Enligt många undersökningar har den psykiska ohälsan bland barn och unga ökat dramatiskt de senaste åren. Somatiska besvär, exempelvis i mage och rygg, är vanligt förekommande, liksom psykiska symptom, som nedstämdhet, stress, oro och ångest. I olika undersökningar berättar barn om tvångssyndrom, koncentrationsproblem, stress, överdriven rädsla, tyngande orostankar och självskadebeteenden.
Mot denna bakgrund är det inte konstigt att man söker efter verktyg och tekniker som kan ge stillhet och sinnesro. Österländska metoder som mindfulness och yoga har fått företräde när det gäller forskning och examensarbeten från högskolor och universitet, och även i skola, vård och omsorg. Samtidigt har den kristna bönen, som ger tydliga löften om frid och inre vila, successivt trängts undan. Detta med motiveringen att bön vilar på konfessionell grund, medan yoga och mindfulness är neutrala tekniker.
Jag har studerat utvecklingen på det här området och noterat att kopplingarna till österländsk meditation mer och mer rensats ut från utbildningar och hemsidor. I utbildningarna i barnyoga har man till exempel tidigare hänvisat till vedaskrifterna, sanskritterminologi och förklarat begrepp som tantra, karma och chakra.
På hemsidan mindfulnesscenter.se framgår dock att grundaren Ola Schenströms bok "Mindfulness i vardagen" fortfarande används i kurser riktade till barn. En bok som är en instruktionsbok i praktisk buddism. Jag citerar: "...med hjälp av medveten närvaro så medvetandegörs de övriga sju delarna. Mindfulness är därför en central del i den åttafaldiga vägen". Den väg som inom buddismen leder till nirvana.
All österländsk religion/andlighet har ett förhållningsätt till livet, inga meditationstekniker är ryckta ur sitt sammanhang, även om de presenteras på ett sådant sätt. Men i buddismen lägger de fyra ädla sanningarna grunden för den åttafaldiga vägen, där mindfulness är det sjunde steget mot den slutliga tömningen av medvetandet. Slutmålet är ingen mer återfödelse och uppgående i nirvana (tomhet).
Med detta som bakgrund är det knappast trovärdigt att hävda att yoga och mindfulness är neutrala tekniker. Det är därför viktigt, både från ett etiskt och ett moraliskt perspektiv, att en tydlig andlig varudeklaration ges till vårdtagare, föräldrar, lärare och elever. Då är chansen större att man vet vad det handlar om och kan man göra ett aktivt val, huruvida man vill använda buddistisk meditation eller inte. Det ger också hjälp till dem som vill välja ett alternativ med kristen värdegrund.
Varudeklarationen måste ge information om metodens andliga/religiösa ursprung, hur metoden tillämpas i ursprungsreligionen/andligheten, vilken världsåskådning samt människosyn och inställning till livet som metoden/tekniken representerar.
I snart 40 år har jag själv tillämpat stillhetsövningar, byggda på bibelläsning och en personlig relation med Gud. Detta var en följd av att jag tackade nej till zenmeditation, när jag blev introducerad i den under tidigt 70-tal.
Modellen, som jag kallar "inre bön", är enkel och består av tre delar:
1. Överlåtelse av kroppen till Gud (bön, vila och återhämtning).
2. Kort läsning av bibeltext: ord av kärlek och trygghet, som en hjälp för bearbetning och reflektion (inte en felaktig distans så man blir en betraktare av sina känslor och tankar).
3. Stillhet och tacksägelse: en stund av tystnad (medvetenhet om Guds omsorg och närvaro).
Österländska religioner har alla en opersonlig relation till det vi kallar för Gud och det är den stora skillnaden mot kristendomen. Den kristna bönen däremot fyller oss med Guds närvaro, och hjälper oss också att arbeta med våra liv, tankar, känslor och vilja.
Läs också Desirée Kjellin var häxa - mötte Jesus på sängkanten
Med detta som grund arbetade jag fram ett pedagogiskt material. Under åren har vi gjort studier av den inre bönen, som gällt vuxna, med mycket bra resultat, och sedan 2018 har vi använt den inre bönen på Kungskolan och förskolan Växthuset inom ramen för utbildning med frivillighet och föräldrars godkännande. Vi har alltså inte implementerat den i undervisningen.
Med hjälp av Scandinavian Human Right Lawyers lämnade jag in en skrivelse till skolinspektionen om att få jämföra inre bönen med mindfulness. I skrivelsen ställde vi bland annat frågan om yoga, mindfulness och den inre bönen alla betraktas som andlighet eller andlig påverkan. Om inte, var går i så fall gränsen för indoktrinering?
Vi önskar nu att få möjlighet att använda vårt alternativ "inre bönen" i alla kristna skolor. Vi följer utvecklingen av planerna om att lägga mindfulness på schemalagd tid som obligatorisk för eleverna, något som på vissa håll redan är en verklighet. Därför behöver föräldrar och barn ett alternativ. Vår önskan är också att politiker ska uppmärksamma detta och använda demokratins processer för att begära att andlig varudeklaration ska finnas med på alla alternativ som erbjuds i skola, vård och omsorg.
Linda Bergling, pastor, församlingen Arken
Läs också Här sjungs hinduiska mantran i Markuskyrkan: "Händer det här verkligen?"
