Det har på denna sida diskuterats om Uppenbarelseboken har något att säga om EU eller inte. Varför kommer man fram till olika uppfattningar?
Det har med grundinställningen till Bibeln i allmänhet, och i detta fall Uppenbarelseboken, att göra. Detta bekräftas av Mikael Tellbes artikel den 8 augusti. Han skriver: ”Inledningsvis är det viktigt att igenkänna att Uppenbarelseboken är politisk litteratur. Boken har sin bakgrund i den judiska apokalyptiken på 100 f Kr och det judiska folkets förtryck under de seleukidiska konungarna.”
Det är ett misstag att föra ner Uppenbarelsbokens budskap på en mänsklig nivå. Bibelns klara anvisning är: ”Detta är Jesu Kristi uppenbarelse, som Gud gav honom…” Alltså är detta en gudomlig uppenbarelse. Det är ett gudomligt budskap, inte politisk litteratur. Det är inte något människor tänkt ut och nedtecknat med hjälp av tidigare litteratur. Det som är angivet i 2 Petr. 1:21 gäller också Uppenbarelseboken: ”Ty ingen profetia har burits fram genom någon människas vilja, utan ledda av den helige Ande har människor talat vad de fått från Gud.”
På detta sätt leddes Johannes av den helige Ande, han var inte ledd av tidigare judars tänkande eller skrivande.
Utgångspunkten påverkar slutresultatet när det gäller att förstå innehållet.
Tellbe kallar Uppenbarelseboken symbolisk litteratur ”där man medvetet kodade sitt känsliga budskap med hjälp av symboler, siffror, färger och djur.” Återigen ett förmänskligande av budskapet, som om Johannes själv valde vad han skulle skriva. Det är stor skillnad på att vara ”driven av den Helige Ande” och ett medvetet kodat budskap.
Tellbe säger för det tredje att Uppenbarelseboken kan beskrivas som profetisk litteratur. Detta skulle vara den första och enda punkten rörande Uppenbarelsebokens ursprung och tillkomst.
Bibelns sista bok har av de flesta kristna genom tiderna setts som en beskrivning av den yttersta tiden, en profetisk vägledning given av Gud själv. När mycket tyder på att vi är framme vid ”den yttersta tiden”, träder allt fler fram och vill placera budskapet i förgången tid eller tolka det symboliskt, så att det förlorar sin kraft och förmåga att vägleda i den tid för vilken det är avsett. Detta är att beklaga.
