Året var 2020. Pandemin började breda sin svarta mantel över vår värld. Inte nog med att vi var många som förlorade vår inkomst, många kom också att bli isolerade. I denna ensamhet tyckte jag mig se att polariseringen ökade. På internetforum och i sociala medier grävde vi ner oss i våra skyttegravar och kastade åsikter, likt bomber och kulor, mot varandra. Men även i vardagen såg jag klyftorna öva. Vaccinförespråkare mot antivaxxare. Demokrater mot republikaner. Vänster mot höger. Kristna mot icke-troende. Och jag såg speciellt detta fenomen hos oss män.
Jag önskade så att jag kunde bli en motpol mot detta. Vara en person med ett ömt hjärta. Ett sökande tog sin början.
Var står då detta ömma hjärta att finna? Vilka är våra främsta förebilder? Inom kyrkan måste det ju vara helgonen. Kyrkans historia är kantad av helgon, men det främsta av alla namn är ändå Maria. Hennes totala överlåtelse åt Gud och sin son, vår Frälsare, måste göra henne till den främsta förebilden man kan ha under jordelivet.
Att, som man, söka sitt inre ömma hjärta är inte att bli mer kvinnlig utan snarare att göra som psykologen Carl Jung beskrev det: Att hitta sin feminina själ. Detta handlar inte om att bli mindre maskulin utan snarare att kunna stävja aggression, hätskhet och impulser med en inre frid. Detta är något som många av oss män är väldigt dåliga på.
Vi alla blir mer sanna människor med en god balans av det manliga och kvinnliga.
— Samuel Varg
Ett annat sätt att se på våra hjärtan som formbara efter Guds vilja är berättelsen om Mose och Farao och hur deras hjärtan ändras i och med sina gudsmöten.
När Moses mötte Guds värme i den brinnande busken smälte hans hjärta för att hans hjärta var likt vax, men när Farao mötte denna gudsvärme, genom Mose ord, stelnade hans hjärta då det var likt lera. Att ha ett mjukt hjärta av vax är att lyssna till Guds andes röst. Det hebreiska ordet för Guds ande är ruah och är i femininum. Gud är varken man eller kvinna utan snarare en syntes av både aspekterna. Vi människor, som är skapade till Guds avbild, är antingen män eller kvinnor men det betyder inte att vi måste agera 100 procent “maskulint” eller “feminint”. När en man bejakar sitt feminina inre betyder det att inte ha en styv nacke och stort ego utan att i stället låta sig formas av Gud.
Det är verkligen viktigt att betona att man inte behöver bli mer feminin som man, snarare handlar det om att finna sitt anima som Carl Ljung kallade det. Mannens feminina inre. Och när vi är ändå inne på detta så vill jag påpeka att jag tror att många kvinnor behöver söka sitt maskulina inre. Sitt animus. Animus är den inre maskulinitet som skapar stark drivkraft och framåtanda. Precis som att en man inte behöver bli mer feminin för att han söker sin anima behöver inte en kvinna bli mer maskulin för att hon söker sitt animus. Jag tror snarare det handlar om att vi alla blir mer sanna människor med en god balans av det manliga och kvinnliga.
[ Edsinger vill gå till botten med vad Bibeln säger om manligt och kvinnligt ]
Så när polariseringen ökar och folk gräver ned sig i sina virtuella diken måste vi våga kliva ut från våra egna etablerade riken och i stället möta folk ansikte mot ansikte. I stället för att borra ner våra hälar och bara spä på motsättningarna bör vi sitta ned och lyssna på varandra, även om personen vi samtalar med är av en annan åsikt.
En av de viktigaste aspekterna för den som i dag vill vara helgonlik är kanske att våga vara en person som bjuder in till samtal och ökar förståelsen mellan olika grupperingar? Ibland kommer kanske inte samtalen ge god frukt. En del personer, med hjärtan av lera, kommer att stelna än mer. Men om vi öppnar oss för Guds ande, ruah, så får vi förhoppningsvis ett inre mer likt vax som kan formas.
Så vi måste alla fråga oss om vi vill ha ett ömt och formbart hjärta likt Maria och Moses, eller om vi vill låta våra hjärtan härdas likt lera i en ugn som Farao.
För de flesta av oss är det en lång väg att vandra för att bli helgonlik. Men någonstans måste man börja. Så låt oss böja våra knän, be om ett mjukt och ömt hjärta och tillsammans med Maria säga “Jag är Herrens tjänarinna”.
