Öppen teism förnekar av en av Guds grundläggande egenskaper

Jag håller med Johan Kärnbo om att frågan om Guds relation till mänsklig fri vilja är en viktig fråga som säger något väsentligt både om Gud och om människan. Diskussionen är delvis snårig och svåröverskådlig och på ett begränsat utrymme är det svårt att göra rättvisa åt alternativen och argumentationen.

Men Kärnbo gör det i mina ögon lite för lätt för sig. Hans text bygger upp en falsk dikotomi mellan å ena sidan ”framtiden som ett delvis oskrivet blad” och å andra sidan om ”allting som sker redan i förväg är hugget i sten”. En falsk dikotomi är alltså ett falskt motsatspar i det att andra logiskt möjliga alternativ utesluts. För att göra någorlunda rättvisa åt diskussionen bör därför alternativen presenteras.

När det gäller frågan om Guds suveränitet (allmakt, allvetande och all-visdom) och människans ansvar (moraliskt signifikanta och i det avseendet fria vilja) kan man inta en av fyra hållningar:

1. Kalvinism: Gud har villkorslöst förutbestämt vilka som ska bli frälsta och ger dessa den rätta sortens vilja (vare sig de i utgångsläget ville det eller ej).
2. Arminianism: Gud har förutbestämt de som blir frälsta genom att Gud har förutvetat vilka som av genuint fri vilja accepterar Guds frälsningserbjudande.
3. Molinism: Innan (logiskt sett) Gud skapade världen valde Gud att skapa en värld som han förutsåg innehöll alla mänskliga fria val. Gud valde således det helhetsscenario som inkluderade våra fri val att acceptera Guds frälsningserbjudande.
4. Öppen teism: Gud har inte förutbestämt vilka som ska bli frälsta, varken genom direkt förutbestämmelse, förutvetande eller Guds val av den värld som innehåller våra fria val.

Då molinism kan ses som en fördjupad version av arminianism kommer jag för enkelhetens skulle slå samman dem. Förenklat har vi då följande positioner:

• Kalvinism – Gud förutbestämmer och människan är inte fri.
• Arminianism/Molinism: Gud förutbestämmer genom sitt förutvetande.
• Öppen teism: Gud förutbestämmer bara sina egna handlingar och vet inte människors framtida val.

[ Läs tidigare inlägg | Johan Kärnbo: Har Gud förutbestämt framtiden eller går den att påverka? ]

För att förstå skillnaden mellan dessa tre alternativ kan vi ställa upp tre logiskt oförenliga påståenden. Det är logiskt omöjligt att tro på alla tre och därför måste man välja två av dem och välja bort ett av dem. Detta hjälper oss att undvika en falsk dikotomi eftersom alla logiska möjligheter inkluderas. De tre påståendena är följande:

(1) Vissa val sker på grund av genuin fri vilja.

(2) Gud förutvet alla framtida val.

(3) Om Gud förutvet alla val så finns ingen genuin fri vilja.

Kalvinismen förnekar (1). Det finns alltså enligt kalvinismen inte någon fri vilja (i alla fall inte i relation till frälsning).

Öppen teism förnekar (2). Gud vet enligt öppen teism inte vad människor fritt kommer att välja i framtiden.

Arminianism/Molinism förnekar (3). Gud kan alltså enligt denna hållning förutveta helt fria val.

Att som Kärnbo sätta upp valalternativen mellan ”öppen framtid” och att ”allt är hugget i sten” är just att helt ignorera den arminianska/molinistiska lösningen som jag tror att de flesta svenska kristna lutar åt.

[ Simon Johansson: Varför är vi så rädda för gudsfruktan? ]

Intressant nog är kalvinismen och öppen teism överens om att Guds förutvetande utesluter genuin fri vilja. Kalvinismen förnekar därför fri vilja medan öppen teism förnekar Guds förutvetande (vilket tycks utmynna i ett förnekande av en av Guds grundläggande egenskaper, nämligen allvetande).

Anledningen till att öppen teism är ”the new kid on the block” (ungefär: nykomlingen) beror förmodligen på att kristna i alla tider funnit att Bibeln innehåller många tydliga och starka påståenden om Guds allvetande. Här följer två exempel från Jesu liv.

Jesus förutsäger Judas svek: ”Jag säger er sanningen: En av er kommer att förråda mig.” […] Judas, han som skulle förråda honom, sa: ”Rabbi, det är väl inte jag?” Jesus svarade: ”Du har själv sagt det” (Matt 26:21–25).

Hur kunde Jesus påstå sig säga ”sanningen” när han förutsäger Judas framtida svek? De mindre attraktiva alternativ vi har om öppen teism stämmer tycks vara följande: Antingen så fick Gud Judas att förråda Jesus, vilket i så fall gör Judas oansvarig för sitt svek (något som krockar med Petrus ord i Apostlagärningarna 1:18 där Judas svek kallas för ett ”brott”), eller så hade Jesus inte kunskap om Judas framtida svek, utan gjorde en kvalificerad gissning utifrån sin kunskap om Judas karaktär (vilket krockar med Jesu ord om att han säger ”sanningen” om Judas då ännu framtida svek).

Ett annat exempel är Petrus förnekelse: ”Tuppen kommer inte att gala i natt förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig” (Luk 22:34). Petrus är helt övertygad om att detta inte kommer att ske men Jesus visste bättre.

Hur kunde Jesus förutsäga detta? Var det en kvalificerad gissning? Var det något som Gud Fadern fick Petrus att göra? Nej, de alternativen gör inte rättvisa åt bibeltexten. I stället vittnar dessa ställen om att Jesus hade sann och säker kunskap om vad Petrus skulle göra i framtiden samtidigt som han bar fullt ansvar för sitt val.

Det finns en anledning till varför öppen teism är en senkommen teologisk teori. Den rimmar dåligt med Bibeln.