrkan bli ytterligare en sektion i livet att kämpa sig halvt blödande igenom?
Varför skapade Gud människan? För att vara en kuvad robot som i skräck lyder Honom för att slippa helvetet?
— Peter Kujala
Nej. Jesus säger att hans börda är lätt och att hans ok är milt. Vi behöver förstå att Gud är vår fader, vi hans älskade barn. Vilken fader piskar sina barn till lydnad? Snarare är det så att vi lyder vår Guds vilja av kärlek – ”om ni älskar mig”, som Jesus sa.
Men om vi inte orkar lyda? Min personliga erfarenhet är att Gud ibland saktar ner eller pausar aktivitetsflödet, kanske ger oss en ”ofrivillig semester” en längre period. Detta blir tider av påfyllning och rehabilitering i Jesu famn. Sedan säger Herren milt: Nu kör vi igen mitt kära barn, full fart! Och vi gensvarar, fyllda av Andens kraft: ”Ja, Jesus, jag älskar dig. Nu kör vi tillsammans!”
Varför skapade Gud människan? För att vara en kuvad robot som i skräck lyder Honom för att slippa helvetet? Nej, Gud ville ha en familj, där alla älskar av fri vilja. Kärlek fungerar nämligen inte i tvång.
Du kan inte säga till någon ”Älska mig annars får du stryk”. Det var därför människan fick en fri vilja och ett medvetande till att kunna välja gott eller ont, att välja kärlek eller själviskhet. Vi lyder Gud för att vi älskar Gud. Vi vill behaga Gud för vi är passionerat kära i Honom. Vi vill av fri vilja i kärlek engagera oss i kyrkan, detta ”Guds hus”.
[ Måste jag engagera mig i kyrkan – räcker det inte att vi tar oss dit? - Församlingsexperten svarar ]
Min erfarenhet är också att denna lydnad inte alltid sker per automatik, även om vi älskar Jesus. Dels behöver vi lyssna in signalerna, också de Herren ger oss om att vi behöver sakta ner, pausa eller ”semestra” för att lägga oss i Guds andliga påfyllningsstation. Kanske i din soffa hemmavid eller någon annanstans där du kan i ro umgås med Jesus.
Dels behöver vi faktiskt ständig påfyllning av Guds kraft, också mitt i livsstridens hetta, i tjänst och i vardagens bestyr. I Efesierbrevet 5:16–19 står det att vi inte ska vara oförståndiga utan förstå vad som är Herrens vilja. Vi uppmanas att inte berusa oss med vin, för det leder till ett liv i laster. I stället ska vi uppfyllas av Anden.
Andens uppfyllelse är alltså denna påfyllning av kraft som möjliggör lydnad. Här har vi ju också själva gudsgemenskapen, Jesu närvaro med all sin frid och fröjd, kärlek och härlighet. Övernaturliga ingredienser som ger bränsle och drivkraft till vår lydnad.
På frukten känner vi trädet, sa Jesus. Jesus säger att om vi förblir i honom ska vi bära rik frukt. Detta sa inte Jesus för att skuldbelägga de svaga och sargade eller de slutkörda och utmattade. Nej, syftet är informativt. Vi får en konstruktiv instruktion om hur vi får lösningen på vårt tillstånd, själva nyckeln till lydnaden.
När vi är liksom kopplade, ”online” genom den helige Ande med ”Jesusträdet”; när vi är grenar i vinstocken som dagligen dricker in av Andens friska flöden – då får vi en Andens frukt av trofasthet och lydnad.
Vi lyder alltså Gud i kärlek och i Andens kraft, inte i tvång eller i utmattning. Behöver du pausas och påfyllas är Jesus den förste att bädda in dig i vila. Och då kan vi konstatera att piskan inte behövs, ingen utbrändhet är nödvändig. Gud i sin godhet och nåd ger det vi behöver för att lyda Honom.
[ Emma Bergkvist: Kyrkans uppgift är inte att underhålla redan troende varje fredag och söndag ]
