Den senaste tiden har frågan om tiondegivandet i kristna församlingar lyfts i Dagen, både genom en undersökning av hur givandet ser ut i Sveriges största frikyrkoförsamlingar, och så sent som förra veckan i en artikel om att majoriteten av amerikanska pastorer anser att tiondet har spelat ut sin roll. Många har säkert förundrats eller förargats av dessa utlåtanden, men själv tycker jag det är bra: Jag ser nämligen inte heller tiondegivandet som något för kristna att slaviskt följa.
Precis som det konstateras i undersökningen från Barna bland amerikanska pastorer är tionde bara något som gällde för Israels folk i Gamla testamentet, inte något som förs med in i det nya förbundet. Därför är det något märkligt att just detta bud följt med den kristna kyrkan så pass länge, när det egentligen finns rätt lite nytestamentligt bibelstöd för det. Jesus adresserar bara tionde vid ett enda tillfälle, vilket återges i Matteusevangeliet 23:23 och Lukasevangeliet 11:42, och då är det för att tillrättavisa de skriftlärda och fariséerna om att de ger tionde av mynta, dill och kummin (inte direkt den typ av tionde vi praktiserar i svenska församlingar i dag) men samtidigt försummar det viktigaste i lagen.
När Nya testamentet behandlar ämnet pengar och givande till församlingen verkar det snarare handla om att ge efter vad som beslutats i ens hjärta, och att ge frikostigt. Ribban tycks nästan vara lagd högre upp än tio procent av en persons inkomst. Framför allt är en förutbestämd och isolerad summa något som verkar främmande för de nytestamentliga författarna – så länge man inte ska ta orden “Sälj allt du äger och ge till de fattiga” (Matt 19:21) bokstavligt, då är vi snarare uppe och rör oss vid hundraprocentsatser.
Min poäng är att en kristen ska vara en glad givare och ge med hjärtat, snarare än att känna sig tvingad att ge en fast summa. I vissa perioder kan det kanske vara mindre än tio procent som ges till församlingen, andra gånger mer, men det viktigaste är att man gör det med gott mod – och praktiserar frikostighet.
En kristen är någon som generöst delar med sig av sina tillgångar.
— Jakob Romeborn
Det sista är ingen obetydlig detalj – det är det huvudsakliga budskapet som förmedlas gällande pengar genom hela Nya testamentet. En kristen är någon som generöst delar med sig av sina tillgångar, vilket inte minst praktiserades väldigt konkret i de första kristna församlingarna som levde i någon form av egendomsgemenskap.
Det är också viktigt att tillägga att det inte nödvändigtvis är fel med tionde. Faktum är att det kan vara en bra utgångspunkt. Tio procent kan vara en väldigt bra riktlinje för att påbörja ett generöst givande till sin församling, och själv försöker jag ofta lägga mig i runda slängar vid den summan som bas. Men det tar emot för mig när en församling förväntar sig tiondegivande av alla medlemmar och gör det till en regel som direkt eller indirekt tvingar dem att leva upp till kraven.
[ Creflo Dollar: Släng all min undervisning om tionde ]
I värsta fall predikas att du ska få välsignelser över ditt liv om du bara håller principen om att ge tio procent av din inkomst, en undervisning som i förlängningen skuldbelägger väldigt många människor. Ett av problemen med sådana utfästelser är att det oftast ligger något korn av sanning i dem: Det stämmer att man blir välsignad och belönad, både i det här livet och i himlen, beroende av hur man lever sitt liv här. Men det är inte givet att välsignelsen kommer i form av en materiell belöning här och nu, eller att en pastor kan lova sin församling att de kommer att få uppleva andlig eller ekonomisk välgång bara de ger tio procent av sin inkomst till Gud. Sådana tillvägagångssätt är snarare recept på andligt maktmissbruk, av vilka det finns flertalet exempel både i USA och i Sverige.
Med det sagt så borde kristna bli bättre på att ge mer. Om Dagens undersökning stämmer ger församlingsmedlemmar i dagsläget mellan en och två procent av sin inkomst, och med ett sådant facit blir det inte enkelt att hålla i gång en församlingsverksamhet. Men det är min starka övertygelse att kristna också, i väldigt stor grad, måste rikta sina gåvor till andra specifika ändamål utanför församlingen. Dessa gåvor kan absolut räknas in i ens månatliga tiondegivande – om man ändå vill följa en sådan princip.
[ Pastor: Missvisande att man skulle ge så lite tionde ]
Om målet är att med sin ekonomi bidra till att sprida budskapet om Jesus kan inget vara viktigare än att ge till verksamheter som strävar efter att uppfylla det missionsuppdrag som har givits oss som kyrka, och här finns en oerhörd nöd världen över. Enligt organisationen Global Frontiers Missions går ungefär sex procent av evangelikala kyrkors insamlade medel direkt till mission – att ändra på det kan vara en utmärkt plats att börja.
Ge till det som ditt hjärta uppmanar dig att ge till, och så mycket som du känner dig kallad att ge. Men ge inte av tvång eller slentrian bara utifrån någon gammaltestamentlig princip som din församling uppmanar dig att hålla.
