Ett vanligt förekommande påstående så här innan jul, är att datumet för Jesus födelse den 25 december bara är ett påhitt och att kyrkan egentligen inte alls vet när Jesus föddes. Många menar att datumet bara är en sent konstruerad tradition och att den dessutom har ett hedniskt ursprung.
Men faktum är att tiden för Jesus födelse har varit känd sedan fornkyrkans dagar. Om detta har på senare år skrivits flera intressanta artiklar av forskaren i tidig kristendom, Andrew McGowan, apologeten Dave Armstrong, historikern Spencer McDaniel och på den teologiska bloggen Armchair Theologian. Även docent Seth Erlandsson tar upp tidsangivelsen för Jesus födelse i sin bok “Vem är han? från 2014.
Tidiga uppgifter för att Jesus föddes just den 25 december finns bevarade i flera skrifter från antiken. Till exempel skriver martyren Hippolytus av Rom år 204 i sin kommentar till Daniel, att “vår Herres första ankomst i köttet, när han föddes i Betlehem, var den 25 december”.
Tidpunkten för Jesus födelse kan man faktiskt också beräkna utifrån de tidsangivelser som finns i Nya testamentet. I Lukasevangeliet, som skrevs mellan 20 till 60 år efter Jesus korsfästelse (beroende på vem som gjort dateringen), berättas att Johannes döparens far, Sakarias, tjänstgjorde i templet när ängeln Gabriel uppenbarade sig för honom och meddelade att hans hustru Elisabet skulle bli havande med Johannes.
Lukas berättar att Sakarias tjänstgjorde i Abias prästavdelning. Abias prästavdelning var den åttonde av 24 prästavdelningar. Varje avdelning tjänstgjorde en vecka i templet två gånger om året. Utifrån angivelser om de olika prästavdelningarna i 1 Krönikeboken, i Talmud och i Dödahavsrullarna, har man funnit att Abias prästavdelning tjänstgjorde i templet veckan mellan den 22 och den 30 september. Johannes bör då ha blivit född nio månader senare, i slutet av juni. Kyrkan firar också Johannes döparens dag just den 24 juni, mer känd hos gemene man som midsommarafton.
Faktum är att hela idén att julen är hednisk startades av de strängt religiösa puritanerna i 1600-talets England.
— Anders Kindstedt
Lukas berättar vidare att när Elisabet var gravid i sjätte månaden så blir hennes kusin Maria havande med Jesus. Tidpunkten för bebådelsen, då ängeln Gabriel meddelar Maria att hon är havande med Jesus, bör då ha varit nära den 25 mars, det datum kyrkan också firar jungfru Maria bebådelsedag. Nio månader efter den 25 mars, eller sex månader efter den 24 juni, bör Jesus ha fötts runt den 25 december.
Att fornkyrkan verkligen hade kännedom om tidpunkten för bebådelsen, då Maria blev havande med Jesus, bekräftas av bland andra kyrkofadern Irenaeus som redan på 100-talet skrev att bebådelsen skedde den 25 mars. Irenaeus var lärjunge till martyren Polycarpus (cirka 69–155) som i sin tur var lärjunge till aposteln Johannes. Enligt Bibeln fick aposteln Johannes uppdraget av Jesus att ta hand om Maria. Man kan anta att Maria berättade om bebådelsen för Johannes. Det ger lite extra tyngd åt uppgiften just från Irenaeus.
Andra exempel på kyrkofäder som också nämner den 25 mars som dagen för bebådelsen är Klemens av Alexandria (150–215), Cyprianus (200–258) och Augustinus (354–430). Kyrkan började högtidlighålla Jesus födelse runt 300-talet. Att det blev just datumet den 25 december som firas var alltså inget dåtida påhitt utan datumet var känt av kyrkan sedan långt tidigare.
[ Livsstil | Terapeuten: En bonusfamilj måste inte fira jul tillsammans ]
Det populära påståendet att den kristna kyrkan bara övertog tidpunkten från en hednisk högtid för att fira Jesus födelse är en sentida myt. Historisk forskning visar snarare på det motsatta förhållandet. Det var i själva verket den romerske kejsaren Aurelianus som år 274 försökte skapa en ny hednisk högtid för solguden den 25 december, Sol Invictus, på den dag som redan var känd för de kristna i Rom som dagen för Jesus födelse. Kejsare Aurelianus ville göra solkulten till riksreligion i romarriket och försökte utplåna den snabbt växande kristna kyrkan med att låta förfölja den.
En annan populär uppfattning är att den vilda romerska jordbruksfestivalen Saturnalia, som firades den 17 december, skulle ha varit något slags julens hedniska ursprung. Även Mithras födelse tas ibland upp som en julens föregångare. För inget av detta går det att hitta några historiska belägg, inte ens några historiska anspelningar, utan är endast fria spekulationer. Att en hednisk högtid inträffade runt vintersolståndet är inte bevis för att julen skulle ha ett hedniskt ursprung, bara för att den också inträffar under vintersolståndet.
Faktum är att hela idén att julen är hednisk startades av de strängt religiösa puritanerna i 1600-talets England. Kyrkliga högtider som jul och påsk betraktades av puritanerna som papism och de försökte därför misskreditera högtiderna genom att koppla dem till forntida hedendom. Senare fick dessa idéer stor popularitet hos det tidiga 1900-talets fundamentalister genom boken The Two Babylons av den skotska pastorn Alexander Hislop.
I dag sprids påståendet om julens hedniska ursprung framför allt gärna av ateister och agnostiker. Ironiskt nog så upprepar de, utan att själva inse det, bara gamla religiösa idéer från 1600-talet.
