Debatt

Ett stort svek när äldre generationen drar sig undan

Om det blir obalans mellan de olika åldersgrupperna får de unga inga andliga mentorer och de äldre har inga som de kan överföra kunskap och andlig erfarenhet till, skriver Linda Bergling.

Guds tanke med församlingen från pingstdagen till Jesu återkomst är att det ska finnas ett hem för alla generationer. Det ska vara en trygg plats för människor i alla åldrar att utvecklas andligen och hitta sin kallelse och sin funktion både i församlingsbyggandet och missionen. Den första frågan lärjungarna ställer till Jesus är: “Var bor du?”. Och när de frågar honom vad de får när de som försakat allt för att följa honom, svarar han: Hus, bröder, systrar, mödrar och barn. En andlig familj.

I en församling behöver de finnas barn, ynglingar och vuxna - andligt mogna personer. Om det blir obalans mellan de olika åldersgrupperna tenderar församlingen att förlora stabilitet och förmåga till lärande och reflektion. De unga får inga andliga mentorer och de äldre har inga som de kan överföra kunskap och andlig erfarenhet till. När det blir som allra sämst kommer församlingen att stanna kvar i ett omoget stadium och de äldre endera sitter längst bak i kyrkan och tittar på avstånd eller drar sig undan och börjar leva i det förflutna i stället för att drömma om framtiden.

Ett stort svek jag har sett under min 50-åriga tjänst är att den äldre generationen alltför lätt drar sig undan.

—  Linda Bergling

Ett stort svek jag har sett under min 50-åriga tjänst är att den äldre generationen alltför lätt drar sig undan. Andlig och fysisk trötthet blir en ursäkt, men också sorgen över att inte längre vara efterfrågade. Men det kan också kännas skönt att som profeten Elia, i Gamla testamentet, lägga sig under ginstbusken. Han som egentligen skulle vara med och rusta den unga generationen ber i stället till Gud om att han ska avsluta hans liv. Den mantel som han skulle ge vidare ligger nu vid hans sida, obrukbar och säkert inte till någon inspiration alls för sina efterföljare.

Det kan vara skönt att “checka ut” från tjänst och visionärt tänkande, ta upp en gammal hobby eller bli en åskådare. Men det gör också att de äldre själva bidrar till ålderismen i våra församlingar. Att bli äldre, tror många betyder att man förlorar tjänsten och kallelsen någonstans i pensionsåldern. Men den kan i stället bli allt starkare och ge prov på Guds trofasthet med en förnyad kraft. Skatten har de äldre som de yngre i lerkärl och utseende, hudfärg, kroppsstorlek och ålder saknar betydelse.

Det kan inte vara lätt som ung att ge sitt gensvar till orden att de yngre ska underordna sig de äldre, eller att de ska hedra sina andliga fäder och mödrar om de ser att de dragit sig undan det aktiva livet med Gud. En äldre person som inte lever ett aktivt och profetiskt liv med Gud, och låter sig uppfyllas av den helige Ande och drömma framtidsdrömmar blir tråkiga och dammiga i de ungas tankevärld.

Jag tror att många äldre behöver ett bibliskt perspektiv på sitt liv. Hanna i templet var 84 år men tjänade i profetisk smörjelse och predikade med tro och övertygelse. Moses var över 80 när han fick kallelsen att befria ett helt folk! Likaså Abraham när han fick sin löftesson. Sara fick då kraft att föda i hög ålder. Det finns löften för de äldre att de ska få ny kraft, förnyelse, kreativitet och smörjelse till ledarskap.

De äldres drömmar och de ungas visioner måste sammansmältas till en enhet för att Guds vilja med församlingen ska kunna ske här på jorden. Det innebär att de äldre behövde hålla sig andligt levande och förvalta sin kallelse och tjänst på ett sådant sätt att de kan överföra vision under en längre tid.

När jag var ung sökte jag mig till äldre som levde med brinnande iver att lära känna Gud. De sista åren av Wynne Lewis liv och även i T.L och Daisy Osborns liv fick vi möjlighet i Församlingen Arken att ta del av andlig livserfarenhet. Våra frågor var inte först och främst att veta alla segrar utan att höra hur de klarat påfrestningar och prövningar tillsammans med Gud.

Ålderism och en ytlig ungdomskultur kan vara ett hinder för att församlingen ska kunna inta sin viktiga plats som den har i den yttersta tiden. För att stärka relationen och minska glappet mellan generationerna behövs tydlig andlig vision för församlingens tjänst som man tillsammans delar och bär.

Gud är förnyelsens Gud och den förnyelsen är ett verk av den helige Ande, han som är av evighet och inte följer trender och vindar i läran. Förutom förnyelse i den helige Ande behöver vi mycket kärlek och mycket kommunikation. Vi behöver verkligen varandra – oavsett ålder- och det är värt att kämpa för denna enhet för Jesu skull och för världens frälsnings skull.

Fler artiklar för dig