Debatt

Jag ifrågasatte Kronlids vetenskapsförnekelse - hur är det kristofobi?

Replik. Det förnekande av vetenskap som är allra mest skadligt från Sverigedemokraterna är deras klimatförnekelse, skriver Annika Hirvonen, MP.

Jag är övertygad om att vi beslutsfattare alltid måste vägledas av vetenskapen och att förnekande av vetenskap är farligt. Men vetenskap i sig räcker inte. Vi behöver också ledas av värderingar. Mitt motstånd mot Sverigedemokraterna handlar därför delvis om att de förnekar vetenskap, men främst om att de står för själva motsatsen till de värderingar om alla människors lika och okränkbara värde som jag står för, och som brukade vara självklart för de flesta kristdemokrater. Att älska sin nästa, som det uttrycks i Bibeln, och ta hand om “främlingen” – oavsett om hen bär vit eller svart hud; oavsett vilken gud hen tillber.

Att Hans Eklind och hans kollegor i Kristdemokraterna bytt fot och nu välkomnar ett parti till makten som vill skicka konvertiter i döden och förhindra den politik som behövs för att klara av en rättvis klimatomställning är oerhört allvarligt.

Eklind menar att mitt anförande i riksdagen var ett uttryck för “kristofobi som var kränkande”. Skälet till detta ska vara att jag ifrågasatte Sverigedemokraternas talmanskandidat Julia Kronlid på ett antal punkter. En av dem var hennes vetenskapsförnekelse. Jag noterar att Eklind själv påtalar att det inte måste finnas ett motsatsförhållande mellan kristen tro och att erkänna vetenskapliga fakta. Det är därför märkligt att han tolkar in kristofobi i min kritik mot Kronlids vetenskapsförnekelse.

Huvudpoängen med den delen av mitt anförande, som Eklind citerade inledningen av, var att påtala att det förnekande av vetenskap som är allra mest skadligt från Sverigedemokraterna är deras klimatförnekelse. För var och en som värnar skapelsen och sin medmänniska borde detta faktum överskugga allt annat.

Nyligen mötte jag James Bhagwan som är pastor och generalsekreterare för Pacific Conference of Churches. Under Bokmässan samtalade han med ärkebiskop Antje Jackelén och kardinal Peter Turksson under rubriken “En fråga på liv och död – klimatkrisen ställer ekumeniken på sin spets”.

Han beskrev på ett samtidigt hoppfullt som skrämmande vis verkligheten för invånarna på de Stillahavsöar som står inför saltvatteninträngning i jordar när havsnivåerna höjs. De står inför att flytta allt längre in från kusterna och lämna bakom sig alla de platser där deras rötter och kultur finns.

För mig är det helt uppenbart att det finns en enorm kraft hos alla människor som leds av en gudstro och en vilja att värna skapelsen.

—  Annika Hirvonen

Bhagwan beskrev även den hoppfulla möjlighet att påverka samhället som finns att hämta hos kristna ledare som väljer att agera för omställning. För mig är det helt uppenbart att det finns en enorm kraft hos alla människor som leds av en gudstro och en vilja att värna skapelsen. En grundförutsättning för att kunna göra det är förstås ett erkännande av vetenskapliga fakta.

Klimatförändringarna hotar själva livets existens. Förlusten av arter pågår redan i en takt som motsvarar jordens historiska massutrotningar. Människor förlorar sina liv, sina hem och sina möjligheter att odla mat i dag till följd av extremväder.

Efter många år av förhandlingar enades världens länder om Parisavtalet för att förhindra en uppvärmning av jordens medeltemperatur på mer än 1,5 grader. Varje land har ett ansvar att minska sina utsläpp som står i relation till landets välstånd. Bara om vi i den rika delen av världen håller vår del av Parisavtalet kan vi få en rättvis klimatomställning.

Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna förhandlar fortfarande om den kommande regeringens politik, men det de lovade i valrörelsen innebär i praktiken att Sverige ger upp om att leva upp till sina åtaganden i Parisavtalet. Det är förödande.

Om inte vi, som har bättre förutsättningar att ställa om våra samhällen än de flesta fattigare länder i världen, tar våra egna löften på allvar är det ett enormt svek mot alla dem som anstränger sig trots mycket svårare utgångsläge. Det riskerar också att underminera förtroendet för hela den globala klimatpolitiken. Faller Parisavtalet så hotas förutsättningarna för själva livet på vår planet.

Att stå upp mot Sverigedemokraterna och deras värderingar och vetenskapsförnekelse är inte kristofobi. Tvärtom. Jag har lovat att ta ställning mot intoleransen varje dag. Varje gång som SD pekar ut ännu en grupp minoriteter som icke önskvärda i vårt land kommer jag att säga ifrån. Varje gång SD misstänkliggör konvertiter eller hbtqi-personer kommer jag stå upp för de grundläggande mänskliga rättigheter som världens länder enats om – för varje människas rätt till skydd från förföljelse. Och varje gång som Kristdemokraterna vill ge SD mer makt och inflytande kommer jag arbeta för motsatsen.

Det kommer troligtvis att låta allt mer kontroversiellt i takt med att fler och fler närmat sig SD både politiskt och retoriskt. Det kommer säkert oftare att bli dålig stämning i de rum där de sakpolitiska debatterna förs. Och det är helt nödvändigt.

Fler artiklar för dig