När den ekonomiska situationen för Dagen blev akut kom textilfabrikör Karl G. Ottosson som en räddande ängel. Med egna pengar bar han i flera år tidningen, men sedan inträffade textilkrisen och till slut gick hans företag i konkurs.
Lewi Pethrus och Falköpingsbon Karl G. Ottosson kände varandra sedan tidigare. De hade diskuterat möjligheten att starta en kristen tidning, men Ottosson var av ekonomiska skäl länge tveksam. Bara veckor innan den första tidningen skulle gå i tryck bestämde han sig trots allt för att låna ut en summa pengar till Pethrus. “Ta detta som en starthjälp, och om du inte kan betala tillbaka det, så tänk inte på det", förklarade han.
Detta blev snart verklighet. För efter att de första lönerna på Dagen hade utbetalats var kapitalet i princip slut och tidningen stod på ruinens brant. Men Karl G. Ottosson, som ofta befann sig i Stockholm, upplevde att Gud la tidningen på hans hjärta och han bestämde sig för att ta ett helhetsansvar för produktionen. Från och med den 1 januari 1946 övertog han ledningen för tidningen och under det kommande decenniet satsade han betydande summor av överskottet från sin textilverksamhet.
1947 flyttade hela familjen Ottosson upp till Stockholm. Inledningsvis bodde de i en lägenhet högst upp i samma fastighet på Surbrunnsgatan där Dagens redaktion och tryckeri fanns. Men efter två år kunde de flytta in i den nybyggda villan i Djursholm.
“En enda ambition i livet”
Andreas Ottosson, näst yngst i den åtta personer stora barnaskaran, minns hur hans pappa “jobbade jämt”. Det handlade om arbetet i textilföretaget – men ännu mer om engagemanget för Dagen.
– Han hade bara en enda ambition i livet: att sprida evangelium. Det var inget annat som existerade, säger Andreas till Dagen.
Kände du och dina syskon, och kanske din mor också, att ni kom i andra hand?
– Ja, det gjorde vi definitivt. Men vi upplevde också otroligt mycket som barn. Pappa ville ha med familjen när han var ute och reste. 1949 satte vi oss alla i bilen och åkte ner över hela kontinenten till Rom. Då upplevde man det som underbart härligt att vara tillsammans, svarar Andreas.
Samtidigt som Karl G. Ottosson brann för Dagen berättar Andreas att hans mamma aldrig trivdes i Stockholm. Eftersom familjen hade kvar huset i Falköping och fabriken även fanns i staden åkte familjen ofta dit och loven spenderades alltid i Västergötland.
– Men pappa var mest i Stockholm. Han var aldrig hemma, han jobbade jämt.
I sammanhanget berättar Andreas att hans pappa hade ett väldigt bra öga för mode och att han var en skicklig yrkesman. Pappan var däremot inte direkt inblandad i den dagliga driften av textilfabriken. Den sköttes av en annan person.
1956, när Andreas Ottosson var 17 år, lämnade han Stockholm för Falköping där han började arbeta i pappans fabrik. Under uppväxten hade han extraknäckt på Dagens tryckeri. Men att ta anställning på tidningen var aldrig aktuellt.
– Min största önskan var att jobba inom klädbranschen. Jag var inte intresserad av Dagen, jag ville utveckla min kunnighet inom mode och textil. Och det var faktiskt en befrielse att få komma ner till Falköping och börja jobba med det jag gillade. Det låter konstigt, men det var en underbar känsla att slippa livet i Stockholm.
Andreas förklarar att han tyckte att det var så mycket som kretsade kring Dagen och missionsorganisationen Ibra Radio (som hans pappa var med och startade 1955).
– Jag förstår min pappa, hur han kände. Men jag tycker att allt det tog överhanden.
Upplevde du och dina syskon att er far förväntade sig att ni skulle brinna för att sprida evangeliet?
– Det enda han önskade var att vi skulle bli kristna. Men på något konstigt sätt var det bara ett av mina syskon som fortsatte på den linjen. Det är ganska märkligt, men vi har ju vår barnatro kvar.
Grundade sitt företag 1924
Karl G. Ottosson startade sin textilverksamhet i Falköping 1924. Den växte snabbt och när han engagerade sig i Dagen var han redan en förmögen man. Men i mitten av 1950-talet var de goda åren över och i augusti 1955 berättade han för Lewi Pethrus att fabriken i Falköping gick med förlust för första gången.
Samma år startade ändå Ibra Radio och Karl G. Ottosson fortsatte att stötta såväl Dagen som Ibra ekonomiskt. Situationen inom textilindustrin blev dock allt värre och i mars 1961 lämnade Karl G. Ottosson, av ekonomiska skäl, Dagenuppdraget (de svenska sändningarna från Ibra Radio hade upphört 1959).
Hur mycket pratade ni hemma om de ekonomiska utmaningarna i textilbranschen?
– Inte någonting. Vi trodde väl att pappa var odödlig när det gällde ekonomi och att han hade precis hur mycket pengar som helst.
