Tack för debatten om barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf) i våra församlingar som väckts i Dagen efter Frida Parks ledartext och Mikael Hanssons debattinlägg. Det är ett område jag själv har funderat mycket över både i min roll som söndagsskolledare sedan många år och i min yrkesroll som specialpedagog och rådgivare.
Alla barn är olika, oavsett om de har en npf-diagnos eller inte. Kyrkan och församlingen bör vara en plats där vi alltid är måna om att välkomna olikheter eftersom vi som mänsklighet tillsammans är skapade till Guds avbild. Gud vill möta oss var och en, med alla våra styrkor och svårigheter, och han är särskilt mån om barnen.
Barn med npf utgör i dag omkring 10 procent av alla barn, så det är inte någon liten grupp vi talar om. Det finns antagligen många orsaker till att andelen barn med dessa diagnoser växer, men klart är att vi möter dem i alla sammanhang och att vi behöver ta deras behov av stöd på allvar.
Barn med npf utgör i dag omkring 10 procent av alla barn, så det är inte någon liten grupp vi talar om.
— Sofia Nyman
Det finns flera saker som kyrkor och församlingar kan göra för att underlätta för barn med npf och deras familjer. Det handlar både om enkla konkreta förändringar i det pedagogiska upplägget och den fysiska miljön men också större frågor som har att göra med organisation och bemötande.
I många församlingar gör man redan mycket medan andra inte kommit lika långt. Jag vill delge några exempel på vad man kan börja med för att komma i gång eller för att komma vidare. En del förslag är riktade till ledarna i barngrupperna medan andra snarare riktar sig till församlingsledningar.
Tydlighet och struktur: För barn med npf upplevs omvärlden ofta som oförutsägbar och förändringar kan skapa stor oro. Därför är det viktigt att skapa tydliga rutiner som är likadana varje gång. Skriv upp dagens program på en whiteboard eller liknande så är det tydligt vad som ska hända och i vilken ordning.
Visuellt stöd: De ord vi säger är borta i samma sekund som vi pratat klart. För den som har svårt att förstå eller minnas är det viktigt att det som sägs förstärks med visuellt stöd. Det hjälper även den som har koncentrationssvårigheter att fokusera på det vi håller på med. Använd bilder, filmer, kroppsspråk, drama, visa en händelse med konkret material och liknande.
Fysisk miljö: De här barnen är ofta känsliga för sinnesintryck och kan ha svårt att skilja ut vad som är viktigast av alla ljud- och synintryck. Skapa tydlighet i var olika saker ska vara i rummet, var man ska ställa skorna, var man ska sitta när det är samling, var pennorna ska stå och liknande. För vissa barn kan det vara en trygghet att ha en egen bestämd plats att sitta på varje gång. Arbeta för att skapa en lugn och god ljudmiljö genom att exempelvis se till att det finns ljudabsorbenter på väggarna och tassar på stolarna.
Skapa relation: Barn med npf möter ofta vuxna som är missnöjda och arga på dem av olika anledningar. Arbeta medvetet med att skapa en god relation till det enskilda barnet. Det kan vara svårt när man bara ses en gång i veckan så utse gärna en ledare som får ett särskilt ansvar för att bygga en god relation med barnet. Ta stöd av föräldrarna i hur man bäst lär känna och pratar med barnet. När man har en god grundrelation är det betydligt lättare att tillsammans med barnet hantera svåra situationer som dyker upp. Prata med barnet i lugna situationer om hur barnet upplever samlingarna och vad som skulle kunna förändras till det bättre. Många barn har själva mycket kloka tankar om vad de behöver.
Ökad kunskap: För att som ledare kunna bemöta de här barnen på rätt sätt är det viktigt att ha grundläggande kunskap om olika barns fungerande. Det kan dock inte ligga på enskilda ledares ansvar, utan det behöver organiseras av församlingsledningar. I ledarutbildningar och på barnledarkonferenser på central nivå bör detta finnas med.
Fler ledare: Många församlingar har i dag svårt att få tillräckligt många att ställa upp som ledare i barnverksamheten. Att alltid vara minst två ledare i ett rum med barnen är en bra grundregel, men jag vet att det kan vara svårt att få till. Jag tror det är viktigt att pastorer och församlingsledare är tydliga med att barnverksamheten är viktig och att man aktivt är med i sökandet efter fler ledare.
Ibland fastnar vi i att barnen är viktiga för att de är vår framtid, att deras värde ligger i att de en dag ska bli vuxna. Men för Gud är barnen värdefulla här och nu, precis sådana som de är i dag.
— Sofia Nyman
Det här var några tankar om vad man som församling kan börja med för att skapa en bättre situation för barn med npf. Jag är så glad att frågan har väckts både i Dagen och i SVT:s Uppdrag granskning, och jag hoppas att det ska leda till ett fortsatt konstruktivt samtal om hur vi kan förändra det vi gör i dag till det bättre.
Ibland fastnar vi i att barnen är viktiga för att de är vår framtid, att deras värde ligger i att de en dag ska bli vuxna. Men för Gud är barnen värdefulla här och nu, precis sådana som de är i dag. De har mycket att ge, och är det några som ska förändras så är det enligt Jesus själv vi vuxna som ska bli mer lika barnen.
Gud vill möta barnen här och nu. Alla barn, oavsett funktionsförmåga.
