En gammal kvinna ringde en dag in till radion för att uppmuntra sina äldre medmänniskor att ge blod. Hon menade lite skämtsamt att den äldre generationen är mindre stressad än den yngre och har därför “bättre” blod att ge.
Kvinnan upplevde att den äldre generationens bidrag till samhället inte längre förväntas av omgivningen, och det var något som grep tag i mig. I vår tid och i vår kultur sätts ungdom före visdom. Det är därför lätt att förbise vad de äldre har att bidra med.
Som kristna bör vi försöka ändra på den ordningen. Vi behöver fortsätta uppmuntra de äldre att dela med sig av sin visdom och livserfarenhet. Vi behöver lyssna noga på dem, bli vän med dem, och hjälpa dem att hitta sin plats så att de kan fortsätta tjäna Gud, sprida kärlek och göra skillnad för andra.
Jag har under många år fått medverka på olika seminarium och inspirationsdagar i olika samfund för att tala om hur vi kan leva ut missionsbefallningen i vår tid. Frågeställningen har ofta handlat om hur vi kan nå ungdomar.
När jag tänker på vilka som närvarat på dessa inspirationsdagar inser jag att majoriteten varit i pensionsåldern. Hjärtat och kärleken för nästa generation är stor hos våra äldre i många församlingar i vårt land. De vill inget hellre än att se en väckelse bryta fram i nästa generation och spridas som en eld över Sverige.
Upplägget vi förmedlar kan dock ibland få den som är äldre att känna att det är de som står i vägen för den väckelsen. När ungdomar samlas i kyrkan på kvällarna vågar de inte ta sig dit. Ofta får jag höra kommentarer som “Inte ska den här gamla tanten eller farbrorn komma och störa när ungdomarna kommer till kyrkan”.
Tänk om vi kunde bredda vårt perspektiv och identifiera oss mer med varandra, som Guds barn och syskon, generationer emellan. En ung tro är brinnande, frimodig och orädd. Men den behöver den åldrande trons visdom, vägledning och välsignelse.
Detta är församlingens styrka: När alla får stå i funktion för sin uppgift i sin tid. Men församlingen är influerad av vår tid och vår kultur, på gott och ont. Vi behöver vara relevanta och tänka nytt, men vi får inte tappa tron på Guds kraft i församlingen som vill möta och beröra människor i alla åldrar och i alla tider. När tron växer, växer kärleken, och det är så vi når människor.
Genom hela Bibeln kan vi läsa om hur mötet mellan generationer stärkt tron.
— Katrina Simonsson
Gustaf Nyström beskriver i en tidigare debattartikel vad unga kristna ställs inför i vår tids sekularisering. Han menar att den yngre generationens tro ifrågasätts på ett annat sätt i samhället i dag, och att den personliga tron kräver mer motivering nu än förr i tiden. Nyström ställer frågan hur vi som församling möter den verkligheten.
Där anser jag att den äldre generationen har en viktig uppgift i missionsbefallningen. Vi är kallade att göra alla till lärjungar. Paulus skriver om vikten av lärjungarnas växande tro: “Vi måste alltid tacka Gud för er, bröder. Och det har vi goda skäl till, för er tro växer starkt och kärleken som ni alla har till varandra blir allt större hos var och en” (2 Thess 1:3).
För Paulus var det viktigt att tron skulle få fortsätta växa. Läser man statistik om hur det går för församlingar runt om i landet kan man dock lätt att drabbas av missmod. En desperat reaktion blir då ofta att “Vi måste göra något!” Men det betyder inte nödvändigtvis att vi måste göra något nytt.
Öyvind Tholvsen sa i en intervju att församlingen behöver nå nya vuxna, inte enbart lägga fokus på hur vi kan behålla en så stor andel barn som möjligt. Ja, vi behöver nå nya vuxna! Men hur? Jag tror att barnen är svaret på den frågan. När barn utan kristna föräldrar har kommit till kyrkan har många gånger föräldrar, mor- och farföräldrar följt med.
Barn och ungdomar som inte växt upp i kristna hem, men som genom församlingens barn- och ungdomsverksamhet fått möta Jesus, ber ofta för sina släktingars frälsning. Barnen har en gåva och kallelse att nå ut till världen med evangelium!
Genom hela Bibeln kan vi läsa om hur mötet mellan generationer stärkt tron. Den växer när den yngre generationen blir välsignad av dem som gått före, och hos den äldre generationen när de får vara med i det Gud gör i den yngre.
Låt oss fortsätta växa i tro tillsammans, och för det behöver vi varandra. Missionsbefallningen har ingen specifik ålder som sin målgrupp, den har heller ingen åldersgräns för vem som är kallad att sprida evangelium.
Låt oss glädjas åt församlingar där barn och unga kommer till tro. Låt oss tro på deras kallelse för Gud och Guds församling, inte enbart den kallelse Gud har för dem som vuxna utan också här och nu. Låt oss glädjas lika mycket över de äldre och se upp till dem. De är beviset på att tron håller hela livet, och därför behöver vi deras förböner.
Till dig som läser detta och känner igen dig som en del av den åldrande församlingen: Fortsätt be för Sverige och för oss yngre som är kallade att ta över stafettpinnen i Guds missionsbefallning. Du kanske inte är lika stressad som den som befinner sig mitt i livet, och därför har möjlighet att be lite “bättre” böner.
