När kyrkan omprövar tidigare övertygelser, i sin strävan efter att fortsätta vara relevant, finns risken att hon förlorar sin själ. Hur mycket kan man ändra ideologiskt innan kyrkan blir något annat än hon är tänkt att vara? När upphör en kyrka att vara en kyrka?
En kyrka är till sin organisationsform en idéburen rörelse. Ett grundläggande karaktärsdrag är att medlemmarna, de ideella krafterna, är tänkta att vara motorn som genererar rörelsen och driver organisationen framåt.
En risk med detta är att medlemmarna får så stort inflytande att de genom demokratiska beslut förvandlar organisationen till något annat än den var tänkt att vara. I synnerhet i en tid då mångfald, öppenhet, tolerans och nytänkande är begrepp som man gör bäst i att inte ifrågasätta. Ändå vill jag göra just det. Är all slags mångfald enbart av godo? Hur mycket mångfald tål en organisation innan den till slut börjar spricka?
Så länge mångfalden handlar om en variation av människor, personligheter, bakgrunder, erfarenheter, kompetens, etnicitet… är mångfalden berikande. Utan mångfald blir det enfald. Men mitt i mångfalden måste det finnas något som förenar, om organisationen ska kunna hålla samman och det ska vara meningsfullt att tala om kyrkan som just kyrka. Något som är “icke förhandlingsbart”. Sven Nygren skriver i sin bok Ledarskap i idéburna organisationer: “Den ideologiska basen utgör ett viktigt fundament för organisationens verksamhet. Den är grund för värdemässig samhörighet och fungerar som ett sammanhållande kitt i organisationen.”
Det fundament som alla behöver stå stadigt på, oavsett olikheter i övrigt i en idéburen organisation är verksamhetsidén (själva grundidén som ger organisationen dess syfte och identitet), visionen och värdegrunden. Annars är risken stor att organisationen till slut spricker. Finns det däremot tydlighet och enhet här, kan man sedan bygga på med stor variation och mångfald.
Innan man bygger om måste man börja med att identifiera både grunden och de bärande väggarna, så att man inte plötsligt står där med en ruin.
— Håkan Giselsson
Verksamhetsidén – det grundläggande syftet
Vilket är kyrkans grundläggande syfte? Varför finns kyrkan över huvud taget till? Tar vi Svenska kyrkan som exempel så framgår det tydligt i kyrkoordningen: “Församlingens grundläggande uppgift är att fira gudstjänst, bedriva undervisning samt utöva diakoni och mission. Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas. Allt annat som församlingen utför är stöd för och en konsekvens av denna grundläggande uppgift.”
Syftet går tillbaka till och återspeglar Jesu ord i missionsbefallningen – att gå ut och göra alla folk till lärjungar för att på så sätt utbreda Guds rike. All annan verksamhet är tänkt att vara stöd för och en konsekvens av detta övergripande syfte.
Visionen – bilden av det framtida önsketillståndet
En vision är en bild av ett framtida önsketillstånd och har tre huvudsakliga funktioner: ge legitimitet, ange riktning och ambitionsnivå samt inspirera och motivera. Sven Nygren skriver: “Den vision som bär framåt innehåller en utmanande framtidsbild och ger samtidigt en tydlig handlingsinriktning. Visionerna, drömmarna om en bättre framtid, utgör rörelsens viktigaste kraftkälla.”
Utan en tydlig vision är risken stor, inte bara att man går i fel riktning eller irrar i olika riktningar, utan att man börjar gå på tomgång och slutar röra sig framåt. En tydlig vision hjälper oss att fokusera på rätt saker, nämligen det som leder mot visionens förverkligande. Övrigt kan skalas bort.
[ Vi godtar inte olikheter - därför hotar hbtq-frågor att splittra kyrkan ]
Värdegrunden – de bärande elementen
Värdegrunden handlar i “vanliga” organisationer om hur man förväntas vara mot varandra i det gemensamma samspelet och bidrar, i bästa fall, till att forma en god organisationskultur. Det kan också handla om hur man vill bidra till det gemensamma samhällsbygget och fungerar därmed som kompass när strategiska beslut ska fattas. Så även i en församling. Men där går det ännu djupare. Det handlar om kyrkans innersta väsen och identitet.
Hit hör frågor som: Vem är Gud? Vem är Jesus? Vad är en människa? Vilket ansvar har vi för skapelsen? Vad innebär frälsningen? Vilken auktoritet har Bibeln? Stora, existentiella och teologiskt grundläggande frågor, som inte sällan ger upphov till laddade diskussioner och ibland även konflikter, som kan få förödande konsekvenser.
I Bibeln liknas kyrkan vid en byggnad, byggd på apostlarnas och profeternas grund, med Jesus som hörnsten. Denna byggnad är inte K-märkt, så att inget får röras eller förändras. Tvärtom. Kyrkan behöver allt som oftast byggas om för att passa behov i nya tider och på nya platser. Men, innan man bygger om måste man börja med att identifiera både grunden och de bärande väggarna, så att man inte plötsligt står där med en ruin.
Mångfald, olikhet och nytänkande är positivt på många sätt, men till en viss gräns. När det kommer till den ideologiska basen i en idéburen organisation, behöver det råda enighet. Men även när vi tycker och tänker olika, får vi aldrig sluta älska. Eller som den tyske lutherske teologen Rupertus Meldenius uttryckte det: “Enhet i det väsentliga, frihet i det oväsentliga, kärlek i allt.”
[ Olof Edsinger: När viktiga kristna lärosatser står på spel är det striktare direktiv som gäller ]
