Ibland önskar jag att jag kunde gå om min konfirmation. På den tiden var jag mer intresserad av presenterna som konfirmationen skulle mynna ut i än av vad kristna tror och av vad som är en kristen identitet. Detta var förståeligt då, men nu är det trist. För jag vill räcka upp en hand i en lärosal och säga “Hur lever en god kristen egentligen?”.
För oss som inte är uppvuxna i en tydligt kristen miljö är det snårigt med just livsstilen. Det är ju häftigt att få känna att man tror på något större, men vad ska man göra med denna vetskap? Jag själv har känt ett behov av att göra någon form av förändring, något som utgör en skillnad i hur jag lever mitt liv.
Jag är med i Svenska kyrkan och jag försöker gå på gudstjänst så ofta som möjligt. Kyrkan jag brukar besöka har mässa varje lördag klockan 16. Tiden är himla smidig för då är jag klar i god tid innan jag ska ut med mina vänner och dricka vin.
Annat som är impopulärt bland de unga kristna jag talat med är att tjäna mycket pengar och jobba mycket. Det är tråkigt, för jag blir pinsamt uppjagad när jag får se min lönespecifikation.
— Emmy Stiernblad
Att jag måste “göra plats i kalendern” för andlighet känns krystat. Borde inte det komma av sig själv? När jag var på besök i det kristna klostret Taizé berättade en munk för mig att han kunde sitta ner och meditera en hel dag. Jag tappade hakan. Men jag är protestant - strävan efter effektivitet kanske finns i mitt blod.
När jag träffar andra kristna i min ålder verkar det vara impopulärt att dricka alkohol, äta kött och flyga. Detta motiveras med att det är viktigt att värna skapelsen, vilket är sympatiskt. Detta är dock en stor personlig uppoffring för jag älskar vin och fest, äter gärna kött och mina föräldrar har ett hus i Italien som jag får låna gratis.
Finns det ens ett kristet förhållningssätt till mat och miljötänk? “Man åt ju lamm i Bibeln hela tiden”, tänker jag skamset medan jag köper lammracks på Hötorgshallen.
Annat som är impopulärt bland de unga kristna jag talat med är att tjäna mycket pengar och jobba mycket. Det är tråkigt, för jag blir pinsamt glad när jag får se min lönespecifikation från mitt heltidsjobb. Det är så klart fint att jag har råd att skänka pengar till bättre behövande, som till Frälsningsarmén som spelar musik i kylan utanför Hötorgshallen. Samtidigt skapar ökad inkomst oundvikligen nya “behov” som jag inte hade när jag var student. Att äta ute, köpa fina viner och exklusiva kläder är ju om något en guldkalv.
Jag följer en amerikansk mennonit på Instagram. Hon är 22 år gammal, bär alltid klänning och hätta, samt är hemmafru trots att hon inte ens har barn. Jag följer även en judisk ortodox mamma i New York. Hon bär peruk över sitt riktiga hår sedan hon gifte sig, har till synes miljoner regler för mat, och lägger upp vilka böcker hon ska läsa på nästa sabbat.
Dessa troende kvinnor har fullt upp med ritualer, seder och religiösa sammankomster. Allt från kläder, yrke och val av män hänger ihop med deras religiösa identitet. Det syns på dem, och på deras val av aktiviteter, att de är religiösa.
[ Livsstil: Emmy blev kristen efter att ha lyssnat på Läsarpodden ]
Jag vill inte säga att jag är avundsjuk, men det finns något tillfredsställande med den tydlighet som deras tro tar sig uttryck genom. De verkar veta precis vad de ska göra för att “göra rätt”.
Avsaknaden av tydliga livsregler i en tro sänker trösklarna, vilket jag personligen tror väldigt starkt på. Samtidigt blir det inte lika grundande. Att upprepa religiösa ritualer flera gånger per vecka (eller dag) kan utifrån ses som slentrian. För dessa kvinnor framstår det dock som att det är själva ritualen som är stommen i allt de tror på.
Att Svenska kyrkan, och kanske gäller det andra svenska frikyrkor också, inte gärna predikar levnadsideal nu för tiden har givetvis sina historiska skäl. Begreppet kyrktant används ibland för att beskriva en moralkärring och prosten Brusander i Vilhelm Mobergs romansvit Utvandrarna känns knappast som en sympatisk typ. Det känns minst sagt ovant om en präst ska uppmana mig att sluta läsa romaner, till förmån för Lukasevangeliet.
Det jag i grund och botten vill begripa är hur man är en god människa. Det förstår jag, att kristendomen vill att vi ska sträva efter godhet. Vidare vill jag förstå hur man bottnar i sin tro och hur denna bör påverka våra handlingar. Så nu sträcker jag upp den där handen. Hur lever ni andra?
[ Livsstil: ”Hörde Guds röst som barn” - Dagenläsarnas berättelser ]