I samband med att Karl lämnade Dagen flyttade familjen också tillbaka till Falköping. Tanken var att han skulle fokusera på textilverksamheten. Men det var för sent.
– Företaget var tömt på pengar, det fanns inga reserver, säger Andreas.
I mars 1966 begärdes Karl G. Ottossons företag i konkurs och kort därefter tvingades såväl Karl G. Ottosson som Andreas att lämna hus och hem. Andreas och hans hustru startade direkt en ny textilfirma som fanns kvar i 30 år. Andreas föräldrar lämnade ännu en gång Falköping – denna gång för Ängelholm där de byggde upp ett textilföretag i mindre skala.
I efterdyningarna till konkursen dömdes Karl G. Ottosson också till en månads fängelse för att inte ha betalat in anställdas skattepengar.
– Samtidigt ska du veta att han blev han utesluten ur pingstkyrkan i Ängelholm. Det var ett väldigt hårt slag för pappa som hade vigt hela sitt liv åt pingströrelsen. Det är svårt att bedöma, men jag tror han blev knäckt av uteslutningen.
Hur minns du den perioden?
– Mamma mådde väldigt dåligt, det var hemskt. Och pappa kom aldrig tillbaka till pingströrelsen, han gick till Svenska kyrkan.
“Om så bara 10 000 till varje”
Exakt hur mycket pengar Karl G. Ottosson skänkte till Dagen och Ibra Radio mellan 1945 och 1961 är oklart, men 10–12 miljoner kronor har nämnts. I dagens penningvärde motsvarar det en bra bit över 100 miljoner kronor. Senare återbetalades en del pengar, men även här är det oklart hur mycket.
Har du och dina syskon, och kanske din mamma också, känt er besvikna över att ni inte fick del av pengarna?
– Besvikna … det är klart, det kan man väl inte komma ifrån att som närmaste arvinge till en rik person förväntar man sig något, men det blev inte ett öre till någon av oss. Icke ett. Det kan man väl känna lite besvikelse för. Han kunde väl ha gjort det på lite annorlunda sätt, öronmärkt något till sina barn. Om så bara 10 000 till varje.
Andreas tillägger att det aldrig var tal om att det skulle bli över något till barnen – allt skulle förbrukas.
– Vi fick aldrig några presenter, säger han och berättar att även hans mamma, som kom från Tyskland och som var van att tänka ekonomiskt, ofta lagade så lite mat att det knappt räckte till hela familjen.
Bad du eller dina syskon någonsin er far att han inte skulle lägga alla pengarna på mission?
– Nej, vi hade aldrig några såna samtal, aldrig. Det var aldrig någon som ifrågasatte varken Dagen eller Ibra.
Sekulära medier skrev om problemen
Karl G. Ottossons ekonomiska problem i början av 1960-talet var ett populärt ämne att skriva om för de sekulära tidningarna. Att Lewi Pethrus, i en ledare i Dagen, hade uppmanat landets drygt 90 000 pingstvänner att samla in pengar till stöd för Ottosson väckte också uppmärksamhet. Och när det, efter konkursen 1966, visade sig att många av de som hade lånat ut pengar inte skulle få tillbaka dem blev det stora rubriker.
Du sa att din pappa blev ganska knäckt av fängelsestraffet och uteslutningen från församlingen. Men hur tog han den ekonomiska konkursen?
– Det var nog mer en befrielse tror jag. Det är ganska jobbigt att vara i den situationen hela tiden. Att inte ha pengar. Han tänkte kanske att det var synd att de inte räddade textilen lite tidigare, att de hade behållit några miljoner i företaget.
“Det var hans livsverk”
I dag är det många år sedan Andreas lämnade pingstförsamlingen i Falköping. Men trots att varken han eller hustrun har något kyrkligt engagemang umgås de regelbundet med jämnåriga pingstvänner.
– De brukar lite retfullt säga “Dagen hade aldrig funnits utan din pappa”. Och även om det bara är en hypotes så ligger det väl någonting i det. Det glädjer mig naturligtvis att det är så och jag hoppas att tidningen kommer att finnas kvar.
Samtidigt som Karl G. Ottosson lämnade ledningen för Dagen flyttade familjen alltså från Stockholm. 1981 blev Karl änkling och 1988 avled han, 82 år gammal. Men enligt Andreas försvann aldrig pappans engagemang för Dagen.
– Han brann lika mycket för Dagen ända tills han dog. Det var hans livsverk.
Andreas berättar samtidigt att det i grund och botten kvittade på vilket sätt det kristna budskapet förmedlades.
- Jag kommer såväl ihåg när KDS, som det hette det på den tiden, startade. Pappa var eld och lågor. Och hade han haft pengar i dag hade han lagt dem på televisionen. Sådan var han.
---
Fakta: Karl G. Ottosson
- Föddes i Falköping den 14 januari 1906. Dog i Falköping den 24 maj 1988.
- Blev som 14-åring frälst i Missionskyrkan i Falköping.
- Startade sitt första företag som 18-åring. Senare grundade han flera andra företag.
- Gifte sig 1927 med Edith Bergmann från Berlin. Tillsammans fick de åtta barn.
---
