Så ”Livets ord-töntar” får hånas men samma kränkningar mot andra är hatbrott?

När jag startade den kristna elev- och studentorganisationen Ny Generation och därmed klev in i skolvärldens verklighet, blev det faktum som nu ifrågasätts av diverse vänsterskribenter än mer kristallklart för mig: att kristna ses som lovligt byte för kränkningar, hot och förlöjligande i Sverige i dag.

Vi såg ofta de kristna eleverna och studenterna behandlas på ett sätt som gjorde att man häpnade. Gång på gång förekom rena trakasserier, inte bara från andra elever utan även auktoritetspersoner, lärare och rektorer.

Ett av de mest drastiska exemplen jag minns, var en studentbankett i en gymnasieskola i Mellansverige. En kristen tjej fanns med bland avgångseleverna det året. Hon hade gjort ett ganska tydligt avtryck i skolan genom att leda en Ny Generation-grupp och dess verksamhet, och hade också blivit en snackis bland elever och lärare bland annat eftersom hon valt att bära en så kallad ”True love waits”-ring som en egen påminnelse om att hon ville vänta med sex till äktenskapet. Hon hade själv inte gjort en stor grej av detta utan såg ringen som något högst personligt. Ryktet hade däremot spridits och många hade kommenterat ringen, och beslutet bakom den.

När årets studentbankett kom, en som lärarkåren traditionsenligt arrangerade, visade sig att dess tema var kristendomen, hur fånig den är och vilka töntar som utgör dess efterföljare. Låga skämt om kristendomen haglade under kvällen. Som ”bordsbön” fanns en förlöjligande omskrivning av Vår Fader-bönen, och lärarna som utgjorde värdar var alla utklädda till munkar och nunnor som under kvällen tog varje tillfälle att driva med den kristna tron.

I ett speciellt förnedrande ögonblick för den kristna tjejen, gjorde två lärare en sketch om att den ena – utklädd till nunna – bar en ring som innebar att hon inte fick ha sex. Sketchen slutade med att de båda sjöng en sång om hur tragisk och inskränkt hon var som hade stängt in sig i ett liv utan sexuell njutning.

Adressen till den kristna tjejen var genomgående under kvällen, och inte bara hon utan hela skolan visste från start till slut att hela temat för banketten var satt med ett enda syfte: att lärarkåren och skolledningen ville ta detta sista tillfälle att offentligt förnedra henne och hennes kristna tro.

Hade en bankett med tema att förlöjliga muslimer, homosexuella eller vilken annan grupp som helst i samhället varit lika aktuell på samma skola?

—  Joakim Lundqvist

När jag pratade med den här tjejen dagen därpå var hon redan över händelsen. Hon hade läst ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör” i sin bibel, och hade bestämt sig för att gå på sin studentexamen och tacka var och en av de lärare som hade förlöjligat henne offentligt, för deras insatser under hennes treåriga gymnasietid.

Gensvaret var föredömligt, inte minst från en tonåring, men frågan kvarstår och bör bevaras ärligt: Hade en bankett med tema att förlöjliga muslimer, homosexuella eller vilken annan grupp som helst i samhället varit lika aktuell på samma skola? Om svaret är ”nej” så är det uppenbart att Sverige lever med helt olika måttstockar. Att kristna är lovligt villebråd, medan ett nedsättande agerande gentemot andra grupper ses som hatbrott.

[ ”Livets ord-töntar behöver inte min sympati” ]

Utifrån berättelser som denna är det intressant att läsa hur Lina Stenberg, tidigare ledarskribent på Aftonbladet, skrev på plattformen X som svar på Ebba Buschs sommartal att det ”inte är synd om kristna”. Pinsamt omedveten, verkar det som, om det faktum att kristendomen är världens mest förföljda religion. 360 miljoner kristna lever i dag i länder med stark förföljelse mot dem. Enbart under förra året mördades 5600 människor, över 6000 fängslades och ytterligare 4000 kidnappades, just av den anledningen att de satt sin tro till Jesus Kristus.

Samhällsdebattören Myra Åhbeck Öhrman skrev på X att ”Livets ord-töntar utsätts inte för hatbrott pga sin etnicitet eller kultur och behöver därför inte min sympati …” Intressant tillvägagångssätt, verkligen, att först klumpa ihop en kategori kristna, kategoriskt och kollektivt töntförklara dem, och därefter hävda att det är helt okej att göra så eftersom motivet var att håna religiositet och inte etnicitet eller kultur.

När det gäller själva debatten om huruvida bränning av religiösa skrifter bör vara olaglig eller inte, kan man ha många åsikter. Personligen tar jag starkt avstånd från koranbränningar och all sorts nedsättande behandling av troende, oavsett religion. När moskén i Uppsala fick en molotovcocktail kastad emot sig för några år sedan, skickade jag blommor från vår församling Livets ord, beklagade det inträffade och skrev att vi kände igen oss i situationen – inte minst från den gången då en bomb exploderade i vår egen foajé efter att medier vispat upp en hatstorm mot vår församling.

Men allt som är olämpligt bör inte omedelbart göras olagligt. Vi måste fråga oss vilka långtgående konsekvenser ett förbud mot koran- eller bibelbränningar kan få för vårt samhälle, vår yttrandefrihet och faktiskt också vår religionsfrihet.

Vad som däremot är enormt viktigt är att ett samhälle inte kan skapa sina spelregler utifrån rädsla att reta upp den mest lättkränkte i rummet. Om man alltid låter den som skriker högst få som han eller hon vill, har man skapat sig ett snabbt sluttande plan. Så uppfostrar man inte barn, och så bör man sannerligen inte styra ett land.

[ Ebba Busch uppmanade muslimer att vända andra kinden till ]