Det händer hela tiden nu. Återkommande genererar min algoritm på Instagram korta klipp på kvinnor som pratar om reglering av nervsystemet, somatisk träning, hormonell hälsa och meal prepping. Skrollar jag vidare ser jag klipp på män som pratar om sina generationstrauman eller vägen till att älska sig själva. Plötsligt dyker det upp någon, som ser ut att tillhöra generation Z, som säger att min tid är nu för det är nämligen fullmåne i lejonets tecken.
Sedan fortsätter jag vidare och roas av komiska klipp som relaterar till min banala vardag eller lär mig nya knep från kiropraktorer om hur jag knäcker min smärtande rygg och andas rätt med diafragman.
Jag är kvinna, tjugoåtta år och det här är vad jag i min digitala förlängning består av i nuläget. Det är en algoritm som jag har optimerat under flera års tid. En produkt av alla tankar, erfarenheter och känslor jag haft. Den har blivit snällare med tiden.
Förut matade den mig med klipp som förklarade hur jag kunde bli snyggare, smalare, smartare och mer framgångsrik. Vilka vanor som kunde förbättra min prestationsförmåga och att forskning minsann visade att sömnbrist gör att man dör i förtid. Ni hör ju själva att det blir rätt svårt att sova då.
Av allt att döma från den cyberbubbla jag själv står i finns det en stark längtan efter en varmare famn.
— Kristina Zettersten
Det kan inte ha undgått någon att en av vår tids stora kriser är psykisk ohälsa. Den snabba teknologiska utvecklingen har satt press på oss människor att inte bara hänga med i samma tempo, men att vi dessutom ska omfamna de tuffa, maskulina värden som framåtsträvan kräver. Mentaliteten om att vi alltid ska ha, göra och vara mer och bättre. Tack vare den har vi kunnat skörda många frukter, men det har blivit allt mer uppenbart att vi nu håller på att brännas ut.
För mig kommer det inte som en överraskning att de moderna västerländska kvinnorna i allt större utsträckning lockas till yogans närvaropraktik eller underhåller tanken om att framtiden står skriven i stjärnorna. Det de har hittat är ett alternativ som varken feminismen, socialismen eller kapitalismen kunnat erbjuda dem i deras allt mer sekulära fostran. En plats där sårbarhet belönas och kreativitet får andas ut.
Av allt att döma från den cyberbubbla jag själv står i finns det en stark längtan efter en varmare famn. En snällare miljö där ens existentiella frågor kan bemötas, där hopp, glädje och sorg får bearbetas. Där någon säger att man är tillräcklig precis som man är.
[ En halvtimme sociala medier om dagen gav bäst mående ]
Kvinnor har dragit den felaktiga slutsatsen att vi behöver vara mer som män när det egentligen är dualiteten som skapar underverk. Givetvis har män lika mycket med den här felkalkyleringen att göra, men nu verkar vi i varje fall vara många som är överens om att det är dags att återuppväcka de där mjuka, feminina värdena, för alla våras välmående.
Det finns bara så mycket politiker kan göra här. Om man vill förändra en hel värld måste man börja med sig själv. Så jag hoppas att din algoritm, som ju är en spegel av dig själv, är lika mjuk som min i en tid då så mycket annat blivit hårt och kargt.
Modersarketypens comeback har redan börjat, och hon kommer påminna dig om att ditt välmående är viktigare än andras förväntningar på dig. Ligger det inte något gudomligt i det ändå?
[ Ungdomarnas trendspaning om 2024: Soft girl-trenden, och att leva som munk ]
