I samband med att Jonas Gardell fyllde 60 år skrev Joel Halldorf en hyllning till honom i Expressen. Men det var inte bara en vanlig grattishälsning. Kyrkohistorikern och författaren Halldorf passade nämligen på att utnämna Gardell till förkunnare och profet.
Han skrev: ”I sina föreställningar, romaner och böcker om Gud och Jesus utmanar Gardell vanföreställningar om världen, oss själva och Gud. Det är ofta briljant, men hans mål är något mer än att briljera. Gardell vill föra oss till den Jesus som han mötte i sin barndoms baptistkapell: Enkel och luggsliten – de fattigas vän. Att kunna skratta åt sin inskränkthet är ofta det första steget mot sanningen; det som på teologiskt språk kallas omvändelse. Gardell kan sätta teolog och komiker på sitt visitkort, men jag skulle vilja tillfoga två titlar: predikant och profet.”
Min fråga kvarstår: Hur rimmar Gardells “evangelium” med Guds evangelium, och Halldorfs profetutnämning med Guds ord?
— Joel Sjöberg
Profetutnämningar i svensk kristenhet är ovanliga. Profetutnämningar i Expressen är så klart ännu ovanligare. Men den här utnämningen sticker ut också av andra orsaker: vem det är som utnämner, och vilken gudssyn och teologi som genom utnämningen bejakas.
Det är långt ifrån någon hemlighet att Gardell på många punkter tydligt markerat mot flera av de mest centrala kristna sanningarna. Gardell menar till exempel att Jesus inte föddes av en jungfru och att Bibeln inte på något sätt kan beskrivas som Guds ord – den är helt och hållet ett verk av människor. Vidare menar Gardell att Gud inte ska beskrivas som helig och att han inte är världens domare. Som om inte detta vore allvarligt nog verkar enligt Gardell Jesu död på korset ha varit helt förgäves. Han skriver i boken Om Gud:
”Guds rike är nära och du är inte utesluten från det, du är älskad av Gud som en förälder älskar sitt barn. Det krävs inget offer för att göra dig syndfri i Guds ögon, det enda som krävs är att du tror på Guds kärlek till dig. Du som fått höra att du är oren i Guds ögon och inte värdig att få möta honom; du är inte oren, du är ren. Detta är Jesus eget budskap. Och det går över huvud taget inte att få ihop med kristendomens idé om att Jesus dog för våra synder.”
När Halldorf i ett offentligt inlägg på Facebook delade bilder från firandet av Gardell frågade jag i en kommentar hur han får ihop sin utnämning i Expressen med Gardells tydliga avståndstagande från centrala delar av vad den kristna kyrkan stått för i 2000 år. Halldorf svarade att Gardell fått människor som känt sig avvisade av kyrkan att känna sig älskade av Gud och att han kallat kyrkan till omvändelse.
Det är självklart något bra om människor känner sig älskade av Gud. Men om budskapet som förkunnas samtidigt är att Gud inte är helig och att Jesus inte dog för mänsklighetens synd, borde den förkunnelsen rimligtvis vara långt ifrån ett budskap som ska lyftas fram som ett föredömligt budskap för Sveriges folk. Åtminstone av en teolog, och åtminstone om han vill göra anspråk på att stå för och främja klassisk kristendom.
Om någon annan – en teolog, präst, pastor, evangelist – skulle predika samma budskap som Gardell, skulle då inte teologer, pastorer och andra kristna höja på ögonbrynen? Gardell verkar ha en särställning, eftersom han kan attackera kärnan i kristen tro och ändå hyllas för sin teologi av kristna.
För finns det någon annan profil i kristenheten, som förnekar att Jesus dog för våra synder och att Gud är en helig Gud, som det skulle vara möjligt för Halldorf att utnämna till förkunnare och profet? Om det ens går att hitta en person med en sådan teologi i kristenheten.
En förkunnar- och profetutnämning av en teolog och kyrkohistoriker uppfattas troligtvis av många som någon sorts ”kvalitetsstämpel”. Finns det inte en risk att en sådan kvalitetsstämpel då validerar ett kontraproduktivt budskap? Jag utgår från att teologi rimligtvis är viktigt för en teolog.
Men vad hände här? Halldors utnämning i Expressen är fortsatt oförståelig för mig. Jag anar att det är fler än jag som undrar hur tankarna gick. Kanske kan vi få svar.
[ Kavian Ferdowsi: ”Förlåtelse och kärlek är mäktiga verktyg” ]
Gardell må tala om kärlek, men viktiga delar av hans budskap ekar tomt, kärlekslöst och hopplöst. Det är inte längre evangelium, goda nyheter. För om Jesus inte dog för våra synder är vi fortfarande kvar i våra synder.
Paulus skriver till församlingen i Efesos: ”Men Gud, som är rik på barmhärtighet, har älskat oss med så stor kärlek att fast vi var döda genom våra överträdelser har han gjort oss levande tillsammans med Kristus – av nåd är ni frälsta” (Ef 2:4–5).
I verserna ovan finns både Guds kärlek, syndens verklighet och frälsning med. Just de andliga sanningar som saknas i Gardells ”evangelium”.
[ Fredrik Wenell: Låt inte Kay Pollaks syn på synd styra ]
Det evangelium som framkommer i Bibeln, det som kyrkan predikat och stått för i 2000 år, håller än i dag. Det är ett evangelium som är goda nyheter om Guds kärlek, frälsning, förlåtelse och upprättelse för var och en, oavsett om vi heter Joel Halldorf, Joel Sjöberg eller Jonas Gardell.
Att utnämna någon till profet bör inte ske lättvindigt. En sann profet talar i enlighet med Guds ord, annars är det ingen sann profet. Min fråga kvarstår: Hur rimmar Gardells ”evangelium” med Guds evangelium, och Halldorfs profetutnämning med Guds ord?
[ Läs replik av Joel Halldorf: Gardell är en profet sänd till dem som håller kyrkdörren stängd ]
