Den gångna söndagen var det Alla själars dag. En tid då vår yttre tillvaro dör och förmultnar. En tid då vi gör oss redo för den långa vintervilan, då det som sover i mullen gör sig redo för tillvarons vår, då ljuset, värmen och livet återvänder.
Kommersialismens krafter försöker göra detta till en helg då vi firar Valborg än en gång, även det en kristen högtid där nu bara de till synes hedniska elementen kvarstår. Inspirerad av keltisk och mexikansk folkfromhet önskar handeln göra det till en helg där vi förundras av skräcken och bejakar idéer om att de dödas själar återvänder denna natt.
I mexikansk tradition för att vara tillsammans med oss i gemenskap och ljus, i keltisk tradition mer av en Valborg där häxor och troll behöver skrämmas bort för att inte bli en mara för oss.
Den ”svenskamerikanska Halloween” har främst fyllts med inspiration från det keltiska rötterna. Barn uppmuntras av sina föräldrar att gå runt i våra bostadsområden utklädda till skräckvarelser och tigga godis. Våra tv-tablåer har under den gångna helgen fyllts med filmer inspirerade av detta tema.
En av skräckfilmerna som sändes kulminerade med att demonen bekämpas med en relik av Sankta Lucia, och av vin som förvandlas till Jesu blod, och av en nunna som åkallar Jesu namn. Skräckgenren är alltså, i motsats till vad vi kan tro när vi läser samtidens fariséers syndakataloger, en filmgenre med ofta ovanligt explicit förekommande kristna teman. Det är präster, nunnor, exorcister och djävulska demoner i filmer som The Nun, Pope’s Exorcist, The Conjuring, Omen, The Exorcist. Så varför lockas vi i vår sekulära värld så mycket av det kristna och övernaturliga? Blir det kanske extra otäckt med kristna teman då samtiden (om än omedvetet) vet att det kan finnas en sanning bakom allt? Är det kanske rent av en längtan efter något större än oss själva?
Samtidigt är det generellt genom dessa filmer väldigt tydligt att Satan är den största ondskan, något som den moderna människan i vår värld ivdag tyvärr inte alltid ser som en självklarhet.
Vi tillhör därför inte dem som menar att skräckgenren i sig är antikristen eller att Halloween är en satanisk högtid.
Vem vet. Kanske kan dessa teman till och med då och påminna oss om den fruktan som andevärlden bidrar till i vår värld?
Vem vet. Kanske kan dessa filmer till och med då ingjuta lite välbehövd helig fruktan i vår värld?
Vem vet.
Demoner har sällan har så stor makt som de har i filmerna.
— P-O Flodström och Max-Martin Skalenius
[ Frida Park: Hur mår elever av att bara få läsa om skräck och död? ]
Vi lever i världens näst mest profana land, där kampen mellan gott och ont reducerats till personligt tycke och smak. Där Jesus, Lucifer och Maria från Magdala bara är olika sorters ljusvarelser som samtiden i olika nyandliga forum kan åkalla som sina personliga skyddshelgon och heliga kristaller. De teman som världens skräckfilmer aktualiserar kanske därför kan vara av godo. I skräckgenren är demonerna just onda demoner medan Gud och hans änglar är just Gud och godhet – och det som i slutscenen krossar ondskan.
Som generell regel tror vi därför inte att det är farligt eller skadligt för oss att se dessa filmer. Så länge vi kommer ihåg att det inte finns någon ondska som Gud inte klarar av att bekämpa, att demoner sällan har så stor makt som de har i filmerna, och att vi bör göra oss medvetna om att även om ondskan har många olika skepnader i vår värld, kan vi i slutändan ändå sätta vårt hopp och tilltro till att Gud är med oss.
Men, oavsett vilket bör vi komma ihåg att den gångna helgen är en helg där vi i vår kristna tradition – oavsett om vi är katoliker eller pingstvänner – uppmuntras att tänka på våra egna närmaste, de som har gått före oss.
Temat för den gångna söndagen är Vårt eviga hopp, som ska påminna oss om att mitt i sorgen så finns det ett ljus – hoppet om det eviga livet tillsammans med våra nära och kära hemma hos Gud.
”Han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och inte heller någon sorg eller gråt eller plåga, för det som en gång fanns är borta” (Upp 21:4).
[ Lennarth Hambre: Hoppet - att en dag ska Jesus torka alla våra tårar ]
