David Reimers öde är en tragisk historia. Som spädbarn utsätts han för ett övergrepp då han efter en misslyckad omskärelse opereras om och uppfostras som en flicka, utan sin vetskap. Under sin uppväxt känner han sig inte som en flicka, utan identifierar sig som en man. När han i tonåren får reda på händelsen är han redan djupt deprimerad och genomgår en återställande operation till man. Vid 34 års ålder tar han sitt eget liv.
Dagens ledarskribent, Steven Crosson, försöker använda Davids död som ett bevis för att det endast finns två biologiska kön. Det är en vantolkning av ett olyckligt människoöde, och som på ovetenskaplig grund sprider desinformation och som riskerar att ge syre åt en redan hatisk debatt om transpersoners extremt utsatta situation i världen.
Övergreppet på David Reimer går inte att jämföra med transpersoners egna övertygelse om sin könsidentitet. I själva verket kan David knappast beskrivas som trans. Han tvingades in i ett kön som han inte kände igen sig i, och valde att leva efter sin egen övertygelse. Det är ett unikt fall som inte har något med transpersoners verklighet att göra. Det är tvärtom ett starkt argument för varje individs rätt att själv bestämma om sin könstillhörighet. Det tvång David utsattes för ska självklart ingen människa uppleva, men exemplet beskriver ett avlägset händelseförlopp som inleddes i USA år 1967, och är inte en rättvis spegling av transpersoners tillvaro i Sverige i dag.
Missnöjet hos dagens transpersoner i Sverige är generella reaktioner från samhället, rädsla att bli diskriminerad och föräldrarnas reaktioner. Inte att bli tvingad till könskorrigering. Det hade varit klädsamt om Crosson visat större oro över den oerhört sorgliga självmordsstatistiken.
Hos unga transpersoner mellan 15 och 19 år hade mer än hälften allvarligt övervägt självmord under de senaste tolv månaderna (rapport från 2015), varav hela 35 procent någon gång försökt ta sitt liv. Att gräva fram ett enskilt, gammalt fall från 1960-talets USA i stället för att ta kontakt med transpersoner i sin närhet är lika respektlöst som det är dålig journalistik. Varför diskutera dessa frågor utan att föra en dialog med personerna som faktiskt berörs?
Det finns inte heller något i fallet med David Reimer som skulle bevisa att det endast finns två biologiska kön. Det som oftast avgör en persons biologiska kön är kombinationen av könskromosomer, XX för en kvinna och XY för en man. Utan att tydligt redogöra för det anser Crosson att detta är definitionen av de två könen.
Crosson uppmärksammar själv att det finns andra kombinationer av X och Y-kromosomer, exempelvis Klinefelters- och Turners syndrom. Det finns även andra medicinska tillstånd som påverkar utvecklingen av hormoner och könsorgan, som gör att könet inte kan avläsas på vissa personer. I medicinska termer kallas personer som inte biologiskt kan sorteras som man eller kvinna för intersex.
[ Överläkare Sven Román: Behandlingar av könsdysfori är en epidemi ]
Det finns fler kromosomuppsättningar än XX och XY, alltså finns det fler kön än man och kvinna. Lägg då till alla de tillstånd med kromosomuppsättningen XX eller XY där könsutvecklingen är påverkad av andra kroppsliga faktorer, så blir frågan om människans biologiska kön ännu mer komplex. Sammanlagt är det flera tusen personer i Sverige som har någon form av biologiskt tillstånd som påverkar könsutvecklingen. Crosson väljer att kalla dessa personers tillstånd för ”undantag”, i stället för att uppmärksamma dem som de fullvärdiga och unika skapelser de är.
Trots att det är svårt att få exakt statistik på antalet personer i Sverige som identifierar sig som trans är det en klar minoritet på omkring 0,5 procent av befolkningen. Det är en grupp som är oerhört utsatt för diskriminering, hot och våld. De får utstå grova kränkningar som har allvarliga fysiska och psykiska konsekvenser. Bara mellan 1 oktober 2021 och 30 september 2022 mördades minst 350 transpersoner världen över.
Varför debatterar Dagens ledarsida gång på gång om en så pass försvagad samhällsgrupp?
— Nils Österberg
I det progressiva Sverige är det okontroversiellt att förneka transpersoners rättigheter. Så sent som 2009 avskaffades transvestism som sjukdomsbegrepp. Frågorna som rör trans är känsliga och rör personers innersta väsen och identitet och måste navigeras med största försiktighet.
Varför debatterar Dagens ledarsida gång på gång om en så pass försvagad samhällsgrupp? Om det är av omtanke om deras situation vill jag råda till en annan taktik.
Crosson verkar se det ökade antalet transpersoner som en dålig utveckling i landet, men jag tycker att han blundar för de växande krafterna som vill förneka, förtrycka och skada dem. Kristen tro grundar sig på kärlek och respekt mellan människor och för hela Guds skapelse. Jesus tog parti för de svaga och utsatta i samhället. Kristna personer har ett ansvar att göra detsamma, att lyssna till och förstå transpersoner oavsett sina egna åsikter om dem.
Det finns en risk att ledartexter som denna ytterligare spär på hatet och missförståndet mot en av våra mest utsatta grupper.
[ Steven Crosson: Den ideologiska vården är ett etiskt haveri ]
