Till vardags tror ingen kristen på predestinationsläran

Dagen har publicerat några intressanta repliker till min debattartikel Har Gud förutbestämt framtiden eller går den att påverka? Adrian Jervis argumenterade mot öppen teism bland annat utifrån frågan om hur man i så fall kan bemöta en person som snart ska dö. Frågan om den pastorala omsorgen är ganska vanlig i den här debatten. Min enkla motfråga är: Är den viktigare än sanningen?

Pär Tegenfeldt frågar i sin replik retoriskt om Gud har A- och B-planer, och svarar själv med ett nej. Där håller jag med honom: Gud har alltid bara en A-plan. Det fungerar precis som en GPS – den anpassar sig och visar alltid A-planen till målet utifrån den situation man är i just nu.

Mats Selander, vars replik jag väljer att besvara lite mer ingående, skriver att min text ”bygger upp en falsk dikotomi” med ett motsatspar där ”andra logiskt möjliga alternativ utesluts.” Han har fel. Han försöker bevisa sitt påstående genom att nämna fyra olika riktningar inom debatten om öppen teism: 1. Kalvinism 2. Arminianism 3. Molinism 4. Öppen teism.

Enligt Selanders egna beskrivningar innebär alternativ 1–3 att det är hugget i sten redan innan födseln om en människa kommer bli frälst eller inte. Bara enligt alternativ 4 är det inte det. När det gäller den här frågan, om det är hugget i sten i ens egen tid om man kommer bli frälst eller inte, finns det alltså bara två logiska alternativ. Enligt 1–3 är det hugget i sten och enligt 4 är det inte det.

Selander undviker att svara på min huvudfråga, om framtiden är delvis öppen eller inte. I stället diskuterar han frågan om Guds allvetande. Han vill besvara den frågan först, eller egentligen i stället, men hans argumentation är svag. Han skriver att ”Bibeln innehåller många tydliga och starka påståenden om Guds allvetande.”

Det stämmer inte. Bibeln är inte ens grunden för kyrkans teologi om Guds allvetande, utan grunden är antikens grekiska filosofi. Det mesta man kan säga om de bibelord Selander citerar är att de kan tolkas som ett stöd för den grekiska filosofins lära om Guds allvetande.

Clark Pinnock förklarar detta utförligt i sin bok Most Moved Mover. Han skriver bland annat att ”Aristoteles återspeglade Platon när han förnekade att någon förändring kunde ske hos Gud. De menade att den enda möjliga förändringen hos ett perfekt väsen skulle vara en förändring till det sämre” (sidan 7, min översättning) och ”Nästan från början var kyrkans teologi influerad av Platons tanke att Guds perfektion måste innebära att Gud aldrig kan förändras, inte ens Guds kunskaper eller erfarenheter” (sidan 107, min översättning).

[ Att förneka Jesu levnad är lika begåvat som att tro att månlandningen var fejk ]

Enligt antikens grekiska filosofi är det gudomliga så perfekt, oföränderligt och allvetande att framtiden inte kan vara öppen, inte ens delvis. Genom dessa läror har fatalismen kommit in i kyrkans teologi. Är predestinationsläran ett problem även i Sverige? Ja, den genomsyrar all kyrklig teologi i västvärlden.

Kyrkans främsta teologer, som Augustinus, Anselm, Aquino, Calvin och Luther, de förespråkade alla predestinationsläran i en eller annan form. I sin bok Om den trälbundna viljan, skriver Luther: ”Antingen måste Gud svikta i förutseende och ta fel i sitt handlande, något som är omöjligt, eller också måste vi handla och drivas efter hans förutseende”.

Till vardags tror ingen kristen på predestinationsläran. När man ber för andra gör man det i tron att framtiden är öppen, och att den bön man ber kan påverka vad som kommer ske. Så länge man har distans till kyrkans teologi lever man som om framtiden är öppen, men så fort man närmar sig kyrkans teologi dras man in under fatalismens våta filt.

Skadan av kyrkans teologi gäller inte kristen tro direkt, utan skadan gäller främst missionsbefallningen. Alla som är ledare i kyrkan står under kyrkans teologi, och den leder till förlamning i arbetet att utföra missionsbefallningen.

Det är meningsfullt att dela evangeliet med varje människa, och det är meningsfullt att be för varje människas frälsning.

—  Johan Kärnbo

Det finns vissa bibelord som säger att Gud i förväg visste vad som skulle ske i en viss situation, men andra bibelord visar situationer då Gud inte alls visste vad som skulle ske, som till exempel när Gud ångrar sig. Enligt Bibeln vet alltså Gud en del i förväg, men inte allt.

En vanlig definition av Guds allvetande inom öppen teism är att Gud vet allt som går att veta. Det innebär att Gud vet allt om historien och samtiden, och ganska mycket om framtiden. Om man begränsar sig till Bibelns egna ord går det inte att bygga en mer exakt lära om Guds allvetande än så.

Avslutningsvis skriver Selander ”Det finns en anledning till varför öppen teism är en senkommen teologisk teori. Den rimmar dåligt med Bibeln.” Jag tror att han har fel. Det finns andra anledningar, och den främsta är nog att de lärare som utmanat kyrkans teologi genom historien har blivit brända på bål eller straffade på andra sätt. Kyrkans sätt att försvara sin teologi har knappast uppmuntrat till sökande efter sanning.

I likhet med de flesta vanliga kristna, men i motsats till kyrkans teologi, tror jag att det är en öppen fråga för varje människa om man kommer bli frälst eller inte. Det är inte hugget i sten. Det finns ingen som inte kan omvända sig och ta emot frälsning genom Jesus. Det är meningsfullt att dela evangeliet med varje människa, och det är meningsfullt att be för varje människas frälsning. Jag tror att Bibelns Gud vill att varje människa ska bli frälst.

”Att be så är riktigt och behagar Gud, vår frälsare, som vill att alla människor skall räddas och komma till insikt om sanningen” (1 Tim 2:3–4).