Den senaste tiden har det pratas flitigt i kristna sammanhang om huruvida män och kvinnor kan eller bör vara vänner med varandra – inte minst efter Dagens kulturartikel Vänskap med någon av motsatt kön: Så tänker kristna ledarna. Det har diskuterats huruvida det är vist att en man och en kvinna umgås med varandra på tu man hand.
I min värld är detta en absurd fråga. Att det 2023 ens ska behövas en diskussion om ifall män och kvinnor kan vara vänner. Så klart kan vi vara vänner! Oavsett om du är pastor och ledare i en kyrka eller inte är det väl en självklarhet att kunna umgås med varandra över könsgränserna. Ja, även på tu man hand.
Det feminina och det maskulina tillför olika perspektiv och olika infallsvinklar och båda är väldigt viktiga.
— Cilla Eriksson
Hur skulle det se ut om män och kvinnor slutade att umgås med varandra? Det skulle skapa avstånd och polarisering mellan könen. Vilket definitivt inte skulle vara bra på något sätt. Män och kvinnor är olika och vi behöver både det manliga och det kvinnliga i våra liv. Det feminina och det maskulina tillför olika perspektiv och olika infallsvinklar och båda är väldigt viktiga.
Självklart ska man vara försiktig som gift om man vet med sig att man har problem på det här området. Det finns människor som har lätt för att utveckla romantiska känslor för andra, och sådana känslor tar inte alltid hänsyn till om man själv – eller den andra personen – är gift eller ej. Att ha nära vänskapsrelationer med någon av det andra könet kan då vara problematiskt.
Om du märker att du har börjat känna attraktion till en vän har du så klart ett ansvar att inte fortsätta umgås med personen, åtminstone inte på tu man hand. Då behöver du inta försiktighet. Men man kan inte anta att detta är fallet för alla. Bara för att ett fåtal faller när det kommer till vänskap mellan könen kan vi inte anta att inga kvinnor och män kan vara vänner med varandra.
Det skulle vara samma sak som att förbjuda kakbuffén i kyrkan med motiveringen att det finns personer som skulle frestas äta alldeles för mycket. Ska alla då förbjudas äta kakor?
Ta ansvar för ditt beteende. Ingen annan kan och bör lida för dina tillkortakommanden. Ska vi anpassa oss efter allas svagheter går vi snart alla runt i burka, dricker spenatjuice och umgås i rum vadderade med madrasser.
Och självklart finns det alltid risker, även när det kommer till vänskap mellan könen. Men att leva ett liv helt utan risker fungerar inte heller – det finns ju risker med allt! Man kan förstås försöka minimera riskerna så mycket som möjligt, men drar vi det för långt kommer vi att leva väldigt tråkiga, begränsade liv. Och det kristna livet handlar inte om att leva riskfritt.
[ Vänskap med någon av motsatt kön: Så tänker kristna ledarna ]
Jag skulle vilja hävda att det kristna livet börjar när vi kliver ur båten och går ut på vattnet tillsammans med Jesus. Den Gud jag lärt känna vill inte att vi ska leva i någon ”safety zone”. Samtidigt, som redan nämnts, ska vi förstås vara visa och – när det behövs – försiktiga.
Som kristen ledare blir det extra viktigt att vara medveten om sina svagheter. Och det finns tyvärr många exempel på ledare som inte visat på vishet när det kommer till just relationer.
Men förmår man som kristen ledare inte att ha vänner av motsatt kön ska man nog inte heller vara ledare. Att inte ha vänner av motsatt kön är inte speciellt föredömligt. En kristen ledare behöver uppvisa kvaliteter av styrka och integritet.
Eleonore Gustafsson uttryckte det så bra i Dagen-artikeln: ”Hur ska den som inte kan kontrollera sin egen kropp kunna leda Kristi kropp?”
Jag ställer mig precis samma fråga. Även Emma Audas stämde in och sa att ”om man som kyrklig ledare alltid får en laddad relation till någon av motsatt kön, tycker jag att man borde stiga åt sidan”. Jag kan inte annat än instämma.
En pastor som inte vågar ha ett möte på tu man hand med en person av motsatt kön är direkt olämplig som ledare.
Vad säger Jesus och Bibeln om detta? Jesus umgicks själv med kvinnor. Jesus hade både kvinnliga medarbetare och vänner. Maria från Magdala och hennes syster Marta var goda vänner med Jesus, och Jesus umgicks även med kvinnan vid Sykars brunn på tu man hand.
[ “Vänskap är en superkraft som blivit förbisedd i vår tid” ]
Ingenstans i Bibeln uppmanar Jesus oss att inte vara vänner över könsgränserna. Däremot uppmanas vi på flera ställen i Bibeln att leva som visa människor. Och det är inte vist att utsätta sig för sina svagheter.
Kanske är det just där många brister. De är omedvetna om sina svagheter och/eller tar inte ansvar för att inte utsätta sig för dem.
Däremot borde en ledare i kyrkan, oavsett om denna är gift eller ej, ha förmågan att sitta ner på tu man hand och umgås med någon av motsatt kön. Kanske är det en församlingsmedlem som behöver ett samtal? Om inte, vad sänder det för signaler till människor utanför kyrkan? Inte särskilt föredömliga signaler, om du frågar mig. Definitivt inte till församlingsmedlemmen heller. Eller vad tycker du?
