Marcus Birro om samtidens ointresse för själen och anden - och varför det är farligt.

Marcus Birro: Jag meddelar världen så vänligt jag kan att jag inte är särskilt intresserad av allt den vill sälja på mig.

Jag var kung mitt i Guds rike, skriver Marcus Birro i en krönika.

Inom svensk kristenhet finns en aggressiv och politiserad mobb som hånar, förföljer och förtalar meningsmotståndare. Och de goda krafterna håller tyst! Det skriver Marcus Birro.

Kristna tankesmedjan Dagens Seglora bedriver en klassisk misskreditering av människor, inte enbart av deras åsikter, på klassiskt vänstermanér, skriver Marcus Birro.

Just när vi tror att vi kantrar lyfter Gud oss tillbaka i jämvikt igen.

Det är du och ditt parti som helt glömt varifrån ni kommer, skriver Marcus Birro i en kommentar till Henrik Ehrenbergs replik. Men han välkomnar några av de andra inläggen i den debatt som uppstod sedan han sa sig vilja starta ett nytt parti.

Han är en polare mitt i livet, Gud.

Det Gud gjorde för mig går inte att sammanfatta i en krönika eller i en dikt eller i en tjock roman ens. Jag lyckas med alla mina ord endast röra vid manteln.

Vad händer när människor är så förtvivlat fega och ynkliga att de medvetet blundar för allt ont som händer?

Gud blir ett skynke andra hänger mellan oss som tror och de som inte tror.

Jag misstolkade ensamheten. Jag trodde det var frihet att bli kvarglömd, övergiven och åsidosatt.

Sekulariseringen är en lögn. Liksom vår inbillade frihet.

En text av författaren Marcus Birro skapade förvirring hos Dagens Nyheter på fredagen. Hans personligt färgade artikel om abortfrågan låg klar för publicering, då ansvariga utgivaren Gunilla Herlitz plötsligt plockade bort den.

Jag känner mig lugnare i min tro. Jag tänker mer varma tankar om Gud, läser Bibeln och den fina tidskriften Pilgrim som jag får skickad till mig.