Mycket av det vi hör och läser låter bra, en sak i taget. Det kan låta insiktsfullt, smart, snällt – till och med sant. Men ibland står några av våra ”sanningar” i konflikt med varandra. Vi kan kalla dem falska sanningar.
En obehagskänsla eller lätt förvirring uppstår när vi har två oförenliga förhållningssätt. Tankarna, insikterna – det kognitiva – stämmer inte överens, de går inte ihop. Denna motsättning mellan det intellektuellt förenliga kallas för kognitiv dissonans, och är något som uppstår medvetet eller omedvetet.
Vi hanterar dissonans genom att förneka motsättningen, bortförklara den, eller ännu värre: undvika att ta reda på och bättre förstå varför den uppstår.
Som vuxna har vi i olika grad lärt oss att föra resonemang. Med tiden har vi förstått saker, ändrat åsikt, blivit mer bestämda i vissa avseenden och mer toleranta i andra.
Djuren framstår som hopplöst konservativa – efter – i genustänket.
— Olle Ståhlberg
Barn lär sig fortfarande av sina föräldrar och lärare, men i allt högre grad av främlingar via sociala medier. Jag varken har, eller har haft, full koll på mina barns olika influenser. Några ganska vettiga favoriter har jag ändå sett och hört. Men det går fort på Instagram, Tiktok, Snapchat med flera kanaler.
På några sekunder ges användaren intryck och idéer som den knappt minns, men som fastnar i det undermedvetna.
Här är några exempel på idéer som många vill tro samtidigt:
A. Människan är ett djur bland många.
B. Vi äter inte våra vänner, djuren.
C. Det är ingen skillnad på män och kvinnor.
Men tittar man närmare på dessa idéer upptäcker man konflikter mellan dem:
a. Om vi är djur, varför förväntas vi agera humant – visa hänsyn, prata vänligt, stå i kö?
b. Vi äter inte våra vänner – men det gör djuren. Hunden äter kött och tuggar på ben. Katten jagar och äter möss och fåglar. Fåglar i sin tur äter mask och flygfän.
c. Hos djur är det stor skillnad mellan könen – i storlek, färger, täckning och könsroller.
Djuren framstår som hopplöst konservativa – efter – i genustänket. De verkar bara ha två kön, hane – hona: Hund – tik, hingst – sto, tupp – höna, galt – sugga, bock – tacka, tjur – ko.
Människan är mer modern, mer progressiv. Man – kvinna – homo – bi – trans – pan + 50 till. Och alla är lika. Ingen skillnad. Fast män är farligare och kvinnor utsatta. Och vi kan egentligen samma saker lika bra. ”Same, same – but different”, liksom (ungefär: precis samma – men olika).
[ Göran Skytte: En dissonans att tacka för ]
Diskussionen här är förstås kraftigt förenklad. Det finns flera vinklar och tangenter att spinna vidare på. Min poäng är, att vi vuxna behöver fundera på vad vi själva tror och lär våra barn.
Vi måste ta tid att fundera djupare, fråga och jämföra; tillåta oss själva och andra att ha olika åsikter och diskutera utan att döma eller dömas. Då kan vi bättre urskilja och ta till oss ”sanna sanningar” – sådana som faktiskt går ihop. Vi slipper obehag och förvirring genom att vi på så sätt skapar kognitiv konsonans.
