När jag som pastor 2014 valde att bli partipolitiskt engagerad var det av oerhörd vikt att, inför de människor jag tjänade, veta var gränsen gick mellan kyrka och partipolitik, mellan civilsamhälle och staten. Det gör att alla varningsklockor ringer hos mig när Daniel Berner, pastor och politiker (C), i sin debattartikel om värderingar inte verkar förstå eller se skillnaden.
Första tumregeln är att inte använda ett bibelord för att slå mot ett annat parti. Skulle Berners moraliska kompass byggd på Bibeln vara bättre än andras? Skulle hans parti vara den enda rätta vägen för en kristen? Självklart inte. Därför hör inte ett bibelord hemma i syfte att debattera mot en annan politisk hållning.
Det andra jag kraftigt reagerar emot är att ifrågasätta någon annans politiska beslut genom att påstå att de inte går ihop med att tillhöra en frikyrka. Är det tillåtet enligt Berner att tillhöra något annat parti än hans för att vara medlem i en frikyrka? Det låter faktiskt inte så på Berner, men självklart måste det vara det. I våra församlingar finns alla politiska tillhörigheter.
Även om jag reagerar kraftfullt mot religionsfientliga uttalanden, hindrar det inte från att mötas där det är möjligt.
— Jakob Olofsgård (L)
Berner hänvisar till att röda linjer har passerats för Liberalerna, utan att nämna ett enda konkret exempel. Inte heller nämns några egna förslag på hur dessa samhällsutmaningar i så fall skulle lösas eller med vilken annan politisk majoritet.
Det är i sakpolitiken en liberal och borgerlig regering samarbetar med Sverigedemokraterna och inte utifrån partiets olika utspel. För en bättre klimat- och energipolitik, för en bättre integrations- och arbetspolitik, för en bättre social- och kriminalpolitik och för att varje unge ska kunna må bra i skolan och lära sig läsa, skriva och räkna.
I valrörelsen var mitt politiska budskap, skrivet med stora bokstäver på min lilla vita bil: ”För varenda unge!” Det är mitt 20 år långa arbete som pastor som gjorde att jag inte längre nöjde mig att sitta på läktaren och ropa på politiken, utan i stället ge mig ner på planen för att göra skillnad, i sakpolitiken.
Därför är jag nu med och arbetar i riskdagens civilutskott för att göra det möjligt för den stora grupp av socialt och strukturellt hemlösa som inte har en plats att kalla sitt hem. Framför allt gruppen äldre och barnfamiljer.
Det är därför jag även sitter i socialutskottet för att förebygga fysisk och psykisk ohälsa, framför allt hos våra barn som kämpar med npf-diagnoser i våra olika skolor. Men även i andra frågor som dyker upp och inom andra områden i samtal med olika ministrar.
Även om politik kan vara komplext, och debattklimatet hårt, kan jag vara med och påverka och göra skillnad för ett bättre Sverige. Speciellt för den lilla människan som inte själv kan göra sin röst hörd.
Och till protokollet vill jag även föra att jag på plattformarna X, Instagram och Facebook, så sent som den 22/1 inte var tyst utan kraftig markerade mot Richard Jomshofs uttalande, att han helt hade tappat det och relativiserade Förintelsen med sina fientliga uttalande mot muslimer. Men Berner kanske inte lyssnade.
I Ekekulls missionshus utanför Skede fick jag börja min vandring på trons väg, det är jag oerhört tacksam för. I dag röstar många av mina barndomsvänner, vilka jag åkte på scoutläger med, på Sverigedemokraterna.
Även om jag reagerar kraftfullt mot religionsfientliga uttalanden, hindrar det inte från att mötas där det är möjligt. För det var i missionshuset även jag lade grunden för min liberala politiska kompass.
