Kan en kyrka vara vacker, frågar sig Steven Crosson på Dagens ledarsida. Frågan är angelägen, speciellt när det nu genomförs flera om-, till- och nybyggnadsprojekt bland landets församlingar än på troligen minst 40 år.
Jag krokar gärna i den inledande frågeställningen men först vill jag nyansera Crossons problembeskrivning att vi får ”gråa fyrkanter” i stället för vackra kyrkobyggnader primärt för att arkitekter föredrar ”individuell experimentlusta” och brutalism framför traditionell skönhet.
I ledartexten beskrivs miljonprogrammet som ett resultat av arkitekters stil- och skönhetsideal i full blom. Miljonprogrammet är snarare ett exempel på när byggandet spårade ur i en rationalism som såg varje anspråk på att bygga vackert som en fördyrande utgift. Utseendet kom alltså inte till utifrån en tanke om skönhet utan snarare utifrån att dessa tankar bortsågs ifrån.
De flesta hus varken byggs eller beställs av arkitekter. Bakom varje projekt finns en beställare som ger arkitekten, och övriga konsulter, ett uppdrag. För alla ”lådor” som byggs finns det alltså personer och företag som vill bygga dem. Däremot kanske det inte är primärt av estetiska preferenser som många lådor byggs, snarare utifrån att det antingen saknas skönhetsambitioner i uppdragsbeskrivningen eller att det fortfarande ses som fördyrande.
Finns det baksidor med att kyrkobyggnaderna kamoufleras som kongresscenter eller göms bakom bostadsfasader?
— Joakim Sätterman
När det kommer till kyrkor som byggs i dag tror jag inte att det största problemet är att de medvetet byggs i en viss funktionalistisk stil utan snarare kan även här frågan om skönhet ofta vara underordnad andra aspekter. I många fall tror jag inte heller att en kyrka ”som inte ser ut som en kyrka” är otydlig i sin arkitektur för att de skäms för sitt ändamål, som Lars Anders Johansson skriver i sin debattartikel, men jag håller med om att otydligheten är en nackdel när man ska skapa moderna kyrkobyggnader.
Varför prioriteras inte skönhet då? Utifrån både yrkesroll och församlingsengagemang har jag fått insyn i ett antal projekt och något generaliserande syns vissa mönster – åtminstone gäller detta frikyrkan:
- Ofta uppkommer diskussionen om en ny- eller ombyggnad av praktiska skäl. Befintliga byggnader har på grund av ålder omfattande renoveringsbehov samtidigt som lokalerna inte längre motsvarar verksamheternas behov.
- Från bekymrade församlingsmedlemmar följer frågor om hur allt ska finansieras. Ofta finns en ambition att byggprojektet ska belasta församlingen ekonomiskt så lite som möjligt. Är renoveringsbehoven stora kanske det till och med är mer ekonomiskt att bygga nytt!
- För att finansiera kyrkobygget är det vanligt att utnyttja ”värdet” på nuvarande lokaler, antingen genom försäljning av ”byggbar tomt” eller genom att även bygga bostäder för försäljning eller uthyrning. Ett annat sätt är att utforma de nya lokalerna så att de blir så attraktiva som möjligt för uthyrning, vilket kan generera intäkter. Kyrkoverksamheten blir på så vis en hyresgäst i sina egna lokaler, som under övrig tid kan fungera som en generisk konferensanläggning.
I den mån beskrivningen ovan stämmer är det alltså sällan som den primära ambitionen är att skapa en vacker katedral, utan snarare funktionella lokalytor.
Finns det däremot en risk att många begår samma misstag som byggarna av miljonprogrammen? Är uppgiften löst så fort resultatet i excelarket går ihop och vi samtidigt får ”schysta ytor för verksamheten”? Finns det baksidor med att kyrkobyggnaderna kamoufleras som kongresscenter eller göms bakom bostadsfasader?
Att jämföra frikyrkors byggprojekt i dag med de stora katedralerna känns inte helt rättvis, om det ens bör vara ideal att sträva mot. Oavsett storlek och stil bör dock värnandet av skönhet bevakas – att det finns en omsorg om utformningen i byggprocessen.
[ “Den konstnärliga blicken kan fungera som en profetisk röst” ]
Jag instämmer med tidigare skribenter att en kyrkobyggnad i sig kan bli en lovsång till Gud. Det gör något med oss människor när vi får komma till en plats som känns omhändertagen och vacker. Gud behöver varken påkostade eller vackra hus för att möta människor men ett vackert rum kan för många bli ett öppnande för en större verklighet, för ett personligt möte med Gud.
Ekonomin i våra församlingar utgår primärt från frivilliga gåvor, det måste alltid finnas en respekt för att omkostnader inte ska skena. Men skönhet behöver inte vara synonymt med fördyrande utgifter. Grunden i att skapa något vackert utgår däremot från en omsorg, en vilja att skapa något som berör. Enkelheten i ett omsorgsfullt utformat rum kan ge en tydlig klang av Guds skönhet samtidigt som klangen kan missas i en storslagen sal där samma omsorg har förenklats bort.
Arkitektur kan, likt lovsång, ta sig olika uttryck, huvudsaken är att vi låter den lovprisande inställningen vara grundtonen!
I skapelsen blir mångfalden i allt det sköna till en lovsång om Guds storhet; på samma sätt ser jag skönhet i att låta det som skapas av människohand få uttryckas i en mångfald av former och stilar. Om resultatet sedan blir modernt eller klassiskt, kapell eller katedral – så länge lovsången stiger kan skönheten ta sig olika uttryck, till Guds ära.
