Jag vill börja med att tacka Johan Kärnbo för hans artikel Sanningen får aldrig användas till att tvinga fram lydnad. Den utgör ett viktigt komplement till min artikel om sanning. Problemet när man skriver debattartiklar är att man har ett ganska begränsat utrymme till sitt förfogande och det finns sällan plats för att ta upp alla aspekter av ett ämne.
Min utgångspunkt var att sanningen om Gud står på egna ben och är oberoende av människans tankar och åsikter. Hur man kan veta vad som är sant är en helt annan och mycket komplicerad fråga, som förtjänar en egen artikel.
Och även om det är fel att tvinga människor att böja sig under sanningen (i den mån vi kan avgöra vad som är sant), så har den som förnekar sanningen fel!
— Krister Renard
Kärnbo har helt rätt när han påtalar riskerna med att i kristna sammanhang anse sig sitta inne med den absoluta sanningen. Sanning måste alltid balanseras med kärlek och hos Gud och i hans Ord är dessa två oupplösligt förenade.
Sanningen måste sägas i kärlek för att verka på rätt sätt. Och kärleken måste bygga på sanning för att få sin fulla kraft. Utan sanning riskerar kärleken att reduceras till en sirapsliknande drog. Och utan kärlek riskerar sanningen att bli ett iskallt regelverk, som skapar ögontjänare med hårda hjärtan.
Jag håller helt med Kärnbo när han skriver ”Det verkar vara Guds medvetna avsikt att man måste tro utan att veta säkert”. Gud vill tydligen att vi ska välja hans väg för att vi ställer oss på det rättas och det godas och det sannas sida! Och inte för att vi blivit logiskt överbevisade. Vårt val ska vara moraliskt och inte intellektuellt. Kanske vill Gud på detta sätt lära människan att vara ödmjuk.
De grundläggande naturvetenskapliga teorierna kan bevisas genom experiment (mätningar) och teori och därför är det befogat att ”tvinga” dessa ”sanningar” på elever och studenter. Den som inte rättar in sig i ledet blir helt enkelt underkänd, vilket jag tycker är fullt rimligt. Det handlar inte om förtryck utan om respekt för sanningen.
När det gäller ”sanningen om Gud” så baseras den inte på objektiva mätningar utan på uppenbarelse. Gud har genom sitt Ord uppenbarat sig själv. Gud kan också uppenbara sanningar för enskilda människor.
Uppenbarelser handlar visserligen om absoluta sanningar men problemet är att dessa inte kan bevisas i någon objektiv mening, utan måste tas emot i tro. Därför kan man inte påtvinga människor sådana sanningar, utan var och en måste själv komma fram till vad som är sant. Man måste således vara ödmjuk när man närmar sig Bibelns sanningar. Och alltid koppla detta till kärlek. Och också till Bibelns allmänna budskap, i enlighet med ”Summan av ditt ord är sanning” (Ps 119:160).
Med detta sagt kommer vi inte ifrån att Bibeln i vissa fall kommer med starka sanningsanspråk som inte är öppna för diskussion. Jesus säger vid ett tillfälle: ”Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig (Joh 14:6)”.
Starka ord, som kan uppfattas som både exkluderande och kränkande! För denna vers finns inga textvarianter såvitt jag känner till. Det vill säga: vill man hävda att det finns andra vägar till Fadern än genom Jesus, måste man självsvåldigt ändra i bibeltexten. Och då har man beträtt en farlig väg.
För övrigt verkar det rimligt att tro att en intelligent, allsmäktig Gud, som älskar människan och vill kommunicera med henne, är kapabel att ge oss ett budskap som är korrekt och innehåller den information vi behöver.
Bibelns sanningar måste således balanseras med kärlek och får aldrig användas för att tvinga fram lydnad. Kristendomen är kärlekens religion och kärleken bygger på frivillighet. Lika lite som is kan existera inuti en eld så kan kärleken existera i en omgivning av tvång!
Men ändå så finns absoluta, uppfordrande bibliska sanningar. Till exempel att det bara finns en enda väg till Gud – Jesus Kristus. Och detta måste vi som kristna förhålla oss till.
[ Läs tidigare inlägg | Krister Renard: Blir man kränkt av sanningen är det man själv som har problem ]
Det är en avgörande skillnad mellan att tro på och tillbe en absolut Gud, som har en av människan oberoende uppsättning egenskaper och att tillbe en formlös gud, som vi kan tilldela de egenskaper som passar oss. Problemet är att människan endast kan bestämma Guds egenskaper om Gud inte finns (i absolut mening). En formlös Gud leder därför i förlängningen till något så paradoxalt som en kristendom utan Gud!
När Jesus står inför Pilatus och denne frågar Jesus vem han är, så svarar Jesus: ”Jag har fötts och kommit hit till världen för denna enda sak: att vittna för sanningen” (Joh 18:37).
Sanningen är således oerhört viktig inom den kristna tron och kan inte tas lätt på.
Och även om det är fel att tvinga människor att böja sig under sanningen (i den mån vi kan avgöra vad som är sant), så har den som förnekar sanningen fel! Och att förneka Guds sanning får konsekvenser. Allvarliga sådana.
Alltså måste den som är kristen stå upp för Guds sanning oavsett vad detta kostar. Vilket inte utesluter att man samtidigt kan vara ödmjuk och kärleksfull. Och ständigt beredd att ompröva sina sanningar. Men inte utifrån tidsandan utan utifrån Guds Ord.
