Debatt

”Pingst pastor” leder tankarna fel

Utifrån Bibelns undervisning om vad som kännetecknar en nytestamentlig församling blir det både tunt och klent att lägga allt fokus på “pastorn”, skriver Mattias Bjurenholt och Alf Lax.

Namnet på den årliga konferensen ”Pingst Pastor” har alltid haltat och känts lite konstigt. Man kan undra vad som ligger bakom valet av en sådan formulering. På Pingst pastors hemsida står det att Pingst pastor är ett nätverk för pastorer som är verksamma i Pingst. Utgångspunkten för nätverkets medlemmar är att de är kallade till ordets tjänst, bekräftade av en lokal församling och överlåtna till gemenskap med andra pastorer i Pingst.

2024 års konferens hålls i januari i Upplands Väsby. Enligt informationen som gått ut är konferensen till för den som arbetar i en pingstförsamling och ingår i nätverket Pingst pastor. Rubriken för årets konferens lyder: ”Trofast är han som kallar er. Han skall också utföra sitt verk”.

I Matteus evangelium kan vi läsa att Jesus säger: ”Jag skall bygga min församling”. Paulus utvecklar i Efesierbrevet att den byggs på apostlarnas och profeternas grundval, där hörnstenen är ingen mindre än Jesus Kristus själv.

I samma brev till Efesierna, kapitel 4, förklarar Paulus tydligt och klart hur en nytestamentlig församling ska ledas. Han skriver att Gud gav ”några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare”. Dessa fem tjänstegåvor är oerhört viktiga i byggandet av Guds församling. Alla fem står i ordets tjänst och är givna till församlingen som gåvor från Gud Fadern själv.

Var är profeterna som förmanar och pekar ut vägen framåt? Var är evangelisterna som slänger ut näten och håvar in fisken? Lärarna som kan hålla församlingen kvar i den sunda läran?

—  Mattias Bjurenholt och Alf Lax

Alla dessa fem tjänstegåvor behöver vara i bruk för att församlingen ska fungera som Kristi kropp på jorden. Lägg märke till att Bibeln säger att det är Gud som gav dessa till församlingen. Gud gav! Och det har han gjort för att han ville göra de heliga skickliga till att utföra sin tjänst, som är att uppbygga Kristi kropp.

Också i 1 Korinthierbrevet 12 läser vi samma sak: Att Gud i församlingen satt några till apostlar, några till profeter, några till lärare. Vidare står det att han åt några gett ”gåvan att göra under, att bota sjuka, att hjälpa, att styra att tala olika slags tungotal” (1 Kor 12:28).

Alltså: Gud kallar, de äldste igenkänner gåvan i en troende och därefter avskiljer församlingen till tjänst och bekräftar vad Gud redan har givit. Det är inte en uppgift en människa ska ta sig själv.

Hur man än vänder och vrider på saken blir det utifrån Bibelns klara undervisning om vad som kännetecknar en nytestamentlig församling både tunt och klent att lägga allt fokus på ”pastorn”, herden, då det exkluderar de andra tjänstegåvorna. Om begreppet Pingst pastor är tänkt att stå för något slags ledarposition, i bemärkelsen att det är pastorn som går i spetsen och leder församlingen, då har vi tappat bort stora, viktiga delar av Nya testamentets lära om Guds församling.

Ingen, vare sig apostel, evangelist, profet, pastor eller lärare är tänkt att ensam leda ett församlingsarbete. Gud graderar inga tjänstegåvor. Nya testamentet talar enbart om samarbete. De äldste ska kunna predika och stå i ordets tjänst såväl som pastorn och evangelisten och så vidare.

Tyvärr ser vi ytterst sällan att alla gåvorna är aktiva i våra församlingar. Alltför ofta kantrar därför både undervisning och församlingsbygge. Var är profeterna som förmanar och pekar ut vägen framåt? Var är evangelisterna som slänger ut näten och håvar in fisken? Lärarna som kan hålla församlingen kvar i den sunda läran?

Dessutom har ett kollektivt ledarskap – som egentligen borde kallas ”tjänarskap” – alltför ofta ersatts av en estrad- och kändiskristendom. Ljus och fokus hamnar på enskilda personer. Självfallet är det inte så överallt. Det finns pastorer/herdar som gör allt de kan och ger sina liv för fåren. Många arbetar i det tysta i de mindre sammanhangen.

Det stora fokus som under alldeles för lång tid lagts på en av tjänstegåvorna, herden, pastorn, måste förändras och breddas. Begreppet Pingst pastor är bara ett exempel på hur cementerad denna kantring är. Kanske tänker man att “pastor” bara är en titel som täcker in bredden, men ord har betydelse och ger inriktning. Vad sägs om Pingst tjänare?

Den helige Ande måste få större utrymme! I våra dagar väljer vi ofta att inte överlåta oss till någon eller något fullt ut. Vi väljer att leva våra liv och ge plats åt den helige Ande – när det passar oss. Vi kanske tycker oss ha blivit kloka, men vi ska inte tro att vi blivit så kloka att vi kan förbättra Bibeln. Den pekar tydligt ut hur församlingen ska byggas. Vi ska vara ledda av den helige Ande och inte leda Anden dit vi vill!

Vi tror att det är viktigt att alla tjänster kommer i funktion, får träning, stöd och uppmuntran – också på gemensamma konferenser som Pingst pastor. Det är också viktigt att församlingar får möjlighet att skicka fler än de som är anställda – alla församlingar har inte möjlighet att ha flera anställda.

Dessutom. Förr, under till exempel evangelistveckor och förkunnardagar, fanns en större öppenhet än i dag för vem som helst att komma till tals. Gemensamt och demokratiskt röstade man fram vilka frågor flest ville och kände behov av att tala om. Numera är upplägget mer toppstyrt, fastslaget av en ledning bestående av några få. Är detta rätt väg framåt?


Fler artiklar för dig