Den kristna tron har alltid blivit kritiserad. Jesus själv blev kritiserad och attackerad för sina påståenden och sina handlingar och kritiken mot de kristna fortsatte direkt efter uppståndelsen. Kritik mot den kristna tron har alltså alltid funnits, men hur vi som kristna har hanterat kritiken har varit olika. Några har valt att isolera sig och försöka ignorera kritiken medan andra har gått till motattack. Ibland har en del, om det varit möjligt, också missbrukat sin makt till att tvinga andra till tro.
Men varken isolering eller attack är ett bra sätt att bemöta kritik om vi lyssnar till hur Bibeln själv uppmanar oss att agera: ”Var beredd att svara och förklara för alla som undrar varför du lever som du gör – alltid på ett vänligt och respektfullt sätt.” (Första Petrusbrevet 3:15–16, The Message)
Petrus uppmaning är varken att försöka ignorera dem som ifrågasätter vår tro eller attackera dem på ett respektlöst sätt där målet bara är att vinna en diskussion. Rådet vi får är i stället att lyssna till frågan och sedan svara och förklara på ett respektfullt och vänligt sätt.
Jag är särskilt bekymrad för ungdomar och unga vuxna som har vuxit upp i en “lovsångskultur” med ett huvudsakligt fokus på att “känna och uppleva” mer av Jeus.
— Kai A Johansen
Vi är med andra ord kallade att både använda vårt hjärta och huvud. Det gör vi bäst genom att först försöka förstå kritiken genom att lyssna på den, och sedan förklara så bra vi kan hur vi tänker utan att vara nedlåtande mot den som kritiserar.
I församlingen där jag är pastor kommer vi under fastan hålla en kurs som tar upp aktuella frågor om den kristna tron som människor ställer. Några exempel på frågor och påståenden vi kommer beröra är:
- Man behöver inte tro på Gud för att leva ett bra liv med mening, hopp och tillfredsställelse.
- Man borde vara fri att leva som man vill, så länge man inte skadar någon annan.
- Man blir sig själv när man är trogen sina innersta önskningar och drömmar.
- Man behöver inte tro på Gud för att ha en grund för moraliska värden och mänskliga rättigheter.
Jag tycker att detta är intressanta frågor och det är inte märkligt om människor i ett sekulärt samhälle som Sverige ställer dem. Ja, inte bara är detta intressant kritik; jag tror det är avgörande viktigt att vi lyssnar till den och till andra frågor. Låt mig ge några bra skäl till varför jag tycker det:
- Undersökningar från både Norge och Sverige visar att en av orsakerna till att kristna ungdomar blir kvar i församlingen är att de där får bra svar på den kritik de möter mot den kristna tron i skolan och på universitetet.
- Gud har gett oss ett förnuft som kan utforska, ställa frågor, se samband, begrunda och förstå och genom att lyssna till kritik mot vår tro kan vi fördjupa den och blir mer personlig engagerad i vad vi egentligen tror på.
- Genom att lyssna i respekt och ge vettiga svar på varför vi tror som vi gör kan vi bygga ett bättre samhälle där vi bidrar till mindre polarisering och färre fördomar.
- I ett samhälle där mycket styrs av känslor behöver vi lära oss att argumentera också med logik. Känslor är viktiga, men de fungerar dåligt när vi ska jämföra argument på ett så rationellt sätt som möjligt.
- Vi kan hjälpa sekulära människor att se att precis som det inte på ett vetenskapligt går att bevisa att Gud finns kan man inte heller bevisa att Gud inte finns. Med andra ord är vi alla troende. Just den insikten kan eventuellt leda någon till att se att den kristna tron ”hänger ihop” och är förnuftig.
Det finns givetvis mycket mer att säga om detta och jag tror att det som ofta kallas trosförsvar eller apologetik behöver ges större plats i våra församlingar så att vi blir bättre på att bemöta den kritik som kommer mot den kristna tron från ett sekulärt samhälle.
Jag är särskilt bekymrad för ungdomar och unga vuxna som har vuxit upp i en ”lovsångskultur” med ett huvudsakligt fokus på att ”känna och uppleva” mer av Jesus. Självklart är jag inte emot det, men som teologen och författaren Dr Timothy Keller nyligen skrev på Twitter: ”Det har alltid handlat både om hjärta och hjärna”.
[ Recension: Genomtänkt apologetik för barn öppnar för samtal ]
Få har väl haft en kraftigare upplevelse av Jesus än Paulus på väg till Damaskus och det var avgörande för hans tro, men samtidigt använder han mycket plats till att argumentera rationellt för att Jesus verkligen är uppstånden. Alltså behövs båda och det ena utesluter inte det andra.
Tyvärr finns det många så kallade ”avkonverteringsberättelser” från unga människor som berättar i sociala medier att de har lämnat sin tro. Gemensamt för många av dem är att de hävdar att de lämnat en blind tro och i stället nu bara grundar sina ståndpunkter på bevis och förnuft.
Så är det givetvis inte, eftersom det är väldigt mycket som vetenskapen inte kan svara på men där den kristna tron har vettiga svar. Men deras upplevelse måste vi ändå ta på allvar. Vi behöver fråga oss själva om vi har svikit den generationen genom att inte sätta oss in i vilka frågor de faktiskt funderar över.
Låt oss därför bli bättre lyssnare så vi undviker att svara på frågor som inte ställs och i stället tar till oss Petrus uppmaning och är beredda att ”svara och förklara för alla som undrar.”
