I en artikel på nyhetsplats i Dagen den 13 februari kommenteras det avsnitt av SVT:s serie Historien om Sverige som behandlar 1800-talet. Man kan väl kanske se det positivt att den andliga väckelsen vid århundrandets mitt över huvud taget omnämns. Men jag hållet knappast med Fredrik Lindé, producent till dokumentärfilmen Frikyrkans historia, som intervjuades i artikeln om att SVT:s skildring av väckelserörelsens inledande skede över lag är rättvisande. Jag tycker tvärt om att den är ganska bristfällig.
Det är ju enbart dess politiska aspekt som tas upp, dess inverkan på utvecklingen av demokrati. Det är inte bara dess inverkan på musiklivet som Lindé nämner som förbigås, utan också dess andliga och sociala roll.
Detta skede av vårt lands historia präglades ju av ett mycket omfattande alkoholmissbruk, något som över huvud inte nämns i programmet. I många bygder på olika ställen i landet, i synnerhet fattiga skogsbygder, var det jämte alkoholmissbruket även omfattande brottslighet och social misär.
Det var inte minst i sådana bygder som väckelsen drog fram, och där ledde till en fullständig omvandling av hela bygden med nykterhet, laglydnad och socialt omhändertagande som följd. Detta visar vilken förvandlande kraft som är möjlig när Gud med sitt ord och sin Ande får gripa tag i människor. Det torde vara aspekter som man i vår sekulära kultur inte ser eller vill se.
Ytterligare en sak som tittarna inte får veta är att huvudfåran av denna väckelse i sitt inledande skede stannade inom Svenska kyrkan i form av en inomkyrklig rörelse som organiseras i EFS, som bildades 1856 och som fortfarande är en inomkyrklig rörelse.
[ Replik av Fredrik Lindé: SVT:s anspråk är inte att återge frikyrklighetens historia ]
