Under lovsången som inledde vår gudstjänst såg jag plötsligt ordet ”förtal” med stora textade bokstäver framför mig. Tankarna började snurra. Framför mig hade jag en grupp av trofasta medarbetare som jag visste var noga med att tygla sin tunga. Betydde ordet att jag skulle lägga min förberedda predikan åt sidan och i stället undervisa om tungans bruk? Vad menade Gud? Jag fick ingen mer information. Och jag kunde omöjligt gå vidare i gudstjänsten.
När det var dags att predika sa jag bara som det var: ”Jag ser ordet ”förtal” i stora bokstäver, men vet inte vad det betyder. Vet ni?” Efter en kort stund, sedan några skuldmedvetet tittat på varandra, kröp sanningen fram. I bilen hade några uttalat kritiska ord om ett beslut som jag hade fattat, och kritiken hade fått medhåll av de andra. Nu blev de förkrossade och bekände sin synd, och sedan var allt härligt igen. (Det var inget fel i att ha synpunkter på mitt beslut, men dessa synpunkter skulle ha framförts med mig närvarande.)
Om jag hade tolkat ordet som en uppmaning att predika över förtal, hade åhörarna lätt kunnat känna sig anklagade, och detta kunde ha lett både de skyldiga och andra in i en försvarssituation med låsningar. När Anden ger oss ett ord eller en kort profetia frestas vi att brodera ut den. Det gäller nog särskilt predikanter.
[ Bengt Sjöberg: De "profetiska orden" skar som knivar i magen ]
I en gudstjänst i USA lade en profet under eftermötet märke till en man långt bak i salen. Profeten såg ett dollartecken med ett mörkt moln ovanför mannens huvud. Han bad mannen ställa sig upp och sa till honom: ”Herren visar mig att det finns synd i din ekonomi. Han ger dig tid att vända om och rätta till oegentligheterna. Du kan undfly hans dom om du handlar omgående.”
Efter mötet tog mannen med sig sin pastor och gick fram till profeten. Han förnekade all ekonomisk synd. Mannen, som även var äldste, ägde själv sitt företag, och pastorn intygade att mannen alltid varit mycket noggrann i sin affärsverksamhet. Han var även en generös givare till församlingen. Några veckor senare greps en av mannens anställda för att ha förskingrat företagets pengar. Detta hade pågått under lång tid. Profetens syn var alltså riktig, men tolkningen och tillämpningen var fel.
Profeten borde inte ha lagt till sin egen tolkning av det han såg, och framför allt inte ha brutit mot Jesu ord i Matteus 18:15–17 om hur man ska gå till väga när någon syndar. Han kunde ha förehållit mannen den eventuella synden enskilt, eller, om det var lämpligt att framföra synen offentligt, bara nämnt vad han såg och bett att få hjälp med tolkningen. Nu fick ju hela församlingen uppfattningen att denne äldste levde i synd. Vi kan bara ana konsekvenserna av det.
Vi bör vara sparsamma med att inleda ett profetiskt tilltal med ”Så säger Herren …” Vi uppmanas att pröva profetiskt tal, men hur gör vi det om en auktoritet med kraft uttalar profetian från talarstolen inför en stor publik? Många har stor respekt för sina ledare och vågar inte ifrågasätta det de säger. ”Kom inte vid Herrens smorde”, blir kanske responsen om man inte håller med.
Än svårare är det när någon i dolda ordalag dömer en person som sitter i publiken. Talarens beskrivning gör att alla vet vem han talar om, trots att inga namn nämns. Om anklagelserna serveras med omskrivande antydningar, hur kan den utpekade då ge sin version? Man måste kunna samtala om en profetias innehåll.
Ibland kan tankeöverföring leda till att förebedjaren profeterar ut den önskelista som den hjälpsökande vill höra.
— Madeleine Wallgren
I vissa fall kan det vara lämpligt att väva in den profetiska hälsningen i en bön. Mottagaren känner sig då inte lika bunden av orden som när man deklarerar att det är Gud själv som talar. Det har hänt flera gånger att jag fått en profetisk hälsning och valt att formulera den i förbön. Efteråt har mottagaren ibland sagt: ”Det du profeterade gav ett starkt genomsvar inom mig”, trots att budskapet inte formulerades som en profetia.
Hebreerbrevet 4:12 talar om att Guds ord skiljer mellan själ och ande. När man ber för någon kan man få information både från den hjälpsökandes själ och från Guds Ande (och från andra andar). Inte alla skiljer på dessa informationskällor. Ibland kan tankeöverföring leda till att förebedjaren profeterar ut den önskelista som den hjälpsökande vill höra.
Detta kan bli ödesdigert om man handlar på uppmaningarna; kanske man gifter sig med fel person, påbörjar fel utbildning, flyttar i onödan etcetera.
[ Hans Lindetorp: Var det verkligen Gud som talade när det blev tokigt? ]
Under en tid fick jag betjäna tillsammans med en förkunnare med stark övernaturlig kunskap. Jag ville gärna få mer av den utrustningen, men upplevde att Herren tydligt sa nej. Som jag förstod det då, hade förkunnaren varit så angelägen om att få kunskapens ord (1 Kor 13:2) och profetior till alla han bad för, att han hade öppnat sig för en oren källa. Denna kunde ge korrekta uppgifter.
Men rätta uppgifter om hälsotillstånd etcetera förmedlar inte helande när de inte kommer från Herren. De leder bara till att förkunnaren blir uppmärksammad och ärad. Guds Andes tilltal åtföljs av en intuitiv förnimmelse av de frukter som står i Gal 5:22–23.
Låt oss vara ivriga att få del av Andens gåvor, våga pröva oss fram och vid behov erkänna att vi tagit miste. Då kommer Gud efterhand att anförtro oss mer.
[ Anoyma läsarfrågan: ”Profetian” till min man förstör våra liv ]
